- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 11. Gaugin - Gustav III /
255-256

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geuser - Gevaërt, François Auguste - Gevaldiger - Gevalt - Gewandhauskonserterna - Gévaudan - Gevelsberg - Geveskär - Gevär - Gevärsfaktori

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEVAÉRT I detta syfte överlämnade 5/4 1566 över 400 adelsmän till ståthållarinnan Margareta av Par-ma en böneskrift, vilken icke utan vidare avslogs. Då greve Berlaymont för att uppmuntra ståtbållarinnan, som vid anblicken av de förbundna hade råkat i bestörtning, viskade till henne: ”Ce ne sont que des gueux!” (”Det är bara tiggare!”), föreslog greve Brederode vid en härpå följande fest delta namn som beteckning för det nya förbundet, vars medl. hädanefter kallade sig g. (gueux, holl. Geuzen) och som kännetecken buro små tiggarskålar av silver el. koppar i hatten el. skärpet. Under Albas tyranniska välde utrustade många flyktingar från Holland kaparskepp, med vilka de anställde jakt på spanska o.a. fartyg. Då dessa s.k. ha vsgeuser hattengeuser) emellertid saknade fullmakt, ansågos de ss. sjörövare, även sedan prins Vilhelm av Oranien 1567 givit dem kaparbrev och en amiral. */4 1572 började havs-geuserna med erövringen av Briel vid mynningen av Maas det nederländska upproret. Lösa band i Flandern och Hennegau kallade man 1566—72 för buskgeuser. — På senare tid är g. på flera håll i de flamländska prov, beteckning för liberalerna. — Litt.: H. G. Moke, ”Le gueux de mer” (1882); E. Jurien de la Gra-vière, ”Les gueux de mer” (1892); F. Rachfahl, ”Wilhelm von Oranien”, 2—3 (1908—24). [P.S.] Gevaèrt [gafä'rt], FranQois August e, belgisk musikhistoriker och tonsättare (1828 —1908), elev vid konservatoriet i Gent, organist vid jesuitkyrkan där, studerade i Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland, slog sig ned i Paris, där han hastigt blev känd som operakompositör och 1867 blev dirigent vid stora operan. Vid kriget 1870 återvände han till Bryssel, där han 1871 blev Fétis’ efterträdare som direktör för konservatoriet och samtidigt hovkapellmästare. Utom operor skrev han kyrkliga verk, kantater, körkompositioner, sånger. G:s huvudintresse var dock musikhistorien; han har skrivit flera värdefulla arbeten om antik och tidig medeltida musik (”Hi-stoire et théorie de la musique de 1’antiquité”, 1875—81, ”Les origines du chant liturgique”, 1890, ”La mélopée antique dans le chant de 1’église latine”, 1895), vidare teoretiska verk och en instrumentationslära. E.A. Geva'ldiger (ty. Geivaltiger), förr titel å underordnad polisman, till 1850 å poliskonstapel; jfr Fånggevaldiger. Geva'It (ty. Gewalt, makt, välde, besläktat med våld), numera blott i uttrycket m e d a 1 l(t) g e v a 11, av alla krafter. Gewandhauskonserterna [geva'nthaus-] kallas den 1781 grundade konsertinst. i Leipzig, som till 1884 höll sina konserter i gamla Ge- wandhaus (tyghuset). Konserternas antal är f.n. 22. De ha letts av de mest framstående dirigenter: Mendelssohn, Nikisch, Furtwängler och ledas f.n. av Bruno Walter. — Litt.: E. Knesch-ke, ”Die 150-jährige Geschichte der Leipziger Gewandhauskonzerte 1743—1893” (1893). F.S-l. Gévaudan [zevådä'], landskap i s. Frankrike (prov. Languedoc), ung. motsvarande dep. Lo-zère, erövrades 472 av västgöterna och kom sedan under frankerna. Efter att ha lytt under olika furstar förvärvades G. av Ludvig IX; det införlivades 1306 av Filip den sköne med Languedoc. H.Bg. Gevelsberg [gèTalsbärk], stad i prov. Westfa-len, Preussen, vid Enneper Strasse n.ö. om Barmen; 20,704 inv. (1925). Järn- och stålindustri. S. Geveskär, fyrplats strax n. om Brännö utanför Göteborg. Gevä'r, handeldvapen (se d.o.) för tvåhands-bruk med långt lopp, huvudbeväpning vid inf. Förkortade g., k a r b i n e r, ingå i beväpningen för beridna trupper m.fl. Moderna g. ha magasin för minst 5 patroner och repetermekanism, repetergevär, mekanism för automatisk omladdning, automatgevär, el. för automatisk omladdning och avfyring, ku 1 s p r u t e-gevär (”lätta kulsprutor”). Sidogevär, sabel, huggare o.s.v. Jfr Jaktgevär. B.Sbg. Gevärsfaktori', verkstad el. fabrik för tillverkning av gevär m.m. På 1600-talet bedrevs i Sverige gevärstillverkningen av staten vid ett Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna, 1913. flertal faktorier, bl.a. i Söderhamn, Norrtälje och Huskvarna. I mitten av 1700-talet började den överlåtas åt enskilda, men småningom ned-lades den privata gevärsfabrikationen utom i Huskvarna, där ännu vapentillverkning (huvudsaki. av jaktgevär) bedrives. — 1812 inköpte Kronan Carl Gustafs stads bruksegendom i Eskilstuna för anläggning av ett statligt g., Carl Gustafs stads gevärsfaktori, numera sv. statens enda g. (Jfr Arméns — 255 — — 256 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 17 15:17:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-11/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free