Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gram, 1. Jörgen - Gram, 2. Peder - Gram, Gregers - Graman, Sebald Hartman von - Gramatica, Emma - Gramatom - Gramekvivalent (grammolekyl) - Gramina, Graminaceæ, Gramineæ - Gramkalori - Gramma - Grammagräs - Grammar-school - Grammatik - Grammatisk kategori, språklig kategori - Grammatit - Gramme, Zénobe Théophile - Grammofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAMMOFON
sögelser angaaende Mængden af Primtal
under en given Grænse” (1884). H-r.
2) P e d e r G., den föregåendes son,
tonsättare (f. 1881), elev av konservatoriet i Leipzig
(av Nikisch i dirigering), sedan 1908 verksam
i Köpenhamn, 1918 dirigent i Dansk
Koncert-forening, lärare i komposition, sedan 1931
president i den nordiska tonsättarunionen. G.
har skrivit symfonier, uvertyrer, symfonisk
fantasi, ”Poème lyrique”, violinkonsert,
violinromans, kammarmusik, pianoverk, ”Avalon”
för sopran och orkester samt verksamt deltagit
i ledningen av danskt musikliv. G. medarbetar
under sign. P.Gr. i ”Svensk uppslagsbok”. E.A.
Gram, G r e g e r s Winther Wulfsberg, norsk
ämbetsman och politiker (1846—1929), jur.
examen 1869, var 1876—82 domare vid
internationella domstolen i Egypten. Härunder
förvärvade G. talrika bekantskaper bland ledande
utländska politiker och vann ingående
kännedom om internationella förhållanden. Efter
återkomsten till Norge blev G. 1883 amtman,
var 1884—89 assessor i Höjesteret men
anlitades tillika ofta som skiljeman vid
mellanfolk-liga tvister (sälfångsten i Beringssund 1892,
européernas fastigheter i Japan 1902,
renbetes-frågan i Sverige-Norge 1902—19,
järnmalmfyn-digheterna i Marocko 1914—19). G. kom även
in i det politiska livet, var 1889—91 norsk
statsminister i Stockholm, ånyo 1893 samt
1895—98 i konservativa norska ministärer
(Stang och Hagerup) med unionsvänlig
läggning. Efter 1905 levde G. helt utom aktiv norsk
politik och var 1898—1915 stiftsamtman i
Ha-mar, från 1900 medl. av fasta skiljedomstolen
i Haag. E.K.
Graman, Sebald Hartman von,
sjöofficer (1699—1766), blev 1728 löjtnant i
amiralitetet, sändes 1729 med ett fartyg till
Medelhavet för att skydda sv. handelsfartyg för
barbareska sjörövare. Han ådagalade mod och
rådighet under denna 12-åriga kommendering,
liksom då han 1743 enl. order lyckades
infånga general C. E. Lewenhaupt, som
dödsdömd flytt ur fängelset. G. blev kapten 1741,
kommendör 1760, v. amiral 1765. C.V.J.
Grama’tica, Emma, italiensk
skådespelerska (f. 1877), gjorde sina lärospån hos E. Duse
och E. Zacconi, vann snart namn som en av
det moderna Italiens själfullaste
skådespelerskor och ledde redan tidigt eget sällskap.
Hennes repertoar omfattar särsk. d’Annunzio
och Shaw, som hon presenterat för sina
landsmän. G.K-g.
Gramatom [-å’m], se Gramekvivalent.
Gramekvivale’nt. Med en g., resp,
grammolekyl, av en kemisk förening menas så
många gr. av ämnet i fråga, som dess
ekviva
lentvikt, resp, molekylvikt, angiver. Ex. En
grammolekyl svavelsyra är 98,os gr., en g.
svavelsyra är 49,04 gr. En gramatom av ett
grundämne är den viktsmängd av grundämnet, som
atomvikten angiver. Se Atom. Lj.
Gramina, Graminaceæ, Gramineæ, av olika
förf, använda namn på växtfamiljen gräs (se
d. o.).
Gramkalori’, se Kalori.
Gramma, grekisk-romersk vikt = 1
scripu-lum = Vs drachme = 2 oboli = 1,137 gr. N.L.R.
Grammagräs, se Bouteloua.
Grammar-school [grä’ma-sköl] är namnet på
vissa engelska skolor, grundade på 1500-talet
el. tidigare för att ge undervisning i latin. De
leva kvar ss. högre skolor, ung. motsvarande
våra högre allmänna lärov., men ha lägre
socialt anseende än de aristokratiska public
schools-, i motsats till dessa äro de ej internat.
A.Km.
Grammati’k (ytterst till grek, grammatike’,
underförstått te’chne, konst, eg. fem. till
gram-matiko’s, som har avseende på bokstäver o.d.,
till gramma, bokstav), språklära, vanl.
uppdelad i ljudlära, formlära och syntax el. ljudlära,
formlära (med syntax) och betydelselära;
lärobok i g. — Grammatikalisk,
gramma-tiskt riktig, ofta med klandrande bibetydelse:
(i sitt tal) överdrivet noggrann i att följa
grammatiken. — G r a m m a’t i k e r, person som
ägnar sig åt g., grammatikförf.; i fråga om
antika förhållanden: person som ägnade sig åt el.
undervisade i språk och litteratur, filolog. E.H.
Grammatisk kategori’, språklig
kategori, en psykologisk kategori (se d.o.), som
fått språkligt uttryck, vilket uppträder med
en viss likformighet i ett större antal fall, t.ex
bo-r (tro-r, gno-r o.s.v.): bo-dde (tro-dde o.s.v.),
de regelbundna typerna häst: hästar, sak:
saker o.s.v. E.H.
Grammati’t, se Amfibolmineral.
Gramme [gram], Zénobe Théophile,
belgisk elektriker (1826—1901), uppfann 1869
ringankaret, vanl. benämnt G:s ring, och
åstadkom därigenom en avsevärd förbättring
i konstruktionen av likströmsmaskiner (se
Elektriska maskiner, sp. 301). R.L-n.
Grammofon [-å’n], en apparat för
reproduktion av intalat (insjunget, inspelat) ljud. Den
moderna g. är resultatet av en vittgående
förbättring av den av T.A. Edison (1877)
uppfunna fonografen (se d.o.). Förtjänsten härav
tillkommer i främsta rummet E. Berliner.
vilken 1887 konstruerade ett instrument, som
han gav namnet g. Berliner utbytte den
cylindriska valsen i fonografen mot en plan,
cirkulär skiva, på vilken en spirallinje ritsats.
Detta medförde avsevärda fördelar,
framför
— 693 —
— 694 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
