Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geoponiker - Geopsykologi - Georg (namn) - Georg (helgon) - 1. Georg Fredrik (markgreve av Baden-Durlach)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG
alexandrinsk tid behandlades ämnet på vers av
Menekrates från Efesus, Sminthes och
Nikan-dros. I den romerska litteraturen märkas M.
Porcius Cato (”De agricultura”), M. Terentius
Varro (”De re rustica”) samt Columellas och
Palladius’ skrifter med samma namn. I 4:e årh.
e.Kr. utgav Vindanius Anatolius från Berytos en
uppl. av dylika skrifter, och omkr. mitten av
10 :e årh. utkom en liknande saml. av Cassianus
Bassus (uppl. av H. Beckh, 1895). Samlingar
av latinska g. ha utgivits av bl.a. J. G.
Schnei-der (4 bd, 1794—97). — Litt.: W. Gemoll,
”Un-tersuchungen über Quellen, Verfasser . .. der
Geoponica” (1883). [W.N.]
Geopsykologi’ är den del av psykologien,
som behandlar atmosfärens och jordskorpans
omedelbara inflytande på mänskligt
själsliv. Som viktiga faktorer anföras: vädrets
växlingar, klimat, lufttryck och luftelektricitet,
temp., landskapsformer och -färger; ovisst med
vad rätt. — Litt.: W. Hellpach, ”Die
geopsy-chischen Erscheinungen” (1917). G.A.J.
Georg, mansnamn, ytterst grek. Geo’rgios, till
georgo’s, lantbrukare (till ge, jord, och
besläktat med ergon, verk, arbete). Härtill även
det från Ity. lånade Jörgen och sannolikt
också Göran. E.H.
Georg, helgon, kristen soldat i den romerska
hären, led martyrdöden i Lydda-Diospolis, trol.
före Konstantin den stores tid. Många legender
ha knutits till G., deras apokryfa karaktär
betygas emellertid tidigt, t.ex. i den lundensiska
”Liber daticus” från 1100-talet. Det mest
populära legendmotivet är G:s kamp mot draken
från 1100—1200-talen, som enl. Legenda aureas
(se d.o.) version är följ.: åt en drake i Lydien
offrades djur och människor, slutl. skulle
konungens egen dotter offras. G. anländer,
dödar draken samt omvänder folket, blir
sedan av konung Datianus halshuggen, sedan
även dennes gemål Alexandra blivit omvänd.
G. dyrkades tidigt i både den österländska och
den västerländska kyrkan. Inom den senare
befordrades hans dyrkan av korstågen, han blev
soldaters och riddares skyddshelgon. Under
den senare medeltiden räknades han till de s.k.
nödhjälparna (se d.o.) och anropades mot
sjukdomar, i krig och krigsfara m.m. G. dyrkades
allmänt även i Norden. Medeltida sv. böner
åkalla riddaren Örjan (Göran) mot
djävulen och onda människor, mot bedrövelse och
frestelse. Hans festdag, 23/4, har emellertid hos
oss ej spelat någon nämnvärd roll som
märkesdag, medan den i Finland är den festligt
präglade dagen för plöjningens, såddens el.
betesgångens början. — Litt.: H. Delehaye, ”Les
lé-gendes grecques des saints militaires” (1909).
T.S-d.
S :t Georg och draken. En sida ur en illuminerad
fransk handskrift från o. 1400.
I konsten har motivet G. och draken ofta
behandlats. Åtskilliga synnerligen vackra
framställningar finnas också i Norden; i skulptur
är Bernt Notkes S:t G.-bild i Storkyrkan,
Stockholm, den mest bekanta — en av de ståtligaste
helgonbilder, som över huvud finnas —; i
måleri finns en vacker G.-bild i Krämarkapellet
i S:t Petri i Malmö. Även efter reformationen
avbildadés G. ofta i sv. kyrkor — så gott som
det enda katolska helgonet. G. utmärker här,
liksom i litteraturen, ”den kristlige riddaren”.
Alltjämt bibehåller sig G:s strid med draken
även i protestantiska länder ss. en symbol för
striden mot det onda; den har som sådan
upptagits av scoutrörelsen, som har G.-dagen till
högtidsdag. — Litt.: J. Roosval, ”Riddar S:t
Göran” (1920), ”Nya S:t Göranstudier” (1924).
E.W.
Georg, namn på talrika furstar.
B a d e n-D urlach. 1) G. Fredrik (ty.
G. Friedrich), markgreve (1573—1638), var
genomträngd av en djup evangelisk religiositet och
värvade därför 1622 till protestantismens
försvar en här, sedan han överlämnat regeringen
till sin son. Trots sin obestridliga militära
duglighet blev G.F. dock 26/4 1622 vid Wimpfen efter
en hård kamp slagen av Tilly. 1627 trädde G.F.
— 169 —
— 170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
