GLADOR övervintras inomhus. Ett viktigt förvärv är en senare korsning av äldre kulturformer med G. primuli'nus, och de nya hybriderna ha vanl. enfärgade, ljusa blommor. C.G.D. Gla'dius, ett kort, tvåeggat, mot spetsen förstärkt romerskt svärd, trol. av feniciskt ursprung; ansågs även som romerskt nationalva-pen; jfr Gladiator. G. W.F. Gladkov [gla'tkof], Fjodor Vasiljevitj, rysk förf. (f. ,1883), proletär av fattig bondesläkt, i sin första produktion (från 1899) starkt påverkad av Gorkij. I romanen ”Cement” (1926, sv. övers. 1927) har G. sökt ge en vy från sovjetregimens stora sociala experiment i en bred framställning, uppburen av revolutionärt patos. Som tidstypisk förf, är G. beaktansvärd. Hans verk ha utkommit i 3 bd (1926—29). Agr. Glador, Milvus, ett släkte rovfåglar av under-fam. vråkar, äro av medelstorlek med smärt kroppsform och jämförelsevis litet,starkt nedböjt och med en lång hake försett näbb. Fotterna ha svaga tår, men skarpa och långa klor. Vingarna äro långa med 4:e handpennan längst, stjärten lång och djupt kluven. På huvudet äro fjädrarna långa och spetsiga ss. hos örnarna. G. förekomma i Gamla världen och Australien. Släktet räknar 9 arter, av vilka endast 1, M. milvus, gladan, tillhör Sveriges fauna och utgör en av våra ståtligaste rovfåglar med en vingbredd av 140—150 cm. Den är brun med ljusare fjäderkanter på ryggen och längsgående svartbruna fläckar på Glada, Milvus milvus. Efter Brehm. Odlad Gladiolus-art. Maréchal Foch. undersidan. Handpennorna äro svartaktiga och stjärten brunröd med mörka tvärband. Den finnes visserligen i hela Europa men tillhör eg. dess mellersta delar. I Sveriges s. delar var den förr allmän men har numera på gr. av häftig förföljelse blivit mycket sällsynt varför den också helt fridlysts. Den lever av fåglar, smärre däggdjur, grodor och fisk samt är en ganska glupsk rovfågel, som t.o.m angriper så stora fåglar som änder. Sitt bo bygger den i någon skog och lägger det inne i trädens kronor. De vanligen 3 äggen äro grönaktigt vitgrå med mörkbruna fläckar och streck. Den är flyttfågel. — I ö., mellersta och s. delarna av Europa, i s.v. Asien och i n.v Afrika uppträder M. migräns, den bruna gladan, som är mindre och mörkare till färgen än vår, under det att i större delarna av Afrika M. ægg'pticus, den egyptiska el. parasitgladan, — 401 — — 402 —