Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gravplats - Gravplundring - Gravrannsakning - Gravröse - Gravskick i förhistorisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVPLUNDRING
g. och kan sålunda upplåta densamma till
annan, där ej sanitära skäl (se därom
Hälsovårdsstadgan) hindra. Till myndighet för
framtida vård av g. inbetalta medel skola fonderas.
Lagens bestämmelser tillämpas även å före
dess tillkomst verkställda upplåtelser av g. å
kyrkogård el. annan allmän begravningsplats.
Äldre stadganden om g. innehöllos huvudsaki.
i förbudet 12/» 1783 emot ytterligare
försäljande av en gång till privata försålda gravar i
kyrkor och kyrkogårdar, vilket förbud icke är
upphävt, såvitt det gäller g. i kyrka. — Endast
å begravningsplats får lik efter avliden person
begravas el. aska efter lik, som undergått
eld-begängelse (se d.o.), nedsättas. Konungens
medgivande fordras för inrättande av enskild
begravningsplats. Gravlagt lik får ej flyttas till
annan g. utan Konungens tillstånd (jfr G r i
f-tefrid). Jfr Begravning (sp. 415) och
Gravrannsakning. S.B.
Gravplundring. I äldre nordisk rätt
betraktades tillgrepp av värdeföremål ur gravar ss.
ett svårt brott, ofta, enl. folktron, näpst av
den gravsatte ”högbon” själv. Nu bestraffas
g. i regel endast i den mån griftefriden (se
d.o.) störes el. g. gäller grav i kyrka. Jfr även
Fornminnesvård. Sedan bruket att med
den döde nedlägga dyrbart gravgods under
kristen tid nästan upphört, avser g. främst
föremål i äldre gravar. Olovligt tillägnande av
dyrbarhet ur underhållen, nyare grav torde dock
stundom kunna beivras ss. stöld. —
Skadegörelse å gravmonument och tillgrepp av planterade
växter el. friska blommor å gravplats bedömes
ss. vanlig skadegörelse, resp, olovligt tillgrepp.
E.K.
Gravrannsakning, undersökning rörande
bestående rätt till de särskilda gravplatserna å
allmän begravningsplats. G. brukar av K.m:t
påbjudas, när begravningsplats (t.ex. i
samband med kyrkas rivning el. flyttning)
avses skola användas för annat ändamål. De,
som äga rätt till gravplats å
begravningsplatsen, kallas då att vid g. bevaka sin rätt el.
angiva, på vilka villkor de vilja överlåta
densamma å församlingen. Det har ansetts, att
efter g. församlingen ägt förfoga över
gravplats, till vilken rättsägare icke anhmält sig
el. rätt ej kunnat styrkas. Jfr Gravplats.
S.B.
Gravröse, se R ö s e.
Gravskick i förhistorisk tid. Sedan
grävningarna i Grimaldigrottorna (se d.o.)
klargjort, att de där funna skeletten voro
samtida med kulturlagren (se Förhistorisk
arkeologi), äro en rad grottfynd från den
paleolitiska tiden erkända ss.
gravar. Ett gravskick var utbildat redan av Ne-
andertalrasens (se d.o.) människor. Av
skelettfynd vid La Chapelle-aux-Saints och Le
Mous-tier framgår, att människorna av denna ras
begrovo sina döda i själva kulturlagret.
Liken ha varit utsträckta i sovläge med
flintredskap till gravgods. Skelettdelar av
matnyttiga djur visa, att de döda även försetts
med matvaror. Bland d.y. paleolitiska
stenålderns talrika gravfynd visa ett par, som
tillskrivas Aurignacrasen (Combe-Capelle i
Péri-gord och Brünn i Mähren), nära anknytning
till d.ä. tiden. En nyhet i gravgodset äro nu
en del snäckskal, vilka sannolikt utgjort
halsband. Nytt är även det här iakttagna
bruket att beströ den döde med järnockra, en
sedvänja, som bibehåller sig ned i neolitisk
tid. Helt avvikande äro förhållandena i den
egendomliga, ännu ensamstående massgraven
vid Predmost. Gravgodset saknas där nästan
fullst. Cro-Magnonrasen, till vilken i allm.
hänföras flertalet av de i Grimaldigrottorna
gjorda skelettfynden, begrov sina döda på i
huvudsak samma sätt som Aurignacrasen.
Även i Grimaldigravarna spela järnockran och
snäckdekoren stor roll. En särställning
intaga de båda i en av dessa grottor furina
ne-groida skeletten. Med starkt uppdragna knän
låg här en äldre kvinna med en 16—17-årig
yngling i sina armar. Dylikt hukläge är
iakttaget på skeletten även i en del andra
paleolitiska gravar och är under neolitisk tid en
vanlig företeelse. Från den epipaleolitiska
tiden härrör det egendomliga fyndet från Ofnet
i Bayern. I en grotta anträffades här 33 st.
kranier, sorgfälligt ordnade i två grupper likt
äggen i ett rede, den ena med 27, den andra
med 6 skallar. Ansiktena voro vända åt v.
Kranierna lågo inbäddade i med järnockra
starkt uppblandad jord. Av skeletten f.ö.
fun-nos endast halskotorna, vilka buro tydliga spår
av att ha varit avhuggna el. avskurna. I
närheten funnos brandrester med förkolnade
benfragment, vilket tolkats så, att kropparna
där blivit brända. Ett g. liknande den
paleolitiska tidens är iakttaget i kökkenmöddingar
och yngre skandinaviska stenåldersboplatser.
Inom den neolitiska stenålderns
ävenledes rikt skiftande g. kan man
beträffande skelett-g. med hänsyn till gravens
byggnad urskilja två huvudgrupper: den under
jordytan el. omedelbart ovan denna, vanl. i
låg höjd anlagda och i regel för ett enda lik
avpassade graven samt den mer el. mindre
husliknande gravbyggnaden, vanligen avsedd
för ett flertal lik och kontinuerlig
användning. Av dessa båda huvudformer är den
förra den äldsta, sannolikt direkt
nedstämmande från den paleolitiska tidens grav,
så
— 759 —
— 760 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
