Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gradbeteckning - Gradblad - Grade, Anders - Gradenigo, Pietro - Gradera - Graderverk - Gradient - Gradin, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRADBLAD
iögonfallande, ju högre kategori det gällde.
På huvudbonad el. rockärmar utgjordes g. av
ränder av växlande antal och bredd. G.
anbringades på huvudbonad och ärmar i
Frankrike, på axelklaffar (-tränsar) i Tyskland,
Italien, Ryssland, Storbritannien, Japan och
Schweiz, på kragen i Österrike-Ungern och
Nederländerna. Vid marinerna anbringades g.
Gradbeteckningar vid flottan, översta raden
fr. v.: konteramiral, kommendör,
kommendörkapten av 1 :a och 2 :a graden; mellersta
raden fr. v.: kapten, löjtnant, underlöjtnant
— fänrik; nedersta raden fr. v.:
flaggunderofficer, underofficer av 2:a och 3:e graden,
de tre sistnämnda dessutom med
yrkesbe-teckningar.
på underärmarna, i tyska marinen även på
axelklaffar och i ryska enbart på axelklaffar.
På de under senare årtionden allmänt införda
fältuniformerna har g. givits så litet
iögonfallande utseende, som med praktisk
ändamålsenlighet är förenligt; helt kunna de icke
avskaffas; de ansluta sig i det stora hela till
tidigare tillämpade principer. I Sovjet-Ryssland,
där de militära graderna sammanhänga med
vederbörandes befälsutövning, utgöres g. av
växlande antal fyrkanter el. i yngsta
befäls-graden trekanter på livplaggets och kappans
krage. — Nu använda sv. militära g. framgå
av fig.; flygvapnets och kustart :s g.
överensstämma i huvudsak med flottans, landstormens
med arméns. — Litt.: R. Knötel,
”Uniformen-kunde” (18 bd, 1890—1914). E.O.B.
Gradblad kallas sådana kartblad, vilkas
kanter äro jämnlöpande med el. utgöras av
gradnätets meridianer och paralleller i den för
kartverket i fråga valda projektionen till
skillnad från t.ex. rektangelblad, vilka ha
oberoende av läget fastställda dimensioner
och form. Av de sv. kartverken utgivas de
topografiska kartorna n. om 61° 30’ samt från
1907 de ekonomiska kartorna ss. g. E.O.B.
Grade, Anders, skolman och historiker (f.
26/3 1 8 7 7), fil. d:r i Lund 1913, adjunkt i
Stockholm (Södermalms lärov.) 1907, lektor där
(Högre reallärov. å Norrmalm) 1919, rektor vid
Katarina realskola 1926, t.f. undervisningsråd
1921—22. G., som specialiserat sig på det
tidiga 1800-talets historia, har bl.a. utg.
”Sverige och Tilsitalliansen” (1913) samt
”Revolutionen och Napoleon” (i ”Norstedts
världshistoria”, 11, 1930). B.
Gradenigo [-ni’gå], P i e t r o, venetiansk doge
(1249—1311), av gammal venetiansk släkt, doge
1282, bidrog till den omvälvning, som
grundläde det oligarkiska herraväldet genom St.
rådets stängning (se Venedig, historia). G.
nedslog Quiriniernas uppror. E.Lö.
Gradera, indela i grader, avpassa efter
storlek o.s.v., värdera; befordra vattnets
avdunstning i saltlösningar. Substantiv:
grade-ring. Jfr Ägogradering.
Grade’rverk, tekn., se K y 1 v e r k.
Gradie’nt kallas förändringar av en
egenskap hos luften på en bestämd angiven sträcka
i atmosfären. — Lufttryck s-g. brukar ofta
angivas i det antal mm. el. millibar (mb), som
lufttrycket förändras pr längden av en
ekvato-rialgrad (111 km.). — T e m p.-g. användes
mest för angivande av temp:s förändring i
vertikal led. Temp. avtager i allm. med höjden
ö.h. och i medeltal med 0,5—0,6° pr 100 m.
Den vertikala temp.-g. säges då vara 0,5—0,e.
Stiger temp. med höjden, blir därför g.
negativ. Stiger den t.ex. 0,3° pr 100 m., är g. —0,3.
Vid dynamiska beräkningar är det lämpligt att
för den horisontala temp.-g. använda temp:s
förändring på samma sträcka, som användes
för angivande av lufttrycks-g. — Förändringar
av fuktighet, vindhastighet, halt av
främmande beståndsdelar i atmosfären o.s.v. angivas
också ofta genom deras avtagande el. deras
ökning på en viss sträcka, alltså genom
uppgivande av deras g. H.K-r.
Gradi’n, Arvid, herrnhutare (1704—57),
prästson från Dalarne, mag. och docent i
Uppsala 1736, övergick i Tyskland till Evang.
brödraförsamlingen och prästvigdes inom
denna 1738. G. sändes 1741 till Sverige ss.
förespråkare för herrnhutarna och vann
förtroende, så att han tilläts predika i kyrkorna, bl.a.
i Stockholm. Vid ett 2:a besök i Sverige, 1748,
hade G. ryckts med i ”sållningstidens”
osunda svärmeri. Han anklagades då av
Stockholms konsistorium för avvikelse från den
rena läran och landsförvisades 1750 trots sina
— 671 —
— 672 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
