GRADBETECKNING 3) Mat. Ang. gradtalet hos en ekvation se d. o. — G. kallas det vid praktiska mätningar använda måttet på en vinkel (el. cirkelbåge). I det gamla men fortfarande mest använda sexagesimalsystemet delas en rät vinkel i 90 g., en g. i 60 min. och en min. i 60 sek. och decimaldelar därav. En vinkel av t.ex. 24 g., 35 min. och 45,3 sek. skrives 24o35'45”s Ofta delas dock minuten el. redan g. i decimaldelar. I det metriska centesimalsyste-m e t delas den räta vinkeln i 100 ny grader, en sådan vidare i 100 nymin., och en nymin. i 100 nysek. och delar därav. En vinkel av 93 nygrader, 75 nymin. och 63,2 nysek. skrives 39c 75x 63Vs (beteckningen dock vacklande). Metern är Vio nysek. av jordmeridiankvadran-ten. Detta system användes i Sverige inom lantmäteriet. Ang. det vid teoretiska undersökningar använda vinkelmåttet, se R a d i a n. H-r. 4) Verkstadsterm, som betyder, att en plan yta står i rät vinkel mot en annan dylik. G. betecknar även en skarp kant på ett arbets-stycke, vilken uppstått vid gjutning el. bearbetning, t.ex. plåtklippning, filning, borrning o.d. Jfr B u r r. v.S. 5) Steg på rangskalan inom ett ämbetsverk (jfr Tjänstegrad och Lönegrad); om värdighet, som vid univ. el. högskola tilldelas den, som avlagt vissa prov, numera nästan blott om högre värdigheten inom någon fakultet, med titeln doktor (se d.o.). Gradation [-fo'n] 1) indelning i grader; gradskillnad, nyans. Dessutom en huvudsaki. förr brukad beteckning för stegring i uttryckssätt, klimax (se d.o.). 2) Tonskalan från största svärtning till full genomskinlighet hos ett fotografiskt negativ el. från djupaste svart till helt vitt i en positiv bild. G. kan vara lång, då tonskalan omfattar ett stort antal svärtningssteg, el. kort, då endast få sådana steg förefinnas. I senare fallet kunna dessa steg överspänna hela området från vitt till svart, då g. säges vara brant och bilden el. negativet ha stor kontrast, el. de få stegen kunna ligga nära varandra, då g. är flack och bilden el. negativet är grått och kontrastlöst. G. beror dels på egenskaper hos det ljuskänsliga skiktet, dels på detsammas behandling, t.ex. genom framkallning el. efterföljande förstärkning, försvagning el. toning. Jfr F otografi. Szl. Gradbeteckning anbringas på uniformer, stundom även på personlig beväpning, för att särskilja militära tjänstegrader och civilmilitära tjänsteklasser. G. kompletteras i erforderliga fall med truppslagsbeteckningar m.m. Vanl. anbringas g. på uniformens mest synliga delar: huvudbonad, krage, ärmar, så att den kan iakttagas, även om ytterplagg bäres pådraget. — I den romerska hären bar fältherren ett rött skärp över skuldran ss. g., tribu-nerna utmärktes med röda ränder av växlande bredd på tunikan, centurionerna buro käpp av vinstocksträ. Under medeltiden saknades en militär hierarki och därmed även behov av g., bådadera återuppstodo i samband med uppkomsten av nyare tidens stående härar. Gradbeteckningar på mössa och krage, modell 23. V. raden ovanifrån: generalmajor, överste, överstelöjtnant, major; h. raden ovanifrån: kapten, löjtnant, underlöjtnant—fänrik, fanjunkare, sergeant. Inom dessa utvecklade sig ett uniformsväsende, där g. och även andra utstyrselsdetaljer, ofta efter äldre rustningsförebilder, gåvos ett praktfullt utseende, stundom övergående i det rent groteska. Ss. officers-g. förekommo skärp, ringkrage, sponton (se d.o.) el. andra vapen. I nyare tid fingo de ändamålsenliga synpunkterna överhand; inom officersgraderna betecknas vanl. generalernas, reg.-officerarnas och kompaniofficerarnas olika grader, med 1, 2 och 3 stjärnor, anbringade på axlar el. kragar på ett underlag, som var dyrbarare och mera — 669 — - 670 —