Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOGRAFI
annan riktning har sökt koncentrera g. till
gränsområdet mellan natur- och
kulturvetenskap och menat, att dess centrala del vore a
n-t r o p oge og raf ie n, vars uppgift är att
utreda förhållandet mellan människan och
hennes (synliga) verk å den ena sidan och
jordytans naturförhållanden å den andra. Men en
sådan begränsning av g. är avgjort för snäv.
Människans verk utgöra en integrerande del av
naturlandskapet, i vilket de vuxit fram. Å
andra sidan blir kännedomen om huru människan
och hennes verk erhållit sin nuv. utbredning
fragmentarisk, om icke hänsyn tages även till
de kulturella faktorerna. Ofta äro natur- och
kulturfaktorer så invävda i varandra, att man
ej kan behandla den ena gruppen utan att
samtidigt analysera den andra. Man har därför
småningom sett sig nödsakad övergiva satsen,
att g:s huvuduppgift skulle bestå i att utreda
naturförhållandenas inflytande på
utbredningen av människan och hennes verk el. — med en
vidare formulering — på kulturutvecklingen.
Den ur viss synpunkt bestickande
formuleringen, att g. har att behandla
växelverkningarna mellan natur och kultur har befunnits särsk.
ohållbar. Man har i stället sökt erhålla ett
enhetligt innehåll av g. genom att tilldela den
studiet av landskapet el. landskapsbilden, d.v.s.
det centrala i den vetenskapliga g. blir
utforskningen och analysen av de områden, som
kunna urskiljas på den fasta jordytan och av vilka
vart och ett är en enhet med hänsyn till natur
och yttre kultur och i dessa hänseenden skiljer
sig från de omgivande. Vid analys av
landskapsbilden (-typen) finner man, att den är
sammansatt av vanl. 3 huvudelement: 1)
terrängen el. jordytans former, 2) växttäcket, som
kläder dessa former och därmed på dem sätter
sin prägel, samt 3) bygden el. kulturlandskapet.
G:s huvuddelar bli alltså geomorfologi,
vegetationslära och k u 1 t u r-g. Den
förstn. analyserar terrängformer dels genom att
klassificera dem i formserier, dels genom att
med geologisk metod utreda deras uppkomst
och inbördes sammanhang, dels genom att
härleda dem som resultat av de på jordytan
verkande krafterna. Det sistn. utföres med
tillhjälp av geodynamiken, som med
fysikaliska och kemiska metoder systematiskt
behandlar dessa krafters sätt att verka, såväl de
endogenas, som hämta sin energi från
jordmassan själv, som de exogenas, som härröra från
solen och månen. Alla tre arbetsmetoderna äro
förklarande, i det de avse att klargöra
terrängformernas uppkomst. Detta sker på den förstn.
vägen genom att man jämför de olika
formerna och framställer var och en som led i en
utvecklingsserie, d.v.s. genom komparation och
deduktion. Den andra metoden, den geologiska,
är historisk-induktiv, och den dynamiska är
experimentbil-empirisk. Bästa resultatet vinnes
givetvis genom en kombination av alla tre
metoderna. De komplettera näml, varandra, ty de
lösa ej ploblemet på samma sätt och giva
därför ej exakt samma svar. Den dynamiska
metoden uppvisar, huru terrängformerna uppstått
de båda andra, när detta skett. Den
deduk-tiva metoden daterar terrängformerna inbördes
Den geologisk-historiska ger besked om deras
ålder i förhållande till det material, i vilket de
äro anlagda, d.v.s. berg- och jordarterna.
Härigenom kommer man även på en omväg till en
datering av formerna inbördes. Denna väg
ådagalägger den nära släktskapen mellan g. och
geologi, vilken för somliga synes så intim, att
de båda vetenskaperna knappast kunna
särskiljas. Man kan dock med A. Penck definiera
skillnaden så, att g. behandlar jordytan,
men geologien jordskorpan. — Sedan
alltså morfologien behandlat den terräng, varav
landskapet i fråga består, huruvida detta är ett
veckbergslandskap, ett platåland, ett slättland
o.s.v., och löst frågan om dess uppkomst enl.
ovannämnda linjer, har man att behandla
landskapets andra element, d.v.s. den växtvärld,
som kläder dessa terrängformer. För deras
prägel är det ju synnerligen betydelsefullt, om
de sakna vegetation el. om de äro klädda av
skog, hed el. stäpp o.s.v. Härvid gäller alltså
att analysera vegetationstypen. För g. är
däremot floran av underordnad betydelse. Antalet
arter i det förefintliga växttäcket och dessas
ställning i det botaniska systemet äro för
densamma utan intresse. Däremot äro de
högfre-kventa arternas förekomst och utbredning i
landskapsbilden av stor vikt, eftersom de sätta
sin prägel på vegetationstypen. Det är alltså
icke nog med att konstatera, att växttäcket
består av t.ex. skog, utan avgörande är även, om
det är löv- el. barrskog och t.o.m. vilka de däri
dominerande arterna äro. På samma sätt är
det av vikt att fastställa icke endast, om heden
är ris- el. gräshed, utan också dess
förhärskande arter o.s.v. Denna växt-g. i geografisk
mening måste dock liksom den övriga g. vara
förklarande. Härvid har man liksom i
geomor-fologien att välja melan historisk-geologisk
metod och dynamisk. Den förra är dock ur flera
synpunkter mindre givande, särsk. därför att
den är begränsad till fuktiga klimat, där
växtlämningar finnas bevarade i torvmossar. Den
dynamiska metoden behandlar de faktorer, som
bestämma vegetationstypernas uppträdande i
landskapet. De äro framförallt klimat och
markbeskaffenhet. Man arbetar ant.
komparativt genom att undersöka, vilka yttre faktorer
— 143 —
— 144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
