Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Gregorius XIV (Nicolò Sfondrati, påve) - 17. Gregorius XV (Alessandro Ludovisi, påve) - 18. Gregorius XVI (Bartolommeo Alberto Cappellari, påve) - Gregorius av Nazians (teolog) - Gregorius av Nyssa (teolog) - Gregorius av Tours (krönikör) - Gregorius (vandrarpredikant) - Gregoriusdagen - Gregorius Dagssön - Gregoriusfest - Gregorius Illuminator el. Lusavôritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREGORIUS ILLUMINATOR
korta pontifikat företrädarens kyrkopolitik och
förnyade bl.a. bannlysningen av Henrik IV i
Frankrike. S.N.
17) G. XV, påve 1621—23 (1554—1623),
förut Alessandro Ludovisi,
utnyttjade skickligt de politiska förhållandena i
mot-reformationens syften och grundade 1622
Con-gregatio de propaganda fide (se d.o.) icke
endast i hednamissionens tjänst utan främst för
kätteriets utrotande i Europa. G.
kanoniserade bl.a. Ignatius Loyola. S.N.
18) G. XVI, påve 1831—46 (1765—1846),
förut Bartolommeo Alberto
Cap-p e 11 a r i, munk av kamaldulensorden,
generalvikarie 1823, kardinal 1825. Ss. påve
bekämpade G. konsekvent reform- och
frihetsrörelsen; jesuiternas inflytande växte. Mot den
franska liberala katolicismen (jfr L a m e
n-n a i s) riktade han encyklikan ”Mirari vos”
(1832) med förkastelsedom över bl.a. kraven
på samvets- och pressfrihet. En betydande
kyrkopolitisk seger vann G. genom utgången
av den s.k. Kölnstriden (se Droste zu
Vischering). Däremot lyckades han icke
betvinga de inre-politiska svårigheterna i
Kyrkostaten; flera uppror kunde kuvas blott med
hjälp av främmande trupper. A.M-n.
Gregorius av Nazians, teolog (död o.
390). De s.k. tre stora kappadokierna. G.,
Basilius den store och hans broder Gregorius
av Nyssa (se dessa), voro den österländska
kyrkans teologer under senare delen av
300-talet. Deras ståndpunkt brukar betecknas ss.
ungniceansk ortodoxi. Inslaget av platonsk
filosofi och hellensk retorik är
omisskänneligt, men deras teologi präglas icke desto
mindre av den karakteristiskt kristna
frälsningstanken. G:s ”Reden” finnas i tysk övers,
i ”Bibliothek der Kirchenväter”, 59 (1928).
G.E.H.A.
Gregorius av Nyssa, teolog (d. 394), den
mest spekulative av de kappadokiska
teologerna. G:s’ teologi kan närmast sägas ha gått
ut på att förkyrkliga Origenes och
överensstämde f.ö. med Gregorius’ av Nazians (se
denne). Hans ”Ausgewählte Schriften” finnas
i tysk övers, i ”Bibliothek der Kirchenväter”,
56 (1927). G.E.H.A
Gregorius av Tours [tor], frankisk
krönikör och förf. (d. 594), tillhörde en förnäm
romersk senatorssläkt, vars medl. i
folkvand-ringstidens Gallien nått de högsta världsliga
och kyrkliga värdigheter. Själv blev G. 572
el. 573 biskop av Tours. Ss. sådan lade han
i dagen stor skicklighet. I de politiska
striderna tog han enl. tidens sed livlig del; han
tillhörde Brunhilds (se denna) parti. G. var
också kulturellt intresserad och utövade ett flitigt
skriftställarskap. Ett antal helgonbiografier av
hans hand äro bevarade. Främst bland hans
skrifter står hans ”Historia francorum” (utg.
av Arndt och Krusch i ”Monumenta
Germa-niæ historica”, 1884, dansk övers, av J.P. Jacob
-sen 1916), den utan jämförelse viktigaste källan
till 500-talets betydelsefulla frankiska historia.
Verket är ytterst utförligt i skildringen av
tidens historia; i bedömandet av händelser och
personer är det märkt av G:s’ eget politiska
ställningstagande. Det meddelar en mängd
konkreta smådrag av betydelse för kunskapen
om tidens allmänna förhållanden. Störst
betydelse har dock G:s’ verk däri, att det
möjliggör för oss att få en verklig inblick i
tankevärlden hos en 500-talets kulturpersonlighet.
G. lever i den värld, där underverk äro
naturliga och där askesen är högsta dygd. Så ohöljt
och naivt framträder detta, att Anatole France
för sina syften utan kommentar och endast
med lätt retuschering kunnat begagna sig av
G:s’ berättelser. Den viktigaste motsättningen i
världen är den mellan ortodoxa och arianer.
Den rätta läran förlåter allt; det är typiskt
för G., att han avslutar skildringen av
Klod-vigs illgärningar med satsen: ”Gud lät hans
fiender falla till marken och förökade hans
rike, därför att han vandrade med rättskaffens
hjärta inför Honom och gjorde vad som var
Hans ögon behagligt”. — Däremot spelar
motsättningen mellan romare och franker ingen
väsentlig roll för G., om han än själv känner
sig ss. romare och upprätthållare av arvet från
den klassiska kulturens dagar. Själv insåg
emellertid G., att han endast var en bristfällig
vårdare av denna tradition. Hans verk saknar
också eg. komposition; hans latin är ytterst
knaggligt. B.
Gregorius, vandrarpredikant (d. 1474),
stiftare av den s.k. Brödrauniteten, se B ö m i s k a
bröder.
Gregoriusdageu, se Vårfrudagen.
Gregorius Dagssön, norsk storman (d. 1161),
var en av sin tids mäktigaste män i Norge
och understödde Inge Krokrygg (se denne) i
striden mot hans bröder Sigurd och öystein,
vilka han lyckades röja ur vägen. G. föll mot
Sigurds son, Håkon Herdebred. H.Bg.
Gregoriusfest, medeltida vårfest firad 12/s
(Gregoriusdagen), i sht av skolbarnen till
minne av påve Gregorius I, skolornas
skyddspatron.
Gregorius Illumina’tor el. G. Lusavöritz
(d. 320), ättling av det armeniska kungahuset,
blev efter en kristen fostran i Cæsarea
Ar-meniens apostel och grundläggare av dess
kristna nationalkyrka. Jfr Armeniska
kyrkan. S.N.
— 789 —
— 790 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
