Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladiolus - Gladius - Gladkov, Fjodor - Glador
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLADOR
övervintras inomhus. Ett viktigt förvärv är en
senare korsning av äldre kulturformer med
G. primuli’nus, och de nya hybriderna ha
vanl. enfärgade, ljusa blommor. C.G.D.
Gla’dius, ett kort, tvåeggat, mot spetsen
förstärkt romerskt svärd, trol. av feniciskt
ursprung; ansågs även som romerskt
nationalva-pen; jfr Gladiator. G. W.F.
Gladkov [gla’tkof], Fjodor Vasiljevitj,
rysk förf. (f. ,1883), proletär av fattig
bondesläkt, i sin första
produktion (från 1899)
starkt påverkad av
Gorkij. I romanen
”Cement” (1926, sv.
övers. 1927) har G.
sökt ge en vy från
sovjetregimens stora
sociala experiment i
en bred
framställning, uppburen av
revolutionärt patos.
Som tidstypisk förf,
är G. beaktansvärd.
Hans verk ha utkommit i 3 bd (1926—29). Agr.
Glador, Milvus, ett släkte rovfåglar av
under-fam. vråkar, äro av medelstorlek med smärt
kroppsform och jämförelsevis litet,starkt
nedböjt och med en lång hake försett näbb.
Fotterna ha svaga tår, men skarpa och långa klor.
Vingarna äro långa med 4:e handpennan
längst, stjärten lång och djupt kluven. På
huvudet äro fjädrarna långa och spetsiga ss.
hos örnarna. G. förekomma i Gamla världen
och Australien. Släktet räknar 9 arter, av
vilka endast 1, M. milvus, gladan, tillhör
Sveriges fauna och utgör en av våra ståtligaste
rovfåglar med en vingbredd av 140—150 cm.
Den är brun med ljusare fjäderkanter på
ryggen och längsgående svartbruna fläckar på
Glada, Milvus milvus. Efter Brehm.
Odlad Gladiolus-art. Maréchal Foch.
undersidan. Handpennorna äro svartaktiga och
stjärten brunröd med mörka tvärband. Den
finnes visserligen i hela Europa men tillhör
eg. dess mellersta delar. I Sveriges s. delar
var den förr allmän men har numera på gr.
av häftig förföljelse blivit mycket sällsynt
varför den också helt fridlysts. Den lever av
fåglar, smärre däggdjur, grodor och fisk samt
är en ganska glupsk rovfågel, som t.o.m
angriper så stora fåglar som änder. Sitt bo
bygger den i någon skog och lägger det inne i
trädens kronor. De vanligen 3 äggen äro
grönaktigt vitgrå med mörkbruna fläckar och
streck. Den är flyttfågel. — I ö., mellersta och
s. delarna av Europa, i s.v. Asien och i n.v
Afrika uppträder M. migräns, den bruna
gladan, som är mindre och mörkare till färgen
än vår, under det att i större delarna av Afrika
M. ægg’pticus, den egyptiska el. parasitgladan,
— 401 —
— 402 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
