Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftermålsfrekvens - Giftermålsklasser - Giftgaser - Giftiga djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTERMÄLSKLASSER
omgiften; antalet rena förstagiften (d.v.s.
giftermål, där ingen av kontrahenterna tidigare
varit gift) utgör numera o. 90 % av alla
ingångna äktenskap mot c:a 75% under
1800-talets första hälft. Omgiftesfrekvensen är för
såväl män som kvinnor nu blott ung. en
tredjedel så stor som för hundra år sedan. —
Medelåldern vid äktenskapets ingående är för
män något över 30 år, för kvinnor nära 27 år.
Männens siffra har varit anmärkningsvärt
konstant, medan kvinnornas minskats med c:a
1 år sedan mitten av 1800-talet; ung. hälften
av denna minskning beror på den minskade
omgiftesfrekvensen. — Giftermålstalet är i
Sverige lägre än i de flesta övriga europeiska
länder. Då dessutom äktenskapen i Sverige
ingås vid relativt sen ålder, blir effekten den,
att vi i vårt land ha förhållandevis få gifta
kvinnor i de lägre åldersklasserna. Medan i
Sverige i 25-årsåldern endast c:a 35% av
kvinnorna äro gifta, äro i denna ålder i Tyskland
c:a 50% och i vissa Balkanländer över 90%
gifta. — Allmänna giftermålstalet är för
städerna högre än för landsbygden; detta beror
dock helt på olikheten i ålders- och
civilstånds-fördelning. Antalet ingångna giftermål i relation
till den äktenskapslediga befolkningen i
medelåldern visar, att beträffande männen ingen
skillnad förefinnes och att för kvinnorna g. är
större på landsbygden. — G. är jämförelsevis
låg under jan.—mars och juli—sept.; spec. hög
är den under okt.—dec. T.L-n.
Giftermålsklasser, se Äktenskap.
Giftgaser, se Stridsgaser.
Giftiga djur finnas inom så gott som alla
djurklasser med undantag av manteldjur och
fåglar. De kunna från biologisk synpunkt
uppdelas i aktivt och passivt g. d. Hos de
förra avsöndras gifter av vissa körtlar, s.k.
giftkörtlar, och oftast finnas särskilda
apparater, käkar, tänder, borst, gadd o.d., varmed
giftet överföres på andra djur. Giftapparaten
användes både som anfalls- och försvarsmedel.
De passivt g. d. utmärkas av att vissa
vävnader el. organ ant. ständigt el. periodiskt
innehålla gift. Hos dessa djur saknas apparater för
giftets överförande på andra djur, och giftet
utövar sin verkan, endast om de g. d. el. delar
av dem förtäras. I detta fall kan tydl. giftet
endast indirekt vara ett försvarsmedel, i det
att de passivt g. d. undvikas av sådana
djurformer, som lärt känna deras giftighet. —
Aktivt g. d. förekomma framförallt bland
nässeldjur, insekter, tusenfotingar, spindeldjur,
fiskar, groddjur och ormar. N ä s s e 1 d j
u-r ens giftapparat utgöres av de s.k.
nässelcel-lerna (se d.o.), som i stort antal ligga i huden,
framförallt på fångstarmarna. Hos t.ex. en
havsanemon jActi’nia mesembrya’nthemum)
finnas enl. beräkning ända till 400 mill.
nässel-celler. Då ett mindre djur, ett kräftdjur el.
en liten fisk, kommer i beröring med
fångst-armarna, brista nässelcellerna, deras med gift
fuktade trådar slungas ut och träffa offret,
som förlamas och snart dör (fig. 1). — Bland
Fig. 1. En havsanemon griper en fisk (t.v.)
och förtär den (t.h.).
Fig. 2. Schematisk
bild av giftapparaten
hos ett bi. a den sura
giftkörteln, b dess
re-servoir, c den
alkaliska giftkörteln, d
gadden.
insekterna är det företrädesvis steklarna,
ss. bin, humlor, getingar m.fl. (se G a d d s t e
k-lar), och bland dem endast honorna, som äro
försedda med giftapparat. Denna består i
regel av en gadd, det omdanade
äggläggnings-röret, och två giftkörtlar, av vilka den ena
avsöndrar ett surt och den andra ett alkaliskt
sekret (fig. 2). Båda körtlarna mynna i gadden,
som är belägen i bakkroppens spets och kan
dragas in och stjälpas ut. Då djuret sticker,
blandas de båda
körtlarnas gift och
pumpas av en särskild
inrättning genom
gadden ut i såret.
Giftapparaten
tjänstgör dels till försvar,
ss. hos bin och
humlor, dels till anfall,
ss. hos vissa getingar
och hos rovsteklarna
(se d.o.). Giftet
verkar vanl. mycket
snabbt; stundom
för
lamas offret nästan ögonblickligen. Även
på högre djur utövar giftet ofta en stark
verkan. Så utgör t.ex. för en hund (av 4,5 kg.
kroppsvikt) 27 mgr., för en mus (kroppsvikt
20 gr.) 0,5 mgr. och för en sparv (kroppsvikt
30 gr.) 0,4 mgr. bigift en dödande dos. —
Spindeldjuren äro allmänt försedda med
gift
— 291 —
— 292 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
