Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gift (farmakologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFT
införes genom magtarmkanalen, beroende på
att det lätt förstöres av
matsmältningsvätskorna. Det sydamerikanska pilgiftet curare, som
efter insprutning är utomordentligt verksamt
(dess verksamma beståndsdel, curarinet, dödar
en kanin i en dos av V3 mgr. pr kg.), är
inaktivt, även då det i stora doser införes i den
oskadade tarmkanalen, detta enär ämnet i
fråga utsöndras snabbare genom njurarna, än det
upptages från tarmkanalen. Bortopereras el.
skadas njurarna, blir curare giftigt även vid
tillförsel sistn. väg. Enahanda är
förhållandet med kaliumsalterna. Medan ett djur dör
genom hjärtförlamning efter insprutning av
7—8 mgr. kaliumsalt pr kg. (motsvarande
något mer än V2 gr. för en fullvuxen människa),
intar en vegetarian dagl. med födan 40 gr. el.
mer kaliumsalter utan något tecken på
kaliumförgiftning. Den snabba utsöndringen med
urinen förhindrar uppkomsten av den för
g.-ver-kan erforderliga kaliumsaltkoncentrationen i
blodet. Andra ämnen (t.ex. saponin,
ormgifter), som äro starkt giftiga vid insprutning i
blodet el. vävnaderna (dödliga dosen saponin
Va—1 mgr. pr kg. däggdjur), äro utan
g.-verkan från tarmkanalen, emedan de ej kunna
upptagas i blodet genom den för dem
ogenomträngliga slemhinnan. — Rent vatten är ett g.,
då det i tillräcklig mängd införes direkt i
blodbanan.
Av stor betydelse är organismens
konstitutionella g.-känslighet. Olika djurarter kunna
vara mycket olika känsliga för ett och samma
g. Så är t.ex. morfinet giftigare, ju högre upp
i ryggradsdjursserien man kommer; giftigast
är det för människan. Den dos, som behövs
för att få fram tydlig morfinverkan hos en
groda på 30 gr., är tillräcklig att framkalla
svår förgiftning hos en människa på 70 kg. Ett
annat ex. på olika g.-resistens är följ.: 1 gr.
kantharidin (ur ”spanska flugan”) utgör
dödlig dos för 20,000 kg. människa, 500 kg. kanin
el. 7 kg. igelkott. G.-känsligheten växlar även
med kön och ålder. Kvinnor äro i regel
g.-känsligare än män. Medan nyfödda synas vara
relativt mindre känsliga för stryknin än vuxna,
förete de en betydligt förhöjd känslighet för
bl.a. morfin. Åldringar visa i regel stegrad
g.-känslighet. Samma gäller för sjuka individer
med deras allmänt nedsatta motståndskraft.
Den som konstitutionellt företer en avsevärt
större g.-känslighet för ett visst ämne än den
stora massan individer av samma art, säges
besitta idiosynkrasi (se d.o.) mot ämnet
i fråga. — Mot många av levande organismer
alstrade g. (bakterietoxiner, orm-g., ricin m.fl.)
kan okänslighet, immunitet (se d.o.),
förvärvas. Ricin är ett i Ricinus-bönan jämte
Nedanstående tabell (enl. Jacobj) återger
dödande enkeldosen (för vuxen person) av några
olika gifter:
1) Akonitin, Digitoxin ....
2) Blåsyra, Colchicin
Nikotin, Stryknin, Fosfor 10—50 mg.
3) Cyankalium ............... 0,15 gr.
Morfin .................... 0,1—0,2 gr
Opium ........................ 0,4 gr.
Sublimat .................. 0,25—0,5 gr.
Jod, Krotonolja .............. 1,0 gr.
4) Kloralhydrat .............. ,
Zinkklorid .................... 5 9r-
5) Veronal ................... 10 gr.
Paraldehyd ................ 15—20 gr.
Oxalsyra* ................... 15—40 gr.
Kalium sulfat ................. 36 gr.
Magnesiumsulfat ............... 60 gr.
6) Koksalt .................. 360 gr.
Etylalkohol .................. 330 gr.
< 0,01 gr.
< 0.1 gr.
1 gr-
< 10 gr.
< 100 gr.
> ICO gr.
ricinoljan förekommande ytterligt giftigt
ämne av obekant kemisk natur. Av det renaste,
hittills framställda ricinpreparatet är minsta
dödande dosen O,oooi mgr. pr kg. kanin. Genom
upprepade insprutningar av mycket små doser
kan en kanin göras okänslig för en g.-mängd,
5,000 gånger större än den för obehandlade
djur dödande. Å andra sidan kan genom
insprutning av ett artfrämmande äggviteämne
en förut ej förefintlig g.-känslighet för
detsamma framkallas, a n a f y 1 a x i (se d.o.). Vid
under längre tid upprepad tillförsel av vissa
g. kan tillvänjning för det ifrågavarande
giftet inträda, så att vederbörande (morfinist,
arsenikätare etc.) utan men kan tillföras
g.-doser, mångdubbelt större än de under
vanliga förhållanden dödande.
Som av det ovan anförda framgår, är g:s
antal utomordentligt stort. — Många g. äro
oorganiska. Hit höra etsande syror (ss.
svavelsyra, saltsyra, salpetersyra), etsande
al-kalier (ss. kalilut, natronlut, ammoniak),
halogen el. föreningar därav (ss. klor, brom, jod),
fosfor, arsenik, antimon, metallföreningar (ss.
av kvicksilver, bly, krom, thallium),
oxidations-medel (ss. kaliumklorat, kaliumpermanganat,
vätesuperoxid), gaser (ss. kolsyra, koloxid,
vä-tesvavla, cyanväte). De organiska g. äro
ant. av biologiskt ursprung el. kemiska
preparat. Till förra gruppen höra bakterietoxiner
(ss. difteri-, resp, stelkrampstoxin) och g.,
uppkomna genom bakteriers inverkan på äggvita
el. annan organisk materia (ss. botulismtoxin,
ptomainer, lik-g., hislamin — se
Förruttnelse). Av vegetabiliskt ursprung äro
alka-loider (ss. koffein, nikotin, morfin, stryknin
etc.), glykosider (ss. digitoxin, strof antin,
aloin), saponiner, syror och syreanhydrider
(ss. filicin, santonin), en del högaktiva g. av
obekant natur (ss. ricin, krotin, abrin, olika
allergiska g.) Jfr Giftiga växter. Från
djurriket stamma t.ex. orm-g., insekts-g., fisk-g.
(se d.o. och Giftiga djur), hormoner (se
— 287 —
— 288 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
