Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ghassanider, släkt - Ghat, Gat, Rhat - Ghats, Västra och Östra - al-Ghaur, El-Ghor - al-Ghazali, Muhammed ibn Muhammed - Ghazali (skald) - Ghazi - Ghazipur - Ghaznavider - Ghazni - Ghazza, Gaza, Gasa, Ghassa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GHAZZA
Djabala (529—69) och hans son al-Mundhir
(Alamundaros) 569—81), som båda lågo i bittra
fejder med de persiska vasallerna i al-Hira,
lachmiderna (se d.o ). Därefter sjönk g:s makt.
Den siste av dem, Djabala ibn al-Aiham,
kämpade vid Jarmuk 636 på bysantinsk sida mot
muhammedanerna, som gjorde slut på g:s
välde. — Litt.: Th. Nöldeke, ”Die Ghassånischen
Fürsten aus dem Hause Gafna’s” (1887). G.O-r.
Ghat, G a t, R h a t, oas-stad i s.v. Fezzan,
italienska kolonien Libia; c:a 8,000 inv. I G.
stråla flera karavanvägar samman. Handel med
elfenben, strutsfjädrar, bomullstyger,
läderarbeten, hudar, salt m.m. H.Bm.
Sjö i djungel i Västra Ghats.
Ghats, Västra och östra, randberg, som
begränsa Dekkans högplatå, Indien (se d.o.,
höjd- och terrängförhållanden).
al-Ghaur [-yåu’r], E 1-G h o r (arab., sänka,
dalgång) är namnet på Jordandalen från
Tibe-rias i n. t.o.m. Döda havet i s.
al-Ghazali [-yazä’-],
MuhammedibnMu-h a m m e d, muhammedansk teolog och filosof
(1059—1111), från Tus i Chorasan, 1091 prof,
vid högsk. i Bagdad, som han dock 1095
lämnade på gr. av tvivel på den ortodoxa teologien.
Efter 10 års resor och studier slog han sig ned
i Tus. Varken i skolastisk teologi, filosofi el.
schiiternas läror fann han ro men väl i sufis-
men, som han därefter genom sitt oerhörda
anseende skaffade en säker ställning i ortodoxien,
främst genom sitt arbete Ihjä ’ulüm ad-din
(”Religionsvetenskapernas pånyttfödelse”), det
förnämsta i hans stora och mångsidiga
produktion. Jfr Arabisk litteratur (filosofi)
och Islam. G.O-r.
Ghazali [yazä’-], turkisk skald (d. 1534), den
mest kände utövaren av skämtdikten inom den
turkiska litteraturen. På gr. av sitt vilda och
otyglade liv fick G. tillnamnet ”Deli birader”
(den galne brodern). G. var en hovpoet av rang
och åtnjöt som sådan stora fördelar från
sultanens sida. Hans förnämsta arbete är
Bäfi’-ul-ghumüm (”Sorg- och smärtefördrivare”), en
skämtdikt med mycket frivolt innehåll. G.Jg.
Ghazi [ya’zi] (ghäzi) (arab.), en som med
framgång för krig mot icke-muhammedaner,
segrare. G. är i hela den muhammedanska
världen och i sht i Turkiet en hög militär
(någon gång även civil) titel, som burits
framförallt av sultanerna. I senare tid är g. bekant som
hederstitel för Mustafa Kemal pascha,
tillerkänd honom av nationalförsamlingen i Angöra
sept. 1921. G.Jg.
Ghazipur [eng. uttal gäzipo’a], stad i
Förenade prov. Agra och Oudh, Indien, vid Ganges,
n.ö. om Benares; 24,708 inv. (1921). Stapelplats
för opium. H.Bm.
Ghaznavi’der [yaz-], muhammedansk dynasti
av turkisk härstamning, grundad av Alptegin,
som bemäktigade sig Ghazna (i ö. Afganistan)
och gjorde detta till residensstad för sin
dynasti. Under Mahmud (998—1030) kom g:s
välde att sträcka sig icke blott över Iran i dess
helhet, utan även över större delen av
Nord-västindien. Men det löst sammanfogade riket
försvagades genom strider med seldjukerna (se
dessa) och gick 1187 under i kamp mot
ghori-derna (se dessa). C.F.
Ghazni [ga’z-], stad i ö. Afganistan, vid
floden G., 135 km. s.v. om Kabul, 2,300 m.ö.h.;
10,000 inv. [5.]
Ghazza [ya’za], Gaza, Gas a, Ghassa,
stad i s. Palestina, nära Medelhavet, vid
järnvägen till Egypten; c:a 18,000 inv. G. har en
starkt egyptisk prägel. Betydande marknad för
frukt och säd, som produceras på den
omgivande slätten. — G. nämnes ofta i G.T., bl.a. i
Simsonsägnerna ss. den ort, där Simson satt fången
och störtade omkull Dagons (se d.o.) tempel
(Dom. 16). G. omnämnes även i N.T. (Apg.
8:26). — Utgrävningar och undersökningar av
engelsmän och tyskar ha blottat intressanta
rester dels från den filisteiska tiden, dels från
den gammalkristna. O.P.;G.Bsm;E.W.
Våren 1917 gingo engelsmännen till anfall
mot den turkiska försvarsställningen i linjen
— 261 —
— 262 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
