Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftorättsgods - Giftostämma - Giftrand - Giftskåp - Giftsnokar - Giftsnokar, Egentliga - Giftstadga - Giftsumak - Gifttecken - Gifttänder - Giftvägglus - Gifu - Giga - Giga (sjöfart) - Giganter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTOSTÄMMA
dom, som make erhållit i arv el., oavsett
för-värvssättet, ägde vid äktenskapets ingående,
enskild, dock med undantag, i äktenskap
ingångna före 1899, av fast egendom i stad. Vare
sig äldre el. nya giftermålsbalken äger
till-lämpning å makarnas
förmögenhetsförhållanden, äro sådana ena makens personliga
rättigheter, som ej kunna överlåtas, ss. t.ex.
personligt understöd el. tjänstepension, icke föremål
för giftorätt (jfr d.o.). S.B.
Giftostämma (jfr Gift), i äldre lagspråk:
arrendetid.
Giftrand kallas längsgående fördjupningar el.
ränder i en svärds- el. dolkklinga. De ha utan
bevis ansetts avsedda att fyllas med gift,
därav nämnet. Jfr Klinga. G.W.F.
Giftskåp, förvaringsplats på apoteken för
gifter med dubbelt gifttecken (se d.o.). I g.
förvaras de starkaste gifterna, ss. cyankalium,
kokain, morfin, sublimat, skopolamin, veratrin
m.fl. Dörrarna till g. skola, liksom sign, å
ståndkärlen, vara försedda med dubbelt
gifttecken. J-H.
Giftsnokar, Proterogly’pha, en grupp inom
fam. snokar, utmärkt därigenom att tänderna i
främre delen av överkäken äro fårade och
tjänstgöra ss. gifttänder. Samtliga arter äro
giftiga (se G i f t i g a djur). Man särskiljer 2
un-derfam., havsormar och giftsnokar,
egentliga (se d.o.). H.W.
Giftsnokar, Egentliga, Mierusi’næ el.
Elapi’næ, underfam., tillhörande fam.
giftsnokar (se d.o.) och omfattande över 170 arter, alla
giftiga och bland dem några av de farligaste
giftiga ormarna. De förekomma i alla
världsdelar utom Europa. Kroppen är långsträckt,
cylindrisk, svanspartiet rätt kort och måttligt
tillspetsat, huvudet otydligt avsatt från bålen
med sidoställda näsöppningar.
Tandbeväp-ningen växlar; i överkäken stundom endast
gifttänder. Hit höra mer än hälften av alla
kända giftiga ormar, ss. Acantho’psis,
Bu’nga-rus, korall- och glasögonormar (se d.o.). En
del äro små; andra uppnå en längd av flera m.
Jfr Giftiga djur. O.C-n.
Giftstadga, senast daterande sig från 1906
med senare ändringar och tillägg, reglerar
handel med och innehav av gifter. Gifterna äro i
två förteckningar uppdelade i l:a klassens
gifter, som endast få försäljas å apotek, och 2:a
klassens, som även få försäljas i allmänna
handeln, försedda med påskriften ”farligt att
förtära”. G. innehåller vidare bestämmelser ang.
villkoren för import, grosshandel och
fabrikation av gifter, tillåten arsenikhalt i
tapeter, färger o.a. varor samt metod för dennas
bestämmande, föreskrifter för giftiga ämnens
användning för betning av utsäde samt till
för
görande av för trädgårdsskötseln och
jordbru-ket skadliga inseketer m.m. J.H.
Giftsumak, se G i f t e k.
Gifttecken, enkelt, , el. dubbelt, , måste
å apoteken vara anbringade på alla kärl,
innehållande l:a klassens gifter. De med dubbelt
g. försedda ha svart signatur med vit skrift
och skola förvaras i låst skåp, till vilket endast
föreståndaren och den farmaceutiska
personalen få inneha nyckeln. G. är det alkemistiska
tecknet för kvicksilver (urspr. planeten
Merku-rius’ tecken). J.H.
Gifttänder, se Ormar och Giftiga djur.
Giftvägglus, se Fästingar.
Gifu, huvudstad i prefekturen G., Japan, i
prov. Mino på den japanska huvudön; 90,114
inv. (1930); går tillbaka till 1000-talet e. Kr.
Turistort. B.K.
Giga (från mlty. gige = ty. Geige, till mhty.
gigen, gunga, vagga = ty. dial. geigen, ofta med
bibetydelse av olika slags ljud; härifrån också
fra. gigue, se d.o.), gammalt stråkinstrument,
identiskt med viella, fidel. E.A.
Giga, hopdraga ett segel medelst g i g t å g
mot en mast el. en rå. Gigning användes vanl.
endast för tillfällig bärgning av ett segel. Jfr
Dämpa segel. T.Hrn.
Giga’nter, grek, myt., hos Homeros ett
guda-befryndat (men dödligt) folk av vilda jättar,
enl. Hesiodos söner av Gaia (se denna), vilken
tänktes befruktad av den stympade Uranos’
Herakles i striden mot giganterna. Detalj av
Pergamonaltaret.
blod. Forntidens diktning och konst ha i sht
behandlat striden mellan gudar och g.
(gi-gantomakien), ett motiv, som återfinnes t.ex.
i den nordiska mytologiens sagor om asarnas
strider med jättarna. Uppstaplande på
varandra bergen Ossa, Pelion, Oita m.fl.,
stormade g. Olympen, beväpnade med trädstammar
och klippblock. I striden, oftast förlagd till de
flegreiska fälten, deltog på gudarnas sida även
Herakles, enär segern enl. ett orakelspråk
en
— 303 —
— 304 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
