Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gogh, Vincent van - Gog och Magog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOG OCH MAGOG
V. van Gogh: Självporträtt från Paris-tiden.
Van Gogh-samlingen, Amsterdam.
denna tillägnade sig G. den ljusdruckna
koloriten och den korthuggna penselföreningen,
från det japanska färgsnittet kommer ett
dekorativt, lineärt drag. I Arles vidtog 1888 en
intensiv skaparperiod. I febril arbetstakt
tillkomma målningar och teckningar av
människorna kring honom, av landskapet och
gatan, av de alldagliga tingen i hans omgivning,
hans pipa, hans skor, hans stol,
överansträngning och försakelser förde snart hans sjuka
nervsystem till ett sammanbrott. Julen 1888
hotade han med kniv sin kamrat Gauguin, vil-
V. van Gogh: Vindbron. Motiv från Arles
omkr. 1888. Wallraf-Richartz-Museum, Köln.
— Bild se även pl. vid art. Fransk
konst.
ken på hans uppmaningar hade kommit till
Arles för gemensamt arbete. I ånger över sin
handling skar G. av sitt eget öra. Han
infördes nu till sjukhus och vårdades i
Auvers-sur-Oise av d:r Gachet. Hans produktivitet
förminskades ej härav. Flera självporträtt ( bl.a. med
ombundet öra) samt bilder av
hospitalsträdgår-den o.a. landskap tillkommo. Under trycket av
sin själssjukdom begick han inom kort
självmord. — G:s betydelse är att han — liksom
Cézanne och Gauguin — övergav
impressionismens formupplösande och färgsönderdelande
realism och införde en ny kompositionell
stadga och ett rytmiskt liv i måleriet. I än högre
grad än de två nämnda övergångsmästarna
utgör G. under sina sista 4 år en förutsättning
för expressionismen, detta genom att han vid
sitt återgivande av motivet låter sitt personliga
temperament komma till uttryck i en förut
okänd utsträckning. Hans djärva formella
gestaltning, färgernas intensiva lyskraft och
det flammande penseldraget äro uttryck för en
våldsam själslig kamp. Konstnären vill i sitt
verk främst ge en i färg och form stegrad
verklighet, som avspeglar hans individualitet,
som är betvingad och omformad av denna. Att
G. själv var medveten om djärvheten i sina
konstnärliga medel kan man se av hans
talrika brev (till brodern, E. Bernard, Gauguin,
Signac m.fl.), i vilka han energiskt förfäktar
det omedelbara känslouttryckets betydelse i
konsten. — Den största samlingen målningar
av G. finnes i samling Kröller, Haag; i Sverige
är han representerad i Nationalmuseum och
Göteborgs konstmuseum. Monografier av H.
P. Bremmer (1911); E. du Quesne-van G.
(”Per-sönliche Erinnerungen an V. van G.”, 3 Aufl.
1913); J. Havelaar (1915); O. Hagen (”van
G.-Mappe”, 1919); J. Meier-Graefe (2 Aufl. 1922);
J. B. De la Faille (”L’oeuvre de V. van G.
Catalogue raisonné”, 4 bd, 1928); K. Pfister
(2 Aufl. 1929); W. Doiteau & E. Leroy (”V. van
G:s Leidensweg”, 1930); F. Knapp (s.å.). K.E.S.
Gog och Magog, i bibeln omtalade folk el.
furstar. Så nämnes M. i 1 Mos. 10:2 ss. son till
Jafet. Hos Hesekiel (38:2) betecknar M. ett
land, i vilket G. är hövding över flera folk,
vilka en gång i framtiden storma an mot
Jerusalem men lida nederlag. Klart apokalyptiskt
skildras G. och M. i Joh. Upp. (20:7—9), där
de i de yttersta tiderna översvämma hela jorden
och omringa de heligas läger men förtäras av
eld från himmelen. Denna apokalyptiska
uppfattning har slagit genom i Koranen (18:82—
99), där Alexander stänger in G. och M. med
en järnmur. I senare arabisk tradition
skildras de som halvdjuriska vidunder, som
ständigt söka fila sönder järnmuren, vilken dock
— 543 —
— 544 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
