Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graubünden - Graudenz - Grauers, Hugo - Grauers, Sven - Graul, Richard - Graun, Karl Heinrich - Graunt, John - Graupner, Christoph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under romersk tid en viktig del av prov.
Ræ’tia prima, berördes G. endast obetydligt av
den germanska folkvandringen; det
rätoroman-ska språket fortlevde trots att landet råkade
under gotiskt och 536 under frankiskt välde.
Under karolingisk tid sammanslogs det 919
med Alemannien, varefter det uppdelades på
ett flertal på olika sätt styrda territorier; den
mest betydande härskaren var biskopen av
Chur. Mellan de olika territorierna stiftades
under 1300- och 1400-talen tre förbund: 1367
Gotteshausbund, 1395 ett fredsförbund, vilket
efter 1424 benämndes Grauer (el. Oberer) Bund,
samt 1436 Zehngerichtebund. 1468 uppträdde
dessa tre förbund ss. en enhet, kallad G.
Under de följ. årh. in i 1800-talet köpte de olika
territorierna av sina överheter olika fri- och
rättigheter. De gamla dynastiernas utdöende
(särsk. o. 1500) ledde författningsutvecklingen
i republikansk riktning. De olika territorierna
blevo sålunda fristater (Gerichte); för de
gemensamma angelägenheterna svarade en
Bun-destag och en Beitag, men deras beslut måste
för att vinna giltighet bekräftas genom
folkomröstning. Sedan o. 1500 slöto Oberer Bund
och Gotteshausbund ett evigt vänskapsfördrag
med Edsförbundet; 1512 förvärvade det ss.
lydländer Veltlin, Bormio och Chiavenna. Efter
reformationen var G. säte för svårartade
inbördeskrig, vilka nådde sin kulmen under
30-åriga kriget, då fransmän, spanjorer och
österrikare blandade sig i dessa för att få den i G.
belägna viktiga alpövergången i sin makt.
Dock lyckades det den skicklige men
hänsynslöse partigängaren G. Jenatsch (1596—1639),
att hävda G:s självständighet; det bestod vid
sidan av det schweiziska folket ss. ett särsk.
statsförbund, vilket först genom
mediations-akten 1803 införlivades. Dessförinnan hade
det 1797 fått avstå Veltlin till cisalpinska
republiken. Revolutionstidens nyheter i G. blevo
bestående, när 1814 de schweiziska
förhållandena nyordnades. G:s särställning ss. ett
förbund av tre statsförbund inom det schweiziska
förbundet upphävdes först 1854, då det
omskapades till en kanton och erhöll en ny, 1892
och 1907 ytterligare demokratiserad
författning. [B.]
Graudenz [grau’dants], stad i Polen, se
Grudziadz.
Grauers, Bror Hugo, ingenjör (f. 8/i 1869),
utexaminerad från Tekniska högsk. 1894, fil.
d:r i Lund 1900, prof, i mekanik och
matematik vid Chalmerska inst. i Göteborg 1911, rektor
vid nämnda högsk. 1913. I sina vetenskapliga
arbeten har G. huvudsaki. behandlat problem
ur elasticitetsläran. N.R-e.
GRAUPNER
Grauers, Sven, historiker (f. 20/i2 1891), fil.
d:r vid Göteborgs högsk. 1920, docent där
1920—24, i Stockholm 1927; lektor i Nyköping
1923—30, i Stockholm (Nya elementarskolan)
1930. G., som specialiserat sig på
stormaktstidens senare skede, har bl.a. utg. ”Arvid
Bernhard Horn”, 1 (gradualavh., 1920), ”Bidrag till
kännedomen om det karolinska enväldets
uppkomst” (1926), ”Det pfalziska
restitutionskra-vet” (1924) samt ”Nya Lödöse tänkeböcker”
(i ”Skrifter utg. till Göteborgs stads
300-års-jubileum”, 6, 1923). B.
Graul [-au-], Richard, tysk museiman och
konsthistoriker (f.1862), har tjänstgjort vid
flera tyska museer och är nu i Leipzig
direktör för stadens konstsamlingar; är specialist
på konsthantverkets historia och har f.ö. utg.
en mycket begagnad ”Einführung in die
Kunst-geschichte” (5 Aufl. 1923), vidare monografier
över Liebermann och F. v. Uhde samt
Rem-brandt (1913), ”Rembrandts Handzeichnungen”
(2 Aufl. 1924), ”Ostasiatische Kunst und ihr
Einfluss auf Europa” (1906) samt
”Europäi-sches Kunstgewerbe” (1927). G. är sedan 1925
utg. av ”Zeitschrift für bildende Kunst”. E.W.
Graun [-au-], Karl Heinrich, tysk
tonsättare (1701—59), 1740 utnämnd till
kapellmästare av Fredrik II, som ålade honom att
upprätta en operascen i Berlin (öppnad 2/i2
1742 med G:s ”Cesare e Cleopatra”). Jämte
Hasse (se denne) behärskade G. länge
Berlin-scenen, för vilken han skrev en lång rad
operor. Större betydelse ha dock hans kyrkliga
verk, framförallt passionsoratoriet ”Der Tod
Jesu”, som till för kort tid sedan uppfördes
varje långfredag i Berlin. För Fredrik II skrev
G. en del flöjtmusik. — Brodern J o h a n n
Gottlieb G. (1702—71), likaledes i Fredrik
II:s tjänst, var en produktiv
instrumentalkompositör och spelar en roll i den nordtyska
symfoniens historia. — Litt.: C. Mennicke, ”Hasse
und die Brüder G. als Symphoniker” (1906). E.A.
Graunt [gränt], John, engelsk statistiker
(1620—74). Efter att ha varit affärsman och
musiklärare blev G. 1666 kommissarie för
Londons vattenförsörjning. G. har blivit kallad
den politiska aritmetikens fader. Hans
undersökningar ang. befolkningsförhållandena i
London äro av grundläggande betydelse. I sitt
huvudarbete ”Natural and political observations,
mentioned in a following index and made upon
the bilis of mortality” (1661) har han samlat
och statistiskt bearbetat uppgifter rörande
dödlighet, födelser, in- och utflyttning m.m. T.E-r.
Graupner [grau’p-], Christoph, tysk
tonsättare (1683—1760), en av J. S. Bachs mest
betydande samtida, sedan 1712 l:e
hovkapellmästare i Darmstadt; har komponerat operor,
— 745 —
— 746 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
