Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Klimat - Växt- och djurvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND
orsaken till bristen på nederbörd under
sommaren. Sålunda äro på de Joniska öarna de 3
sommarmån. mycket regnfattiga, likaså i
Pat-ras hela perioden maj—sept. I Aten äro blott
nov.—jan. någorlunda regnrika. På Korfu
faller 78,8 %, i Aten 77,8 °/o och på Naxos
(Kykladerna) 86,6% av årsnederbörden under
vinterhalvåret. Då vinterregnen komma med s. och
v. vindar, erhåller v. G. långt större regnmängd
än ö. G.
Medeltemp. för
Arsmedelneder-jan. juli börd mm.
Jannina ... ... 5,o°C. 23,8°C. 1,261
Saloniki ... 5,o° 26,2° 433
Patras ... 10,6° 27,i° 678
Larissa . .. . . . 5,5° 26,5° 504
Aten . . . 9,3° 27,o° 390
Korfu ... 10,2° 25,9° 1,357
Thera . .. 10,4° 24,8° 362
J.F.
Växtvärld och djurvärld. Medelhavsklimatet
är ogynnsamt för skogsvegetationen, och i
låglandet torde G. därför knappast någonsin ägt
skog i nämnvärd utsträckning. Däremot
dominera här busk- och halvbuskvegetationer av
samma typ, som i v. Medelhavsländerna kallas
macchia och garrigue. De ständigt gröna
buskarna och risen stå rätt glest med om sommaren
den nakna mineraljorden synlig mellan
individen. Men under regntiden utvecklar sig en
blommande örtmatta mellan buskarna och
risen. Dessa formationer (grek. xerobou’nion),
bestå av Quercus llex och cocci’fera, myrten,
Arbu’tus Une’do och Andra’che, arter av
Cis-tus, Smilax, Philly’rea, Pista’cia, Eri’ca,
Spa’r-tium ju’nceum och Juni’perus. Blott längs
vattendragen finnas poppel, pil och platan samt
snår av Ne’rium Olea’nder. Endast längst i
n.v., där torrtiden är kort och den årl.
regnmängden stor, finnas större skogar av de
ständigt gröna Quercus llex och infecto’ria. Längre
söderut ser man längs kusterna endast smärre
dungar av aleppotall och den sällsyntare
pinjen. På Peloponnesos gå myrten och
Pista’-cia till 300 m.ö.h., lager och Quercus cocci’fera
till 1,000 m. I ö. Peloponnesos med dess långa,
torra och heta sommar har t.o.m. macchian svårt
att trivas. Den är mångenstädes ersatt av den
ännu mera xerofila frygana-stäppen,
bestående av högst % m. höga, glest stående,
bladfattiga, torniga buskar och halvbuskar av
Astra’galus-ai ter, Stachys spino’sa, Pote’rium
spino’sum, Verba’scum spino’sum och under
regntiden mellan dem talrika 1-åriga örter och
särsk. lökväxter. På många ställen uppträda
Asphode’lus-arter i sådan mängd, att man kan
tala om en A.-stäpp. Berglandet har en gång
varit skogrikt, särsk. i v. Bergskogarna på
Pe
loponnesos börja redan på 500 m.ö.h. och
bestå av vinterkala träd, ss. Quercus pube’scens,
e’sculus, pinnati’fida, Cerris, Casta’nea vesca,
Ti’lia microphy’lla, O’strya carpinifo’lia, Acer
campe’stre, Ulmus campestris. Till dem ansluta
sig barrskogar av Pinus Lari’cio, Abies
Apo’lli-nis och RegVnæ Ama’liæ. Skogsgränsen ligger
ligger här på 2,000—2,200 m. Ovanför
utbreder sig den alpina regionens fjällstäpp av
xerofila ris och kuddväxter. I s. G. går
vinodlingen till 1,350 m., medan råg, potatis och korn
stiger till 1,400—1,700 m. Längre mot n. ligga
alla vegetationsgränser lägre. I n. G. räcker
macchian till 500, på Athos till 400 och i s.
Makedonien till 350 m.ö.h. Lövskogen, som
dock spelar en underordnad roll, består av
lönn, bok, silverlind, Quercus peduncula’ta och
sessiliflo’ra, alm, valnötsträd och Casta’nea
med undervegetation, bl.a. buxbom.
Barrskogens karaktärsträd äro Pinus Leucode’rmisr
Lari’cio och Peuce samt en del granarter. Den
når i n. G. till 1,500 m.ö.h.
Kulturvegetationerna bestå särsk. i s. av olivlundar och
vingårdar. Fikonträdet växer halvvilt överallt i
låglandet. Däremot kräva apelsin-, citron-,
po-merans- och mandarinträden frostfri vinter och
riklig bevattning och odlas därför i större
utsträckning blott på öarna och på v. och s.
Peloponnesos. I samma trakter och även längre
mot n. odlas mandel-, granatäpple- och
mullbärsträd. Även på vete- och rågåkrarna uppe
i bergen ser man det sistn. jämte europeiska
fruktträd. Här äro byarna dessutom omgivna
av stora lunder av äpple-, päron-, plommon-,
körsbär-, valnötsträd. Kulturlandskapet är i
G. t.o.m. mera än annorstädes i
Medelhavsländerna präglat av terrasskulturen. Platåernas
och massivens sidor äro vanl. branta, och den
vilda vegetation, som kläder dem (macchia,
frygana), är sällan så tät, att den bildar ett
sammanhängande växttäcke. Den är därför
icke ägnad att kvarhålla den lösa jorden på
de starkt sluttande bergssidorna, utan denna
bortsköljes lätt av störtregnen under vintern.
Berglandskapen ha därför vanl. en steril och
ödslig prägel. För att skydda den odlingsbara
jorden har man sedan urminnes tider
terasse-rat den genom stenmurar, som löpa vågrätt
längs dalsidorna. Bakom dem samlas
odlings-jorden, så att den bildar en vågrät yta mellan
muren och bergssidan. På varje sluttning kan
finnas ända till ett 100-tal dylika
trappstegs-liknande hyllor el. avsatser. —
Djurvärlden tillhör den mediterrana underregionen av
palearktiska regionen (se Djurgeografi).
Skogens utrotande har dock starkt inverkat
särsk. på den högre djurvärlden och gjort, att
den blivit täml. fåtalig. Ännu finnas dock kron-
— 835 —
— 836 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
