Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Getingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GETINGAR
vas kakorna av ett stundom flerdubbelt, tunt,
men segt och fast, oftast ballongformigt hölje,
som på undre sidan är försett med en öppning.
Byggnadsmaterialet till boet i dess helhet
utgö-res av en vanl. gråaktig trämassa, som g. förfär-
Bålgeting, Vespa crabo.
diga genom att gnaga av trä, tugga detta fint och
blanda det med saliv. Larverna, som äro vita
och fotlösa, matas med infångade och
söndertuggade insekter, i sht flugor. — De fullbildade
g. livnära sig mest med söta växtsafter, men
även med blod och köttsaft t.ex. i slakterierna.
— Den svenska faunan räknar 9 arter, av vilka
8 tillhöra släktet Vespa. Störst är V. crabo,
bål-g., vars hona blir ända till 35 mm. lång;
den bygger helst i ihåliga träd och murhål. De
allmännaste arterna äro V. vulga’ris,
germa’-nica och rufa, som alla bygga i jordhål (gamla
Bo av Vespa norvegica. Höljet är delvis bortskuret
för att visa yngelkakorna.
sork- och mullvadsbon). Fritt på någon
trädgren el. i buskar upphängda bon byggas av
V. me’dia, norve’gica och silve’stris- hos V.
me’dia mäter det ända till 1,5 dm. och däröver
i diam. En av våra sv. arter, V. austrVaca, som
saknar arbetare, bygger inga bon utan snyltar
hos V. rufa. — Ett g.-samhälle kan på våra
nordliga breddgrader innehålla högst ett par
tusen individer men i sydligare trakter långt
flera. — G:s styng äro synnerligen smärtsamma —
mest gäller detta om bål-g :s — men dock i allm.
ofarliga. Om de ej oroas, sticka de sällan.
Gad-den saknar hullingar och stannar därför ej kvar
i såret efter stinget. — Ss. hos andra i
samhällen levande insekter finnas även hos g., i sht
de i jorden boende, en hel del andra insekter,
ss. fluglarver av släktena Voluce’lla, Fa’nnia
o.a., vilket torde leva av avfallet i boet. En svår
skadegörare, som uppäter g.-larverna, är
däremot larven av den i Sverige sällsynta
skalbaggen Metæ’cus parado’xus. — I tropikerna
finnas många arter med märkliga och från våra
nordiska mycket avvikande bon. Släktet
Po-ly’bia t.ex., som finnes i Brasilien, bygger ända
till meterlånga bon, och dess samhällen fortleva
i många år samt utsända svärmar liksom
tambiet. Anmärkningsvärt är också, att dessa g.
samla honung och uppbevara den i sina celler.
De solitära g. leva ej i samhällen. De
sakna arbetare, och en ensam hona har här att
verkställa allt arbete med byggandet av cellerna
och uppfödandet av ynglet. Dessa g. äro mindre
och spensligare byggda än de sociala med en
kroppslängd av 6—15 mm. I Sverige
förekomma o. 30 arter. I sina levnadsvanor
överensstämma de nära med rovsteklarna, i det att de
ss. dessa föda sina larver med infångade andra
insektlarver. De fullbildade g. livnära sig av
blommornas honungssaft. — Mer än hos andra
steklar kommer här murarinstinkten vid
bobyggandet fram. Detta gäller i sht släktet
Eu’me-nes, som bygger halvklotformiga bon av lera,
ofta 5—7 tätt upptill varandra, och fäster dem
fritt på stenar, murar o.a.; ss. föda åt larven
införas mindre fjärillarver, alltid flera i var
cell, varefter denna tillslutes. Murbruket
tillagas så, att g. fyller sin kräva med vatten och
fuktar därmed leran, som sedan bearbetas med
käkarna. Många arter begagna sig av gamla hål
och gångar, gnagda av andra insekter i murket
trä o.d., och mura i dem sina celler. Så är
fallet med den allmänna Odyne’rus pari’etum, som
även provianlerar cellerna med småfjärillarver.
Andra arter av släktet urgnaga märgen i torra
björnbärs- och hallonstjälkar och bygga i dem
rader av cylindriska, genom skiljeväggar
avgränsade celler; dessa provianteras med vissa
vivellarver. — De solitära g. övervintra i allm.
— 247 —
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
