Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftiga växter - Giftkörtlar - Giftmjöl - Giftmärke - Giftoman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTKÖRTLAR
lerande egenskaper tack vare halten av vissa
gifter. T.o.m. en del bland människans
viktigaste näringsväxter innehålla giftiga ämnen,
vilka genom lämplig behandling vid
födoämnenas beredande avlägsnas el. oskadliggöras,
ss. genom röstning, kokning, torkning el.
ur-lakning. Sådana äro bland tropikernas
födo-ämnesväxter t.ex. maniok- och taroväxten.
Någon fullt bestämd gräns mellan giftiga och
icke giftiga växter kan ej uppdragas. Sådana
växter, som man ej med visshet kan påstå vara
helt oskadliga, men vilkas förtärande å andra
sidan ej medför risk av allvarligare
förgiftning, betecknar man ss. misstänkta. Farliga
för människan bli g.v. särsk. i sådana fall,
då de till följd av likhet med ätliga växter giva
anledning till förväxling. Giftämnena utgöras i
regel av väl karakteriserade kemiska
föreningar, ss. alkaloider, glykosider, estrar,
organiska syror, alkoholer m.m., och förefinnas
oftast i cellsaften, i mjölksaft o.d. De kunna
förekomma hos växten i dess helhet el. vara
inskränkta till bestämda delar, ss. rötter,
underjordiska stammar, frukter och frön, hos
träden ofta till barken. För växten själv spela
de i allm. rollen av skyddsmedel mot djur. G.
v. träffas både hos kryptogamer och
fanero-gamer. Vissa bakterier alstra särdeles
energiskt verkande gifter, och bland de högre
svamparna utmärka sig flera genom en
utpräglad giftighet, t.ex. vanliga flugsvampen, den
panterfläckiga och särsk. den lömska
flugsvampen, vilken anses vara den giftigaste och
farligaste av alla svampar, vidare skäggriska,
skörkremla, djävulsopp, varg- och bittersopp,
i vissa fall även stenmurkla m.fl. Giftiga äro
även sklerotierna av mjöldryga. Alger,
mossor och kärlkryptogamer sakna i allm. gifter.
Dock innehålla stundom levermossor ämnen,
som verka dödande på fiskyngel, och rotstockar
av vissa ormbunkar giftiga, s.k. maskdrivande
ämnen. Hos fanerogamerna är förekomsten av
giftämnen utmärkande för vissa familjer, hos
vilka samtliga arter äro mer el. mindre giftiga,
medan hos andra fam. endast en el. annan art
innehåller gift. Bland de nakenfröiga äro ss.
g.v. endast att nämna idegran och sävenbom.
Hos den förra innehålla blad och grenar en
giftig alkaloid. Inom avd. enhjärtbladiga
förekomma g.v. hos narciss-, lilje- och missneväx
ter. Bland dithörande kunna nämnas
påsklilja, kejsarkrona, liljekonvalj, ormbär, sjölök,
tidlösa, nysrot, sabadillväxten, munkmössa,
kalla m.fl. Bland gräsen utmärka sig
frukterna av dårrepe genom giftiga egenskaper, vilka
dock i själva verket synas härröra av en där
förekommande parasitsvamp. Inom avd.
två-hjärtbladiga är särsk. fam. ranunkelväxter rik på
g.v. Sådana äro arter av smörblomma,
kabbeleka, sippor, akleja, riddarsporre, stormhatt,
julrosor, prustrot m.fl. Även närstående fam
utmärka sig ofta genom förekomsten av gift,
ss. bland berberisväxterna Podophy’llum
pel-ta’tum, bland Magnolia’ceæ vissa llli’cium-ar[er
och bland Menisperma’ceæ Anami’rta
Co’ccu-lus. Rik på g.v. är ävenledes fam.
flockblomst-riga, varav flera arter innehålla särdeles
skarpa, narkotiska ämnen, ss. odört, hårfloka och
vildpersilja, sprängört m.fl. Särsk.
vildpersiljan har givit anledning till förgiftningar genom
förväxling med vanlig persilja, om vilken den
erinrar. Fam. nattskatteväxter hyser likaså ett
stort antal g.v., bl.a. nattskatta, besksöta,
to-baksväxt, spikklubba, alruna, bolmört, A’tropa
Bellado’nna och Scopo’lia- även potatisväxten
innehåller i sina gröna delar ett narkotiskt
ämne. G.v. av närstående familjer äro
fingerhatt, notblomster, Lobe’lia infla’ta, hundrova,
kolokvint, alpviol, kräkrot och kinaträd m.fl.
Särsk. giftiga äro Strychnos-arterna, ss.
upas-busken, fröna av S. nux vo’mica, s.k. rävkaka,
och ignatiebönor, ävensom Ne’rium Olea’nder,
Tanghi’nia veneni’fera, Theve’tia Ahouai,
Ce’rbera Odo’llam och Stropha’nthus-arter,
samtliga i hög grad giftiga och använda till
beredning av pilgift. Giftiga äro ett stort antal
mjölksaftförande växter, ss., förutom flera ovan
nämnda, bingelört och törelarter, Hura
cre’pi-tans, Croton-arler och Excæca’ria Aga’llocha,
det s.k. blindträdet, vars mjölksaft förorsakar
ögoninflammation och blindhet. Vissa andra
innehålla likaledes giftig mjölksaft, t.ex. Rhus
Toxicode’ndron, ävensom vissa vallmoväxter,
ss. opievallmo- och skelört m.fl. Bland
ärtväxterna, vilka höra till de viktigaste
närings-växterna, hysa stundom fröna häftiga gifter, ss.
paternosterärter, kalabarbönor, frön av
gull-regn m.fl. En del växter åstadkomma
hudutslag och hudsjukdomar, ss. nässlor, Lapo’rtea
och Loa’sa-arter, mjölksaften av de ovannämn
da Rhus Toxicodendron och Excæca’ria
Aga’l-locha, saften av vattensmörblomma m.fl.
Egenartade eksem förorsakas genom hårens sekret
hos två allmänt inomhus odlade viveväxter,
Pri’mula obco’nica och P. sine’nsis. Jfr Gift
och Växtgifter. — Litt.: C. Th. Mörner,
”Om de högre svamparna” (1919). O.Gz.
Giftkörtlar, körtlar, som avsöndra gift, ss.
vissa hudkörtlar hos många insekter, spindlar
och fiskar samt överläppskörtlar hos ormar.
Se G i f t i g a d j u r. H.W.
Giftmjöl, gammal benämning på
arseniksyr-lighet. Se Arsenikoxider.
Giftmärke, se Gifttecken.
Giftoman, enl. medeltida sv. rätt den person
(fader el. annan nära släkting), som ägde
be
— 299 —
— 300 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
