Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goethe, Johann Wolfgang (v.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE
Goethe vid 77 års ålder. Kritteckning av
L. Sebbers. 1826.
matiker och epiker, el. vetenskapens, där han
ävenledes gjort snillrika insatser, utan kanske
främst det rent mänskliga planet. Genom sin
personlighets rika mångsidighet, medvetet
odlad under ett långt liv, som ingalunda var så
oblandat lyckligt, som den populära legenden
velat ha det, genom sitt ansvarsfyllda arbete
på sin individualitets utveckling till högsta
möjliga harmoniska kultur står han samtidigt
som den sista renässansmänniskan och den
första moderna människan (”fadern och
fram-kallaren av alla moderna idéer” enl. Taine).
I sitt hemland ärat som en symbol för det
ädlaste i tyskt väsen, har hans namn för hela
den civiliserade världen blivit ett
samlings-tecken. Enstaka missljud från fransk el.
engelsk sida, baserade på nationellt betingad
särsyn, ha ej förmått hindra, att G. numera
överallt erkännes som en av världskulturens
stora förgrundsgestalter.
Statyer av G. ha rests i Tyskland, Österrike,
Italien och U.S.A. I Weimar har G:s hus vid
Frauenplan (numera G.-platz) i möjligaste mån
återställts i urspr. skick och jämte hans villa
i stadsparken ombildats till ett
G.-Nationalmu-seum. Även föräldrahemmet i Frankfurt är
vordet museum och förvaltas av Freies
deut-sches Hochstift, som i likhet med
G.-Gesell-schaft (se d.o.) i Weimar ger ut en årsbok.
G:s skrifter ha givetvis gått ut i en oerhörd
mängd uppl., varav den ojämförligt viktigaste
är den på storhertiginnan Sophies
föranstaltande utg. s.k. Weimaruppl. (1887—1919), som
med sina 143 band, fördelade på 4 serier, ger
en komplett samling av G:s skönlitterära och
naturvetenskapliga arbeten, dagböcker och
brev med mönstergill textkritik, men utan
kommentar. Andra, kommenterade uppl. äro
Hempels i 36 bd och Cottas ”jubileumsuppl.”
i 41 bd (1902 ff.). Den kronologiska följden
har tillämpats av Max Morris i ”Der junge G.”
(6 bd), en princip, som även den stort anlagda
s.k. ”Propyläenausgabe” (1909 ff.) sökt
genomföra. — Av de talrika brevväxlingarna
publicerade G. själv ”Briefwechsel zwischen
Schil-ler und G.” (4 bd, 1828—29), som blivit lika
klassisk som J. P. Eckermanns ”Gespräche mit
G.” (1836).
Under det sekel, som gått sedan G:s död, har
G.-forskningen svällt ut till en
specialvetenskap (”G.-filoIogien”) med en hel litteratur,
fullständigast registrerad i Goedeckes
”Grund-riss zur Geschichte der deutschen Literatur”,
IV, 2—4 (1910—13). Andn hjälpmedel äro J.
Zeitler, ”G.-Handbuch”, 1—3 (1916—18); P.
Fischer, ”G.-Wortschatz” (1929);
”G.-Jahr-buch” (1879—1913); ”Jahrbuch der
G.-Gesell-schaft” (1914 ff.); ”Jahrbuch der Sammlung
Kippenberg” (1921 ff.). Ett oumbärligt
samlingsverk är H. G. Gräfs ”G. über seine
Dicht-ungen”, 1—9 (1901—14). En översikt av
G.-biografier till 1914 ger H. Maync, ”Geschichte
der deutschen G.-Biographie” (1914). Mest
spridda äro A. Bielschowskys (1895), R. M.
Meyers (1894), E. Engels (1909), G. Brändes’
(1915), W. Bodes (efter dennes död forts, av
V. Tornius, 1919 ff.) och E. Ludwigs (1920).
Monografisk prägel ha arbeten av H. S.
Cham-berlain (1912), G. Simmel (1913), F. Gundolf
(1916) och H. A. Korffs ”Die Lebensidee G:s”
(1925). Till G.-uppfattningens historia: J. W.
Braun, ”G. im Urteil seiner Zeitgenossen”
(1883—85).
Att nämna de tyska forskare, som över
huvud sysslat med G. ur någon synpunkt, vore
liktydigt med att räkna upp flertalet tyska
humanister under de senaste 100 åren.
England har knappast bidragit med annat än
populära skisser, ss. G. H. Lewes och J. G.
Ro-bertsons G.-biografier (den sistn. sa. övers.
1928). Det 1886 grundade English G.-society
har utg. ”Publications” (1880—90, new series
1924 ff.). Frankrike däremot har att uppvisa
förutom en hel del värdefulla specialarbeten,
av bl.a. F. Baldensperger, E. Lichtenberger, en
större sammanhängande framställning, H.
Loi-seau, ”L’évolution morale de G.” (1911).
I Sverige har intresset för G. aldrig varit
särsk. starkt, ehuru han satt tydliga spår ’
våra största diktares verk och även blivit
relativt flitigt översatt. Av huvudverken äro de
— 539 —
— 540 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
