Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gesäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GESÄLL
Snickaregesällernas i
Stockholm ”välkomma” 1724.
Nordiska museet.
dermera med en gesällbok, i vilken enl.
en 1844 utfärdad förordning skulle lämnas
uppgift om g:s yrke, namn, ålder, födelseort och
föreg. anställningstid. — Sv. g. företogo ofta
vandringar utomlands, framförallt i Danmark,
Tyskland och Österrike. Då en vandrande g.
kom till en stad i syfte att söka arbete, var
han skyldig att
omedelbart sätta
sig i förbindelse
med vederbörande
mästareämbete el.
g.-skap. Inom de
större yrkena
fun-nos gesällhärbärgen, dit den
vandrande g. hade
att begiva sig.
Föreståndaren för
härbärget el. en särsk.
förordnad o
m-skådnings-mästare el. o
m-s k å d n i n g s-g.
skulle hjälpa honom
att söka efter
arbetstillfällen. Om
arbete ej kunde uppbringas, var han skyldig att
inom kort tidsfrist åter lämna staden. Syftet med
g.-vandringarna var utan tvivel gott, men
småningom urartade denna sedvänja, och detta
medverkade till g.-ståndets förfall. Särsk. i
slutet av 1700- och förra hälften av 1800-talet var
det svårt bereda alla g. arbete, och följden blev,
att många nödgades ströva omkr. utan att
finna utkomstmöjligheter och förlitade sig på alt
allmogen skulle lämna dem mat och husrum.
Dryckenskapen florerade också mycket såväl
bland de g., som befunno sig i arbete, som bland
de arbetslösa
vandrarna. — Inom
vissa yrken, t.ex.
skomakare- och
snickareyrkena, var det
tradition, att g.
skulle vara ogifta.
Gifta g. tolererades
icke av de ogifta
som
arbetskamrater. Detta hade till
följd, att de gifta
ofta tvingades att
i strid mot gällande
skråordningar söka
uppträda som b ö
n-h å s a r el.
bön-hasar, varvid de
ställde sig i nivå
Härbärgeskylt i Jönköping
från 1751. Nordiska
museet.
med fuskare och blevo av
mästareämbetena och g.-skapen behandlade som sådana.
Inom skomakareyrket i Stockholm hade
denna egendomliga tradition tagit sig uttryck
bl.a. på så sätt, att g. givit sin
sammanslutning namnet Ogifta skomakaregesällskapet.
— Kravet på g.-brev ss. intyg på förvärvad
yrkesskicklighet vidhölls även sedan
skråväsendet avskaffats 1846. Enl. den då utfärdade
fabriks- och hantverksförordningen skulle näml. g.
med arbetsprov (gesällstycke) styrka sin
yrkesskicklighet och förses med g.-brev, utfärdat av
vederbörande hantverksförening. Numera
erfordras i allm. varken g.-stycke el. g.-brev, men
i enstaka fall upprätthålles traditionen från
skråtiden, vilket emellertid sker fullt frivilligt.
Gesällskapen voro i allm. av betydligt
senare datum än mästarnas sammanslutningar,
ämbetena. Liksom den enskilde g. stod under
mästarens förmynderskap, befunno sig
g.-säll-skapen under mästarämbetenas kontroll och
domvärjo. — De flesta av de svenska g.-skapen
kommo till stånd först på 1600- och 1700-talen.
Deras verksamhet reglerades medelst de s.k. g
e-sällartiklarna, vilka ofta ”skänktes” av
mästareämbetena och alltid stadfästes av
vederbörande myndigheter. Varje g.-skap hade
en styrelse, bestående av en el. två
åltgesäl-ler (ordf.), samt ett visst antal bisittare.
Inom vissa yrken hade mästareämbetet
förbehållit sig rätten att utse en el. två av bisittarna.
Den äldste av dem brukade fungera som
kassaförvaltare och benämndes lådmästare.
Inom vissa g.-skap upprätthölls denna funktion
av en 1 å d g e s ä 11. Han ansvarade jämte
ytterligare två av styrelsens led. för
gesäll-skåpets låda, vari artiklarna och övriga
tillhörigheter förvarades. Sammanträden
höl-los merendels en gång i kvartalet och
benämndes kvartal. De fingo icke hållas utan
att vederbörande mästareämbete var
representerat. De flesta g.-skapen förfogade över
härbärgen, där även krogrörelse bedrevs;
härbär-gesföreståndaren kallades därför krogfader.
Den senast i g.-skapet inskrivne medl. kallades
unggesäll el. ungbroder och
tjänstgjorde som ålt-g:s biträde. Han hade bl.a. i
uppdrag att uppvakta g. med kallelser till
sammanträden o.s.v. Slutl. kan nämnas den s.k.
skänkgesällen, som fungerade som
ceremonimästare. — G.-skapen hade, förutom
om-besörjningen av arbetsförmedlingen, till uppgift
att bistå sjuka och nödlidande medl. Varje
g.-skap fungerade därför som en sjuk- och
be-gravningskassa, och större g.-skap ägde t.o.m.
krank kammare, d.v.s. lokaler, vari sjuka
medl. erhöllo vård. Möjligheterna att inverka
på arbetsvillkoren voro för g.-skapen mycket
— 241 —
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
