Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granhammar - Granholm, Eric - Granholm, Axel - Granhult - Granier de Cassagnac - Granikos - Graninge - Graningeverkens a.-b. - Granit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANHOLM
1700-talet. G. finnes nämnt 1299 och tillhörde
vid 1300-talets slut Uppsala domkyrka. G. har
gått inom flera släkter; sedan 1856 tillhör del
ätten Rålamb. Th.P.
Granholm, Eric, präst (1714—67). Mag.
1740, prästvigdes han s.å. efter kallelse till
huspredikant hos holsteinske envoyén i Stockholm
J. v. Pechlin, vars privatsekreterare han blev.
I agitationen för tronföljarvalet vid 1742/43
års riksdag arbetade G. först för holsteinska
partiet, sedan övergick han i danska
sändebudet Grüners tjänst (se denne). I landsflykt
till Danmark 1743, när agitationens
revolutionära innebörd blev känd, idkade G. här
spionage för sv. beskickningens räkning; på gr.
härav beskyddad av bl.a. Tessin, erhöll han
1749 Värmdö pastorat. P.N-m.
Granholm, Axel Magnus, ingenjör,
ämbetsman (f. *% 1872), utexaminerad från Tekniska
högsk. 1894. G.
tjänstgjorde vid statens
järnvägsbyggnader
1897—1910, därvid ss.
arbetschef för
stats-banebyggnaderna genom Bohuslän och [-Bastuträsk—Skellefteå;-]
{+Bastuträsk—Skellef-
teå;+} anställdes ss.
arbetschef för
kraft-verksbyggnaden i
Lule älv vid Porjus 1910
—13 samt blev 1913
generaldirektör och
chef för Statens järnvägar. Bland
viktigare åtgärder inom statsbaneförvaltningen
under G:s ledning kunna nämnas: utbyggandet
av norrländska längd- och tvärbanesystemet,
om- och utbyggnad av ett stort antal stationer,
däribland Stockholms, Göteborgs och Malmös;
elektrifiering av linjerna Svartön—Riksgränsen
och Stockholm—Göteborg, varjämte
elektrifiering av linjen Järna—Malmö med sidobanor
igångsatts; organisationsändringar inom
järn-vägsadministrationen i förbilligande syfte och
ny taxa för godsbefordran. G. var 1915 led. av
kommissionen för sammanbindning av sv. och
finska järnvägsnäten, led. av 1918 års
kommitté ang. förstatligande av enskilda järnvägar,
ordf. 1920—23 i kommissionen ang.
sjöfarts-förbindelser mellan Sverige och Finland samt
1921—23 i sv.-norska
mellanriksbanekommis-sionen. E.R.S.
Granhult, s:n,
seNottebäckmedGran-h u 11.
Granier de Cassagnac [granje’ da kasana’k],
fransk släkt, se Cassagnac.
Gra’nikos, lat. Grani’cus, flod i Mysien i
Mindre Asien. Vid G. vann Alexander den store
334 f.Kr. sin första seger över perserna under
Memnon. Likaledes vann vid G. 73 f.Kr.
Lucul-lus en seger över Mithridates. — Forntidens G.
torde ha omfattat de nuv. Tschan-su el.
Tschan-tschai och nedre loppet av nuv. Qodja-tschai;
övre loppet av den senare räknades i forntiden
som biflod, Rhesos. Alexanderslaget torde ha
stått mellan nuv. Edje-göl och floden. C.F.
Graninge, s:n i Ångermanland, Sollefteå
tingslag, Västernorrlands län, intill gränsen mot
Medelpad och Jämtland; 392,os kvkm., därav
360,86 land; 1,890 inv. (1931), därav c:a 300 i
G. brukssamhälle (se Graningeverkens
a.-b.) vid G.-sjöns n.v. ända, 6 km. ö.s.ö. om G.
station vid statsbanelinjen Bräcke—Boden; 8,71
kvkm. åker (1927; O,o2°/o av landarealen), 297,86
kvkm. skogsmark. — Pastorat: G., Boteå och
Styrnäs, Sollefteå kontrakt, Härnösands stift.
J.C.
Graningeverkens a.-b., Bollstabruk, grundat
1873, driver sågverk och hyvleri vid Bollsta,
träsliperi och vattenkraftstation vid Forsse,
tråddrageri och spiksmedja vid Graninge, allt
i Västernorrlands län. Bolaget äger c:a 110,000
har skogsmark och sysselsätter o. 430 arbetare.
Tillverkningen uppgick 1930 till c:a 10,000
standards trävaror och 21,000 ton våt trämassa.
Omslutning 31/i2 1930 18,5 mill. kr., därav
aktiekapital 10,5 mill. — Litt.: J. A. Almquist,
”Gra-ningeverken” (1909). Lth.
Grani’t (ytterst mlat. grani’tum, kornig, näml,
sten, till lat. granum, korn, jfr Granat) är
en till eruptivbergarterna hörande sur, d.v.s.
ki-selsyrerik (65—80% SiO2), djupbergart,
väsentligen bestående av mineralen kvarts,
fält-spat (ortoklas, mikroklin, kalkfattig plagioklas)
och mörk glimmer (biotit). Strukturen är
kri-stallinisk och därtill massformig, d.v.s.
mineralkornen äro regellöst anordnade, detta till
skillnad från gnejs med dess skiffriga struktur.
Som karakteristiska mineral kunna ytterligare
tillkomma bl.a. hornblände och augit
(hornblän-de-g., augit-g.), muskovit (muskovit-g.),
turma-lin (turmalin-g.) m.fl. Den inom vida gränser
växlande kemiska och därmed också
mineralogiska sammansättningen för gradvis över dels i
diorit och granodiorit dels i syenit. Allt efter
granitmagmans stelningsdjup och
stelningsför-hållanden i övrigt växlar strukturen.
Beträffande mineralkornens grovlek erhålles sålunda
å ena sidan finkornig, småkornig, medelkornig
el. grovkornig g., å den andra ant. jämnkornig,
d.v.s. likformigt kornig g., el. porfyrisk g. Den
porfyriska strukturen betingas då av strökorn
av ofta flera cm. stora fältspatkristaller (s.k.
porfyr-g. el. ögon-g.). G:s färg bestämmes av de
olika mineralens färg och inbördes
mängdförhållanden och växlar mellan gråvit, mörkgrå
— 723 —
— 724 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
