GEZELLE undervisningen och prästernas utbildning. Envis och maktlysten, låg han i strid med professorerna. Han an-lade i Åbo ett tryckeri samt pappersbruk och utgav bl.a. läroböcker, ss. en grekisk grammatik (1647; 16 uppl. 1813), lettiska och finska katekeser, en provisorisk kyrkolag för sitt stift (1673), en grekisk uppl. av N.T. samt påbörjade 1670 en bibeluppl. med revi derad övers, och kommentar, vilket verk fortsattes av sonen. — Litt.: Monogr. av J. J. Tengström (1825). C.V.J. 2) Johannes G. d.y., den föregåendes son, biskop (1647—1718), studerade i Uppsala, Åbo och 1671—74 utrikes bl.a. hos orientalisten Pocock i Oxford och pietisten Ph. J. Spe-ner i Frankfurt, teol. prof, i Åbo 1675, superintendent i Narva 1684 biskop i Åbo 1690 efter fadern men måste 1713 lämna sitt av ryssarna erövrade stift. G. gjorde en betydande insats i Ingermanlands kyrkohistoria, men hans namn är främst knutet till ”Gezeliernas bibelverk”, den stora av fadern påbörjade övers., varav N.T. utkom 1711—13, G.T. först 1724—28, ny uppl. 3 bd, 1863—65. — Litt.: Monogr. av J. J. Tengström (1833). C.V.J. 3) Johannes G. denyngste, den föregåendes son, biskop (1686—1733), studerade i Åbo och 1704—07 utrikes, blev e.o. teol. prof, i Åbo 1710 och faderns medhjälpare i bibelverket men nödgades 1713 fly för ryssarna och vistades i Sverige till 1720, blev 1721 biskop i Borgå, där han med iver sökte åter kultivera det krigshärjade landet. C.V.J. Gezelle [zazäTa], G u i d o, flamländsk lyriker (1830—99), 1861 präst och lärare i Brygge, 1872 v.-pastor i Kortrijk. G. var en äkta och genial lyriker med spontan naturkänsla, varm hembygdskärlek och djup religiositet. Bland hans arbeten märkas ”Tijdkrans” (1893), ”Rijms-noer” (1897) och den postuma ”Laatste Ver-zen” (1902). En fullst. uppl. av G:s vers utkom i 14 bd 1910. — Litt.: Ch. van Herwarden, ”G.G.” (1911). Rth. al-Gezira [-jezi'-] (se Djazira), området mellan Vita och blå Nilen i Engelsk-egyptiska Sudan. Efter byggandet av Makwardammen (vid Blå Nilen, nära staden Sennar) bedrives, tack vare konstbevattning, odling av bomull i stor skala. Den konstbevattnade arealen utgjorde 1927 42,800 har. O.P. Gfrörer, August Friedrich, tysk historieskrivare (1803—61), 1846 prof, i Freiburg. G., som börjat sin bana som lutersk teolog, övergick 1853 till katolicismen. Medl. 1848 av Frankfurtparlamentet, anslöt sig G. till stortyska partiet och bekämpade Preussen. Arbeten: ”Gustav Adolph, König von Schweden und seine Zeit” (2 bd, 1835—37; sv. övers. 1836— 37), ”Allgemeine Kirchengeschichte” (4 bd, 1841—46), ”Geschichte der ost- und westfrän-kischen Karolinger, 840—918” (2 bd, 1848), ”Papst Gregor VII und sein Zeitalter” (7 bd, 1859—61). Hans föreläsningar utgå vos postumt, däribland ”Geschichte des 18. Jahrhun-derts” (4 bd, 1862—84). E.Blp. Gbada'mes, Rhadames, oas i distriktet Tripolitania, italienska kolonien Libia, nära gränsen till Algeriet; 1,6 kvkm.; 6,000—7,000 inv., mest berber. Oasen omslutes av en 6 km. lång mur till skydd mot flygsanden. Dadlar exporteras i myckenhet, likaså fikon och aprikoser. Till största delen lever dock befolkningen på karavantransport till Timbuktu, Kano, Ghat och Tuat, där siden, glaspärlor, vapen, socker, koppar, tenn m.m. utbytas mot elfenben, vax, strutsfjädrar, gummi, guldstoff och hudar. Staden G. (351 m.ö.h.) är typiskt orientaliskt byggd med trånga, överbyggda gator. — G., som sedan 1912 tillhör Italien, erövrades 19 f. Kr. av romarna och 646 e. Kr. av araberna. H.Bm. Ghagra, se G o g r a. Ghalib [ya'-], turkisk skald (1757—99), en av de mest betydande poeterna av den s.k. ”gamla skolan”. G:s huvudverk är ett allegoriskt epos ”Skönhet och kärlek”. F.ö. är han känd som förf, av ett stort antal lyriska dikter. G:s alster äro, i motsats till samtida diktares, originella och ej i nämnvärd grad påverkade från arabiskt el. persiskt håll. G.Jg. Ghase'l [ya-] (arab, ghazai), diktform med 5—18 halvverser med rimordningen 1—2; 4, 6, 8, o.s.v. G. användes mest inom den erotiska diktningen. Den är den persiska och de av denna beroende hindustanska och turkiska litteraturernas mest odlade diktform. I modern litteratur har den använts framförallt av Rückert och Bodenstedt, i svensk av Topelius och Frö-ding. C.F. GhasnavFder [yas-], se Ghaznavider. GhassanFder [yas-], en furstesläkt, familjen Djafna, av den sydarabiska stammen Ghassan, som invandrat i Syrien och efter att ha antagit monofysitisk kristendom i slutet av 400-talet e. Kr. av kejsar Anastasius erkändes som fy-larker och kommo att regera över prov. Ara-bia, Phænicia till Libanon och Palestina II och III. De hade ingen fast residensstad. De mest bekanta av g. äro al-Harith (grek. Arethas) ibn — 259 — — 260 —