Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladbach-Rheydt - Gladbeck - Gladhammar - Gladiator - Gladiolus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLADBECK
genom sammanslagning av städerna
München-Gladbach, Rheydt och Odenkirchen med
angränsande områden; 193,529 inv. (1931). G.
är en viktig järnvägsknut och en av medel
punkterna för den rhensk-westfaliska
textilindustrien; dessutom betydande järn-, metall-,
läder- och tobaksindustri. S.
Gladbeck [glä’tbäk], stad i prov. Westfalen,
Preussen, n. om Essen; 60,043 inv. (1931)
Stenkolsgruvor (17,000 arbetare) och
metallindustri. S.
Gladhammar, s:n i S. Tjusts hd, Kalmar län
s.v. om Västervik; 135,26 kvkm., därav 121,48
land; 2,260 inv. (1931), därav c:a 900 i
Gun-nebo brukssamhälle (se G u n n e b o); 16.7»
kvkm. åker (1927; 13,8 °/o av landarealen.i,
75,55 kvkm. skogsmark. Strax n.v. om
Gun-nebo ligger Verkebäcks stationssamhälle och
lastageplats. Egendom: Sundsholm. —
Pastorat: G. och Västrum, S. Tjusts kontrakt,
Linköpings stift. J.C.
Gladia’tor (lat., till gla’dius, svärd), i
forntidens Rom benämning på yrkesfäktare,
utbildad att på liv och död kämpa vid
offentliga föreställningar, g.-spel, på torg, cirkus el.
amfiteater. Härtill användes krigsfångar,
liv-dömda, slavar, stundom även friborna, som
av någon anledning låtit värva sig.
Utbildningen skedde med omänsklig stränghet i
särskilda fäktarskolor (ludi) under en
föreståndare (lani’sta) och anordnades ofta på
spekulation av privatpersoner, som för högt pris
hyrde ut g.-band åt nöjeslystna städer. Efter
Gladiatorkasernen i Pompeji.
olika beväpning och stridssätt benämnes en g.
”samnit”, ”traker”, ”galler”, retia’rius (nät
kämpe), secu’tor (förföljare), laquea’tor
(lassokastare) o.s.v. Framgångsrika g. kunde efter
vissa år erhålla träfloretten (rudis) ss. tecken
på befrielse från vidare tjänst. Ehuru yrket
var belagt med infa’mia (vanfrejd), voro g.
föremål för en omisskännlig, hos kvinnokönet
rent av svärmisk beundran. Vissa av Roms
kejsare (t.ex. Caligula och särsk. Commodus)
drogo sig ej för att själva ss. g, nedstiga på
arenan. — G.-spelen antagas vara av etruskiskt
ursprung och härstamma från det rituella
nedslak-tandet av krigsfångar vid likbegängelser ss. en
hedersgärd (munus) åt de hädangångna.
Tidigt synes därvid envigeskamp ha använts ss.
en humanare form för människooffer. Från
en primitiv begravningsceremoni urartade
g.-spelen till ett i gigantisk form bedrivet
folknöje av råaste slag. De anordnades av
enskilda (första gången 264 f.Kr.), ämbetsmän,
som däri fingo ett medel att vinna pöbelns
gunst, under kejsartiden ofta av kejsarna (jfr
A v e). Spelgivare el. publik bestämde över
en besegrad g:s liv. Utsträckandet av
handen knuten med tummen nedåtriktad (po’llice
verso) betydde avslag på den övervunnes bön
om nåd. Trots blodig och omänsklig grymhet
betraktades dessa spel i det hela med gillande;
man såg i dem ett verkningsfullt medel att
fostra mod och dödsförakt. Först kejsar
Hono-rius (395—423 e.Kr.) gjorde definitivt slut på
g.-väsendet. — Litt.: I. Hjertén, ”Den
romerske g.” (1923). H.Sj.
GIadi’olus, släkte av
fam. svärdsliljeväxter,
vars mer än 100 arter
till stor del förekomma
i Sydafrika. De
utmärkas av upprätta,
svärdlika blad (lat. gladi’olus,
litet svärd) och täta,
ensidiga ax med vackert
färgade blommor.
Vissa arter (G.
commu’-nis, se’getum,
byzanti’-nus m.fl.) kunna odlas
som fleråriga
blomsterväxter på kalljord.
Viktigare äro de i kultur
uppkomna hybriderna,
särsk. den s.k. G.
ganda-ve’nsis, härstammande
från G. cardina’lis och
psittaci’nus. Med
fördel kunna dessa odlas
på fritt land under
sommaren, blott knölarna
— 399 —
— 400 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
