Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk konst - Bildhuggarkonst - Måleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKISK KONST
knappast några stora namn att uppvisa. I st.f.
konstnärer träda skolor el. konstnärsfamiljer.
D a m o f o n från Messene skapade en
guda-grupp, som återfunnits i Lykosura, men han
står ganska isolerad. Rikare på verkligt stor
konst är Mindre Asien. Namn på konstnärer
saknas ej, men de betyda mindre än de verk,
vi ha av okända. Doidalsas från Bithynien
är ett av de större. De olika diadochhoven
leda jämte de stora handelsstäderna med sina
förnämt inredda palats och privathus.
Perga-mon och Rhodos äro konstcentraler.
Perga-mons konstnärer ha skapat härliga verk till
minne av galaterkrigen, i sht grupperna från
Attalos I:s tid i Pergamon och på Akropolis
i Aten med sina ofta kopierade
framställningar av fallna el. döende galater och
ama-soner. Från Eumenes II :s tid härstammar den
pergamenska konstens ståtligaste skapelse, det
stora altaret med dess gigantfris (nu i Berlins
Pergamonmuseum), som ansluter till Skopas i
sin patetiska stil men också visar den s.k.
pergamenska ”barockens” livliga fantasi.
Kungaporträtten äro också representativa,
liksom de sköna kvinnohuvud, vi ha bevarade.
Rhodos ansluter närmare än Pergamon till de
gamla grekiska traditionerna. Nike från
Sa-motrake är trol. ett rhodiskt verk och i så fall
dess förnämsta bevarade. En lärjunge till
Ly-sippos, C h a r e s, skapade den berömda
kolossen, ett av de sju underverken. Denna
han-delsmetropol hade stor kärlek till det
storvulna, varom dess beställning hos Bryaxis på
hundra kolosser vittnar. Men även det
patetiska är företrätt, t.ex. i den nu i Florens
uppställda gruppen av Menelaos med
Patrok-los’ lik el. den stora Laokoongruppen, ett verk
av tre rhodier. En avläggare av den rhodiska
konsten finner man i Tralles, där A p o 11
o-n i o s och Tauriskos utförde den
farne-siska tjurgruppen. Även övriga städer i Mindre
Asien, Priene, Miletos, Magnesia och Antiokia,
röja påverkan från rhodiska konstnärer.
Alex-andria visar stor rikedom på olika riktningar
men få större verk. Dess realistiska bilder av
olika folkslag och folklager, ofta karikerade
(gatusångare, fiskare, negrer), intaga ett brett
rum vid sidan av idylliska framställningar, ss.
den lille Herakles med ormarna el. den
kolossala Nilgruppen. Aten träder alltmer i
bakgrunden som en inbiten akademisk stad men har
att uppvisa sådana verk som den berömda
Alexandersarkofagen (jfr nedan). Dess
betydelse under den nedgående hellenismen är dess
nära kontakt med Rom. En bemärkt plats
intager småkonsten, representerad av mynt,
gem-mer, kaméer, skurna stenar och dyrbara
dryckeskärl o.d. i silver och brons, t.ex. de
be
römda silverfynden från Hoby i Danmark,
Hil-desheim, Boscoreale o.s.v. Konsten
populariseras alltmer, och denna småkonst sprides
jämte rent dekorativa verk i allt vidare kretsar
och folklager.
Måleri. Den grekiska målarkonsten är känd
till största delen genom litteraturen och genom
bevarade vasmålningar. Det stora måleriets
alster ha längesedan förstörts. De äldsta
vasmålningarna visa jämte rent geometriska
ornament ett starkt orientaliskt inslag. De s.k.
pro-tokorintiska och korintiska prydas med
fabeldjur, som senare undanträngas av mytologiska
motiv. Ättika och öarna deltaga i utvecklingen.
Några målares sign, äro bevarade, t.ex. Ti m
o-n i d a s’. C:a 600 börjar den svartfiguriga
stilen med sina silhuettfigurer mot ljus botten.
Från Korint och Chalkis spridas de till det
övriga fastlandet, öarna, Mindre Asien o.s.v.
Talrika fynd av sådana vaser i Etrurien visa
den redan nu livliga exporten. K 1 i t i a s
(Fran^oisvasen; se d.o.) och E x e k i a s äro
de mest berömda namnen. De s.k. panateneiska
prisamfororna bevarade denna teknik in i 4:e
årh. Ung. 525 f. Kr. började man måla i en
omvänd teknik, den rödfiguriga. Figurerna
sparades ut i den svarta fernissan, varigenom
man vann möjlighet att teckna inre detaljer.
Epiktetos, Eufronios, Euthymides,
B r y g o s och D u r i s äro några av de
mästare, vilkas namn man ofta finner på vaserna.
Efter 460 och särsk. efter perserkrigen
påverkas vasmåleriet starkt av det stora måleriet,
t.ex. Polygnotos’ kompositioner. Denne
målade ej som föregångarna på trä- och ler
tavlor utan på stora väggytor. Om hans och
senare mästares teknik är föga bekant.
Tem-peramålning synes ha varit förhärskande, men
även den enkaustiska metoden begagnas.
Färgerna, mest vaxfärger, brändes in, mestadels
på marmorplattor. Senare, kanske först under
hellenistisk tid, har freskmålningen, som
använder vattenfärger på fuktig kalkgrund,
undanträngt tavelmåleriet. Polygnotos var mest
verksam i Aten, där han dekorerade den s.k.
Stoa Poikile, men även i Delfi har han
utfört berömda målningar. Han hade till
medhjälpare Mikon och Panainos. — Från
den perikleiska tiden ha vi många mästare
bland vasmålarna, men namnen bli allt
sällsyntare på vaserna, vilka också börja
undanträngas av de dyrbarare metallkärlen. En
viktig grupp bland 5:e årh:s vaser bilda de vita
gravvaserna (lekytherna). 4:e årh. har inom
måleriet att uppvisa ett slags motsvarighet till
Praxiteles, näml. A p e 11 e s från Kolofon, som
gällde för att vara Alexander den stores
hovmålare och är en av antikens mest berömda
— 819 —
— 820 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
