GLADSAX Svartvingade gladan, Elanus cæruleus. Efter Brehm. vilken är närbesläktad med den bruna g., representerar släktet. — Ett g. närstående släkte är Ela'nus, svartvingade g., som förekommer i alla världsdelar utom i Europa. I Afrika finnes E. cæru'leus, den svartvingade g., som har pannan och kroppens undersida vita, skulderfjädrarna och vingtäckarna svarta samt armpennorna askgrå. H.W. Gladsax, s:n i Järrestads hd, Kristianstads län, v. och n. om Simrishamn; 24,23 kvkm., allt land; 1,321 inv. (1931), därav 321 i Baske-mölla municipalsamhälle; 15 kvkm. åker (1927; 61,9 °/o av arealen), 3,09 kvkm. skogsmark. — Pastorat: G. och ö. Tommarp, Albo och Järrestads kontrakt, Lunds stift. Kyrkan, en gång helgad åt S:t Jakob, har västpartiet från me- Interiör från Gladsax kyrka. deltiden, med torn och tre valvavd.; i dessa senare finnas senmedeltida målningar av den s.k. Vidtskövle-mästaren. Byggnaderna till G. kloster (se d.o.) äro nu försvunna. G. gård var fordom synnerligen betydande, länge kungsgård, och det största av Bornholms vederlagsgods, men blev strax efter freden 1660 styckad till åbohemman. Av den forna borgen stod länge en tornlik ruin kvar. S.;E.W. Gladsax kloster. Genom testamente av Ida Pedersdotter Falk skänktes 1398 hennes gård i G. s:n, Skåne, till en klosterstiftelse för nunnor. Då hennes testamentsexekutör, drottning Margareta, själv ville förvärva gården, utverkade denna 1401 påvens tillstånd att flytta nunneklostret till Gaunö (se d.o.) på Själland. H.Bg. Gladstone [glä'dstan]. 1) William Ewart G., engelsk statsman (2®/i2 1809—19/s 1898), f. i Liverpool, där fadern var en framstående affärsman (en tid medl. av underhuset samt till sist upphöjd till baronet). Efter studier i Eton (1821—27) och Oxford (Christ church 1828— —32) invaldes G. redan i dec. 1832 i underhuset, där han sedan, med ett uppehåll 1846 —47, kom att sitta till 1895. I Peels ministär 1834—35 erhöll den unge G. först en underordnad post i skattkammaren, därefter platsen som undersekreterare i kolonialdep. Hans starka kyrkliga och religiösa intressen fingo ett uppmärksammat uttryck i arbetet ”The State in its relations with the church” (1838), vari G. förfäktar en strängt teokratisk åskådning, under anslutning till den s.k. Oxfordrörelsen, av vilken G. mottagit starka intryck. I Peels andra ministär 1841—46 intog G. först posten som v. president, sedan som president i han-delsdep. och spelade på dessa poster en betydande roll vid det protektionistiska systemets begynnande rasering. En kyrklig fråga, rörande ett anslag till ett romerskt katolskt college på Irland, ledde 1845 till G:s avgång ur ministären; samtiden hade svårt att förstå G:s skäl härför, och forskningen har ställt sig kritisk mot den invecklade subtilitet, som G:s moralism utvecklade i försvaret därför. Då Peels ministär hotades av en svår kris genom Peels övergång till frihandelsprinciper även i fråga om spannmål, återinträdde G. i ministären, denna gång som kolonialminister (dec. 1845), och kvarstod sedan på denna post till ministärens fall i juni 1846, utan att göra några mera bemärkta insatser. De följ, åren följde G. i stort sett Peels frihandelsvänliga, reformkonservativa signaler. Starka impulser i liberal riktning mottog G. under ett uppehåll i Neapel vintern 1850—51, där han fick se den italienska reaktionen i dess värsta form. En — 403 — — 404 —