Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANER
dessa strider inblandade sig den romerska
politiken i enlighet med sin ryktbara grundsats:
söndra och härska. Romarna funno
bundsförvanter mångenstädes. Vissa stammar,
t.ex. hermundurerna, stodo täml. konstant
på deras sida, på andra håll vägde de
romarvänliga och de romarfientliga
krafterna mera jämnt. Andra stammar åter,
t.ex. chatterna, voro täml. regelbundet
deras motståndare. På gr. av sin förmåga att
kunna utnyttja dessa inre motsättningar inom
de germanska folken lyckades romarna
förskaffa sig ett betydande inflytande inom den
germanska världen. Särsk. tyckas de ha varit
herrar över de strategiskt viktiga
infartsvägarna till Germanien, floderna Lippe, Marsch och
Main. De två förstn. flodlinjerna behärskades
indirekt genom lydkonungar, Maindalen åter
indrogos under 40-talet i det romerska riket
(agri decuma’tes). — Detta romarnas politiska
övervälde i Germanien, som tycks ha dominerat
under Flaviernas tid, blev bestående ung. till
100-talets mitt. Det hade vid sin sida ett lika
starkt kulturellt inflytande från romarnas sida
på g. Romerska köpmän bereste g:s land,
gränshandel förekom regelmässigt. G. kommo
in till Romarriket ss. tillfälliga gäster el. för att
t.ex. ss. slavar för alltid el. ss. soldater
för lång tid bosätta sig därinom. G:s kultur är
under denna tid stadd i ett ständigt stigande,
gynnad av de efter allt att döma i stort sett
fredliga förhållandena vid den
romersk-germanska gränsen och inom g:s eget land.
Omedelbart efter 100-talets mitt inträffar i
det fredliga tillståndet en förändring. Tecken
tyda på oroligheter inom g:s eget land, och
betydande folkförflyttningar, kanske med
utgångspunkt i ö. Tyskland, kunna iakttagas. Goternas
stam drog mot s.ö. och bosatte sig n. om Svarta
havet, senare (o. 275) drogo burgunder mot
s.v. för att i Maindalen vinna nytt land. Även
vandaler o.a. stammar bröto upp. En
förändring och en utveckling av stora mått måste
ligga bakom den företeelsen, att i v. de gamla
stammarna försvinna och lämna plats för nya
stammar och stamförbund; under 200-talet
känna vi saxarna utmed Nordsjön, frankerna
utmed nedre och alemannerna utmed övre
Rhen. Mest betecknande för de nya
förhållandena äro emellertid de stora oroligheterna vid
den romersk-germanska gränsen. Nästan hela
Marcus Aurelius’ regering igenom rasade vid
Donaugränsen markomannerkrigen (se M a
r-komanner), sannolikt orsakade av de
nämnda folkförflyttningarna inom den
germanska världen. Det lyckades romarna endast
efter största ansträngningar att återställa
lugnet vid gränsen. I detta syfte antog man
Strid mellan romare och germaner. Relief på
Marcus Aurelius-pelaren i Rom. Omkr. 190 e.Kr.
vissa g.-stammar till bundsförvanter och
upplät åt dem mark inom det romerska väldet;
besegrade g. placerade man även i slutna
enheter ss. halvfria jordbrukare på romersk
botten. Tillvägagångssättet hade gamla anor
inom Medelhavsvärlden och hade tidigare
kommit till användning i romarnas germanska
politik, ehuru ej i samma skala som fr.o.m.
Marcus Aurelius. Det blev utgångspunkten för
den utveckling, som skulle leda till g:s
slutliga övertagande av makten inom
Medelhavsvärlden. — Efter markomannerkrigen återkom
vid den romersk-germanska gränsen aldrig det
lugn, som tidigare rått; g.-anfallen tillväxte
på olika håll under 200-talets förra del i antal
och styrka för att efter 200-talets mitt under
kejsar Gallienus i samband med en svårartad
akut kris inom det romerska väldet nå sin
kulmen. Galliens och Britanniens kust
härjades av saxare, Gallien, Spanien och Italien
plundrades av franker, burgunder och
ale-manner, Donauländerna utsattes för
härjningar, bl.a. av de här bosatta
markomanner-na, till lands och sjöss riktade slutl. de n.
om Svarta havet bosatta goterna och deras
bundsförvanter plundringståg mot
Balkanhalvön och Mindre Asien. Krigen liksom de andra
oroligheterna vid denna tid medförde för ro-
— 209 —
– 210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
