Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geodesi - Geodet - Geodetiska institut - Geodetisk linje - Geodynamik - Geoelektriska letningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOELEKTRISKA LETNINGSMETODER
med lika stora massor (se Isostasi). Av
765 lodavvikelser, fördelade över hela U.S.A.,
beräknade Hayford 1909 utjämningsdjupet till
122 km. och härledde samtidigt de för området
bästa dimensionerna för rotationsellipsoiden.
Dessa dimensioner, som visat sig stämma bra
även med lodavvikelserna i Europa, lades till
grund för den å kongress i Madrid 1924 antagna
internationella
referensellip-soiden: a = 6,378,388 m., a = 1:297, varav
b = 6,356,912 m.
Tyngdkraftsbestämningar.
Med tyngdkraften el. tyngden avses
tyngdkraftens acceleration. Både på gr. av jordens
rotation (centrifugalkraften) och dess avplattning
följer, att tyngden varierar med polhöjden q>.
Sambandet mellan tyngden g vid havsytan och
cp uttryckes approximativt med en formel av
följ, typ, där konstanterna angivas efter
Hel-mert (1915): 3 = 978,052 (1 + O,oo5285 sin 2g?
0,000007 sin 2 29?) cm./sek.2. g benämnes den
normala tyngden. Med kännedom om denna kan
man medelst Clairauts teorem beräkna
avplatt-ningen. Mot uttrycket för g ovan svarar a —
1:296,7. Skillnaden mellan den i en punkt
observerade tyngden (reducerad till havsytan) och
den normala benämnes tyngdanomali.
Tyngdanomalierna användas för studiet av
geoiden. Av dem kunna även slutsatser dragas
ang. massfördelningen. Hypotesen om isostasi
har därvid i stort sett bekräftats. Tyngden
bestämmes till lands medelst pendelapparater (se
Pendel). 1901 påbörjades av Hecker
tyngd-mätningar å oceanerna med
kvicksilverbarometer och koktermometer. Verkligt noggranna
mätningar till sjöss ha först under sista åren
gjorts av Vening Meinesz å undervattensbåtar
i djupläge med en speciell pendelapparat.
Tyngdkraftens variationer i rummet kunna
bestämmas med Eötvös’ torsionsvåg, ett
utomordentligt hjälpmedel för detaljstudium av
geoidytan, vars komplicerade karaktär
därigenom ådagalagts.
Då lodavvikelser endast kunna erhållas på
land (3/ii av jordytan) och detsamma ända tills
helt nyligen gällt tyngdanomalierna, är det
naturligt, att vår kännedom om geoiden ännu är
bristfällig. I stort sett företer geoiden under
kontinenterna en svag upphöjning i
förhållande till rotationsellipsoiden. För mindre
områden av fastlandet (t.ex. Harz) förefinnas
detaljerade undersökningar av geoidens förlopp.
— Mättekniken inom g:s olika grenar har nått
en utomordentlig precision. Vid behandling av
observationsmaterialet kommer utjämning enl.
minsta kvadratmetoden (se d.o.)
till omfattande användning. Knappast någon
städes torde så vidlyftiga räknearbeten
förekomma som inom g.
För lösande av g:s vetenskapliga uppgifter
kräves internationellt samarbete. 1864 bildades
en sammanslutning, Internationella
jordmätningen, där de flesta
kulturstater representerades. En centralbyrå
upprättades, 1869 ansluten till det då grundade
Preussiska geodetiska inst. i Potsdam, under ledning
av Baeyer, Helmert, där bl.a. det i olika länder
hopbragta observationsmaterialet
sammanfördes och bearbetades. 1899 organiserades även
en internationell polhöjdstjänst för studium av
vissa polhöjdsvariationer (se C h a n d 1 e r).
Internationella jordmätningen upplöstes genom
världskriget. Efter detta upprättades
Internationella unionen för geodesi
och geofysik, till vilken ännu 1931
Tyskland och Österrike ej äro anslutna. 1924
bildades B a 1 t i s k-g eodetiska
kommissionen (se d.o.).
I alla länder utföres triangelmätning av lägre
ordning av resp, kartverk. Triangelmätning
av l:a ordningen, basmätning, astronomisk
ortbestämning, precisionsavvägning,
tyngdmät-ningar m.m. omhänderhavas i Tyskland,
Finland m.fl. länder av fristående geodetiska
inst. I Sverige utföras de av Rikets
allmänna kartverks geodetiska avd.
— Litt.: F. R. Helmert, ”Die mathematischen
und physikalischen Theorien der höheren
Geo-däsie” (2 bd, 1880—84); W. Jordan, ”Handbuch
der Vermessungskunde” (3 bd, 1920 ff.). I.C.J.
Geode’t, person, som ägnar sig åt geodesi.
GeodeTiska institut, se Geodesi.
Geode’tisk linje. Om en partikel rör sig på
en buktig yta och därvid tillryggalägger kortast
möjliga väg mellan två punkter A och B på ytan,
säges den beskriva den g. 1. genom A och B. På
en klotyta blir g. 1. en båge av storcirkeln (se
d.o.) genom A och B. Vid resa mellan två
ställen, som ligga lika långt norrom ekvatorn,
borde man därför ej resa rakt åt v. (el. ö.),
utan något nordligare. På developpabla ytor
(se d.o.) blir vid ytans utbredning i ett plan
g. 1. raka sträckor, t.ex. en båge av en
skruvlinje på en vanlig cylinder. H.D.
Geodynami’k, dynamisk geologi. Se
Geologi.
Geoelektriska letningsmetoder. De
geoelekt-riska letningsmetoderna tillhöra den gren av
den tillämpade geofysiken, som har till
uppgift att utforska den yttersta jordskorpan på
elektrisk väg. De basera sig på olikheten i
elektrisk ledningsförmåga mellan olika
mineral, malmer, berg och jordarter. Sin viktigaste
användning ha metoderna fått vid malmletning
inom områden, där berggrunden är täckt av
— 133 —
— 134 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
