Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glasögon - Glasögonbjörn - Glasögonfibula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLASÖGON
oklanderligt, d.v.s. fritt från blåsbildningar,
sprickor och kristaller; vidare bör det besitta
en god hållbarhet och ha en hård yta.
Materialet är vanl. kronglas. Glasen äro tunna
linser, prismor el. planskivor. Sedan gammalt
användas huvudsaki. b i g 1 a s (bikonvexa,
bikonkava) el. p 1 a n g 1 a s (plankonvexa,
plankonkava). Numera brukas alltmera de s.k.
gen ombö j d a (kupiga) glasen, vilkas
framsida är konvex och baksida konkav. Dessa
göras ant. med en konstant krökning i den
ena ytan (periskopiska, menisker) el. med olika
genomböjning, varierande med glasens styrka.
De senare äro de punktuellt avbildade glasen,
som av olika firmor lanseras under olika
fabriksnamn (de mest kända äro punktalglasen
från Zeiss i Jena). Genomböjda glas ha den
fördelen framför biglas, att avbildningen blir
god även genom deras perifera delar,
varigenom synfältet ökas. I bifokalglasen
kombineras avståndsglas och läsglas på det sätt, att i
det större avståndsglaset finnes infällt ett
mindre segment nedtill, genom vilket seende
på nära håll är möjligt. Dessa glas tillverkas
i olika kvaliteter, de enklaste, av två likstora
hälfter bestående, kallas efter sin uppfinnare
Franklinglas. Bäst, men också
dyrbarast, äro de s.k. lyxslipade glas en, där
övergången mellan närdel och avståndsdel är
omärklig. Detta åstadkommes genom att en
liten lins för närarbete inslipas el. insmältes
i avståndsglaset. För att undvika en
besvärande tyngd hos mycket starka glas
(tjockleken växer med styrkan) kan man använda
lentikularglas, i vilka blott det centrala
partiet är brytande, under det att glasets övriga
yta är plan. Färgade glas finnas i många
färger och nyanser, från helt svagt färgade
till mycket mörka, som skydda mot starkt
solljus o.a. starka ljusarter. Färgen har till
uppgift att utestänga de för ögat skadliga
ultravioletta strålarna. Glasen äro oftast utan
slip-ning men kunna även vid behov fås med
optisk verkan. De äro grå, blå, gula, gröna för
olika ändamål och tillverkas av fabrikerna
med varierande fabriksnamn för varje färg.
Konvexa sfäriska glas användas vid
översynthet (hypermetropi), vid
ålderslång-synthet, för närarbete samt efter
starroperation. Konkava glas användas vid
närsynthet (myopi) för seende på långt håll. C y 1 i
n-de r sli p a de glas, vid behov i kombination
med sfäriska, användas vid astigmatism.
Prismor, även i kombination med sfäriska
och cylindriska slipningar, användas vid vissa
former av skelande. Glasens styrka mytes i
dioptrier (se d.o.). De s.k. katralglasen
äro punktuellt avbildande glas för starropere-
rade och ha en asfärisk yta. — Glasen
levereras från fabriken till optikern som runda
skivor, och denne slipar dem i den önskade
formen för infattning i bågen. Formen är en
modesak. Under årh. ha alla g. försetts med
små ovala glas, men senare tid har infört
stora, runda, tillplattade el. kantiga glas.
Halva glas, av vilka efter behovet den övre
el. nedre hälften bortskurits (pantoskop),
bäras av äldre personer, som endast behöva
korrektion för nära håll el. endast för
avstånd.
Glasögonbågen har till uppgift att
hålla glasen på sin plats framför ögonen. I
äldsta tider, då glaslinser voro sällsynta
dyrbarheter, tillverkades bågen av ädelt material
och försågs med konstnärlig utsmyckning.
Därefter följde en lång period, då g. endast
betraktades som nyttoartikel och gjordes
enklast möjliga. Senare tider ha emellertid
medfört ökat intresse för g:s prydlighet, och
därmed har bågen såväl till material som till
form underkastats modets växlingar. Ädla
och oädla metaller, sköldpadd, horn och deras
imitationer kombineras ofta i den moderna
g.-bågen. Bågen består av glasens
infattningar, som sammanhållas av en brygga
över näsan, samt stängerna (skalmarna).
Infattningen kan ant. med en fals omfatta
glasets kant el. ligga insänkt i densamma. Glas
utan infattning fasthållas vid nässtycket och
stängerna av genom glaset borrade skruvar.
Stängerna äro av huvudsaki. två slag.
Ridstänger kallas de, om de med en krok omfatta
örat, raka stänger, om de endast ha en mindre
krökning efter huvudets form. Stängerna
förenas med glasens infattning genom en led,
som möjliggör g:s hopfällande, då de ej äro
i användning. Många föredraga att i st.f. g.
bära pincené, monokel el. lornjett
(se d.o.). — Världens största g.-fabriker finnas
i U.S.A. samt i Tvskland (Rathenow), där flera
tusen högt specialiserade arbetare sysselsättas.
Mi H.
Glasögonbjörn, Ursus (Trema’rctos) orna’tus
(se B j ö r n a r), företräder björnarna i
Sydamerika, där den förekommer på
kordillerer-na från Venezuela till Bolivia och Chile. Den
är mindre än N. Amerikas barribal (se d.o.),
svart med en glasögonlik teckning från näsan
över ögonen, därav namnet. Emellertid är
denna teckning variabel och kan stundom helt
saknas. H.W.
GlasögonfFbula, term för vissa yngre
bronsålderns former av den tvåledade fibulan (se
d.o., pl. sid. 1, fig. 5). Namnet är föranlett av
de båda runda el. ovala plattor, som
utvecklat sig ur de äldre fibulornas spiraler. G.Em
— 443 —
— 444 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
