GISS MOLL mindre antal, ofta endast en g. Vid inträdande verksamhet beskriva g. vanl. en spiralformig rörelse och tjänstgöra ss. rörelseorgan el. för att driva omkr. vätska. De förekomma hos urdjuren, företrädesvis hos gisseldjuren, hos svampdjuren, där de gisselbärande cellerna (gisselcellerna) bilda ett i vissa hålig-heter i djurens inre sammanhängande epitel (gisselepitel), och ss. regel hos de hanliga könscellerna. H.W. Gisselås, en av Sv. mosskulturföreningens försöksgårdar, i Hammerdals s:n, Jämtlands län, 323 m.ö.h. Försöksgården iordningsställ-des 1921—23 på den oodlade men krondikade myren Krokdansen. Arealen uppgår till 100 har, varav 55 äro odlade. Största delen av jorden utgöres av en kalk- och kväverik myrjord, dels skogskärrtorv, dels brunmoss-starrtorv; torven har ett medeldjup av 1,65 m. På gr. av det synnerligen krävande klimatet är det endast foderproduktion, som kan komma i fråga. Under den relativt korta tid försöksgården varit i verksamhet, ha flera för den norrländska myrodlingen betydelsefulla resultat vunnits. O-d. Gissing [gi'sig], George Robert, engelsk förf. (1857—1903). G. är den mest utpräglade naturalisten i modern engelsk litteratur; han har G. Gissing. mottagit starka impulser från Zola och från Comtes filosofi. Som Londonskildrare anknyter han till Dickens, som han högt beundrade, fastän i temperament dennes fullständiga motsats: han har intet av Dickens’ humor, och G:s livsåskådning, som bottnar i hans bittra erfarenhet, är djupt pessimistisk. G:s stil är lika färglös som den miljö, han skildrar, och hans storhet ligger i styrkan och ärligheten i hans uppfattning. Hans tidigare romaner, ss. ”Demos” (1886), en studie av socialismens inverkan på arbetarklassen, och ”The nether world” (1889), med motiv från fattigkvarteren i Cler-kenwell i ö. London, passerade täml. obemärkta; det var först med ”New Grub Street” (1891), en skildring av det litterära proletariatet, som han vann erkännande. Sedan följde bl.a. den delvis självbiografiska ”Born in exile” (1892) och ”The odd women” (1893). Mycket självbiografiskt material innehåller ”Private papers of Henry Ryecroft” (1903; sv. övers. 1929), som med sin blida stämning intar en särplats i hans produktion. G. har även skrivit en utmärkt studie över Dickens (1898). — Litt.: F. Swinnerton, ”G. G.” (1912); M. Yates, ”G. G.” (1922). A.Km. Gississ, mus., den med tvenne halvtoner höjda tonen g, eg. den ss. inledningston (se d.o.) till aiss med en halvton höjda tonen giss; en-harmoniskt (se d.o.) identisk med a. F.S-l. Gisslan (till fsv. gisla, sätta g., till fsv. gisl, ett gammalt germ. ord med motsvarighet i kelt.), person, som överlämnats i annan persons våld för att med sin person, liv, lem och medhaft gods, ansvara för att någon tredje uppfyller något sitt åtagande, häri inbegripet löfte om ett svekfritt uppträdande. G. är en ålderdomlig, hos primitiva el. rövarfolk ännu förekommande form för säkerställande av förpliktelser, verkliga el. föregivna, ursprunget till senare tids borgen, delvis besläktat med panten. G. förekom täml. allmänt i den äldre rätten, både germansk och romersk, ss. säkerhet för infriandet av en skuld. Ett berömt ex. å g. ss. garanti för svekfrihet är vid den sv. konungens Eriksgata (se d.o.). Senare användes g. huvudsaki. i folkrätten: högtstående el. förmögna personer ställas som g. för säkerheten av ingångna fredsfördrag el. det fredliga uppförandet av befolkningen i ett ockuperat land. — Litt.: J. Kohler, ”Shakespeare vor dem Forum der Ju-risprudenz” (1883); A. Lutteroth, ”Der Geisel im Rechtsleben” (1922). E.K. Gisslarbo, järnbruk och stationssamhälle i Malma s:n, Västmanlands län, 17 km. n.v. om Köping vid Köping-Riddarhyttans järnväg. Järnbruket räknar sina privilegier från 1664 och omfattar 6 lancashirehärdar, ånghammare och valsverk. Till bruket höra 5,050 har skogs-i mark och 850 har öppen jord. Det äges sedan 1877 av Riddarhytte a.-b. T.E-r. Gisslarbröder, se K 1 y s t e r. — Jfr Flagellanter. > Gissling, se Reningsriter. Giss moll, ital. sol diesis minore, fra. sol dièse mineur, eng. g sharp minor, mus., tonart med treklangen giss-h-diss som centralklang. Förtecken: 5 # (fiss, ciss, giss, diss, aiss). Parallelltonart: h dur. Se Tonart, T o n a 1 i-tet, Tonika, Treklang. F.S-l: — 357 — — 358 —