Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gezelius, 1. Johannes Georgii - Gezelius, 2. Johannes, d.y. - Gezelius, 3. Johannes, den yngste - Gezelle, Guido - al-Gezira - Gfrörer, August Friedrich - Ghadames, Rhadames - Ghagra - Ghalib - Ghasel - Ghasnavider - Ghassanider, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEZELLE
undervisningen och prästernas utbildning.
Envis och maktlysten, låg han i strid med
professorerna. Han
an-lade i Åbo ett
tryckeri samt pappersbruk
och utgav bl.a.
läroböcker, ss. en grekisk
grammatik (1647; 16
uppl. 1813), lettiska
och finska katekeser,
en provisorisk
kyrkolag för sitt stift
(1673), en grekisk
uppl. av N.T. samt
påbörjade 1670 en
bibeluppl. med
revi
derad övers, och kommentar, vilket verk
fortsattes av sonen. — Litt.: Monogr. av J. J.
Tengström (1825). C.V.J.
2) Johannes G. d.y., den föregåendes
son, biskop (1647—1718), studerade i Uppsala,
Åbo och 1671—74 utrikes bl.a. hos
orientalisten Pocock i Oxford och pietisten Ph. J.
Spe-ner i Frankfurt, teol. prof, i Åbo 1675,
superintendent i Narva 1684 biskop i Åbo 1690 efter
fadern men måste 1713 lämna sitt av ryssarna
erövrade stift. G. gjorde en betydande insats
i Ingermanlands kyrkohistoria, men hans namn
är främst knutet till ”Gezeliernas bibelverk”,
den stora av fadern påbörjade övers., varav
N.T. utkom 1711—13, G.T. först 1724—28, ny
uppl. 3 bd, 1863—65. — Litt.: Monogr. av J. J.
Tengström (1833). C.V.J.
3) Johannes G. denyngste, den
föregåendes son, biskop (1686—1733), studerade i
Åbo och 1704—07 utrikes, blev e.o. teol. prof,
i Åbo 1710 och faderns medhjälpare i
bibelverket men nödgades 1713 fly för ryssarna och
vistades i Sverige till 1720, blev 1721 biskop i
Borgå, där han med iver sökte åter kultivera
det krigshärjade landet. C.V.J.
Gezelle [zazäTa], G u i d o, flamländsk lyriker
(1830—99), 1861 präst och lärare i Brygge, 1872
v.-pastor i Kortrijk. G. var en äkta och genial
lyriker med spontan naturkänsla, varm
hembygdskärlek och djup religiositet. Bland hans
arbeten märkas ”Tijdkrans” (1893),
”Rijms-noer” (1897) och den postuma ”Laatste
Ver-zen” (1902). En fullst. uppl. av G:s vers
utkom i 14 bd 1910. — Litt.: Ch. van Herwarden,
”G.G.” (1911). Rth.
al-Gezira [-jezi’-] (se Djazira), området
mellan Vita och blå Nilen i Engelsk-egyptiska
Sudan. Efter byggandet av Makwardammen
(vid Blå Nilen, nära staden Sennar) bedrives,
tack vare konstbevattning, odling av bomull i
stor skala. Den konstbevattnade arealen
utgjorde 1927 42,800 har. O.P.
Gfrörer, August Friedrich, tysk
historieskrivare (1803—61), 1846 prof, i Freiburg.
G., som börjat sin bana som lutersk teolog,
övergick 1853 till katolicismen. Medl. 1848 av
Frankfurtparlamentet, anslöt sig G. till
stortyska partiet och bekämpade Preussen.
Arbeten: ”Gustav Adolph, König von Schweden und
seine Zeit” (2 bd, 1835—37; sv. övers. 1836—
37), ”Allgemeine Kirchengeschichte” (4 bd,
1841—46), ”Geschichte der ost- und
westfrän-kischen Karolinger, 840—918” (2 bd, 1848),
”Papst Gregor VII und sein Zeitalter” (7 bd,
1859—61). Hans föreläsningar utgå vos
postumt, däribland ”Geschichte des 18.
Jahrhun-derts” (4 bd, 1862—84). E.Blp.
Gbada’mes, Rhadames, oas i distriktet
Tripolitania, italienska kolonien Libia, nära
gränsen till Algeriet; 1,6 kvkm.; 6,000—7,000 inv.,
mest berber. Oasen omslutes av en 6 km. lång
mur till skydd mot flygsanden. Dadlar
exporteras i myckenhet, likaså fikon och aprikoser.
Till största delen lever dock befolkningen på
karavantransport till Timbuktu, Kano, Ghat
och Tuat, där siden, glaspärlor, vapen, socker,
koppar, tenn m.m. utbytas mot elfenben, vax,
strutsfjädrar, gummi, guldstoff och hudar.
Staden G. (351 m.ö.h.) är typiskt orientaliskt byggd
med trånga, överbyggda gator. — G., som sedan
1912 tillhör Italien, erövrades 19 f. Kr. av
romarna och 646 e. Kr. av araberna. H.Bm.
Ghagra, se G o g r a.
Ghalib [ya’-], turkisk skald (1757—99), en av
de mest betydande poeterna av den s.k. ”gamla
skolan”. G:s huvudverk är ett allegoriskt epos
”Skönhet och kärlek”. F.ö. är han känd som
förf, av ett stort antal lyriska dikter. G:s alster
äro, i motsats till samtida diktares, originella
och ej i nämnvärd grad påverkade från arabiskt
el. persiskt håll. G.Jg.
Ghase’l [ya-] (arab, ghazai), diktform med
5—18 halvverser med rimordningen 1—2; 4, 6,
8, o.s.v. G. användes mest inom den erotiska
diktningen. Den är den persiska och de av
denna beroende hindustanska och turkiska
litteraturernas mest odlade diktform. I modern
litteratur har den använts framförallt av Rückert
och Bodenstedt, i svensk av Topelius och
Frö-ding. C.F.
GhasnavFder [yas-], se Ghaznavider.
GhassanFder [yas-], en furstesläkt, familjen
Djafna, av den sydarabiska stammen Ghassan,
som invandrat i Syrien och efter att ha antagit
monofysitisk kristendom i slutet av 400-talet
e. Kr. av kejsar Anastasius erkändes som
fy-larker och kommo att regera över prov.
Ara-bia, Phænicia till Libanon och Palestina II och
III. De hade ingen fast residensstad. De mest
bekanta av g. äro al-Harith (grek. Arethas) ibn
— 259 —
— 260 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
