Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND
under intryck av dessa händelser flyttades från
ön Delos till Aten, där den var i säkrare
förvar. Efter ännu ett par års fientligheter slöts
mellan Aten och dess fastlandsfiender ett
5-årigt vapenstillestånd. Efter freden med
Persien sökte Perikles samla hela G. kring ett
allmänt återuppbyggnadsprogram. Kongressen
strandade på Spartas uteblivande. Trots
stille-ståndet hade under tiden fientligheterna i
Mel-lan-G. åter utbrutit, mellan Fokis och Delfi.
Sparta ingrep, men Aten lyckades återställa
ordningen i Delfi. Men på återvägen blev den
atenske generalen överfallen och i grund
slagen vid Koroneia 447, varpå de mellangrekiska
staterna lösgjorde sig från Aten. Även andra
stater slöto sig till en rörelse, som utgick från
Beotien och understöddes av Sparta. Tecknet
till anloppet mot Aten gav Eubea genom sitt
avfall från förbundet. Megara följde exemplet,
och en spartansk här ryckte ända fram till den
eleusinska slätten, där den emellertid vände,
enl. vissa källor sedan befälhavarna mutats av
Perikles. Sedan upproret på Eubea nedslagits
och vissa områden besatts med attiska
kle-rucher, slöts 445 en fred mellan Aten och det
spartanska förbundet på 30 år, varvid Aten
avstod från sina anspråk på ledningen över
fastlandet. Sedan Efialtes’ död var Perikles den
högste ledaren i Aten. Under hans ledning
utvecklades den atenska demokratien och
utfördes kulturella storverk (jfr Aten).
Grunden för de senare var det attiska sjöförbundets
omdaning till ett atenskt rike. Förbundskassan
förvaltades i Aten av atenarna själva.
Förbundets men även de anslutna staternas egna
angelägenheter avhandlades i Aten. Ett
betydande led i denna atenska politik var utsändandet
av klerucher till militärt betydande platser
inom förbundets område. Därigenom
tryggades dessa, och samtidigt försörjdes Atens
övertaliga befolkning. Tecken till missnöje med
Atens ledning saknades ingalunda. Samos och
Bysans avföllo c:a 440 men tvingades åter in
under Atens överhöghet. Mot Perikles reste sig
en opposition, som i början ej vågade
angripa honom själv utan vände sig mot hans
krets. Så utsattes hans maka Aspasia för öppet
förtal, och Fidias anklagades för försnillning
och hamnade i fängelse. Redan 10 år efter
freden mellan Aten och det peloponnesiska
förbundet utbröto oroligheterna åter.
Anledningen var närmast förvecklingar mellan
Korint och Korkyra, i vilka Aten inblandades,
och därpå mellan Aten och Korint ang.
Poti-daia på Chalkidike. Av detta förspel blev till
slut en jättekonflikt, det peloponnesiska
kriget, som slutade med Atens katastrofala
nederlag på Sicilien 413 och båda
motståndar
nas utmattning. Den följ, tiden karakteriseras
av Alkibiades’ stämplingar, bundsförvanternas
avfall och demokratiens störtande i Aten, där
en oligarkisk regering insattes, samt den slutliga
olyckan vid Aigospotamos 405, där den
atenska stridsmakten oskadliggjordes. Den
därpå följ, freden medförde Atens fullst.
ödmjukande, de långa murarnas nedrivande, flottans
utlämnande och stadens inträde i det
spartanska förbundet.
Den nationella hegemoniens
förfall. Efter segern vid Aigospotamos hade
Spartas general Lysander grundlagt ett
spartanskt rike, som omfattade nästan hela Egeiska
havet och Mindre Asiens kuster. Atens
bundsförvanter övergingo till Sparta. I städerna
insattes styrelser på vardera 10 män (dekarkier),
och till Sparta betalades tribut. Även i Aten,
där svåra strider mellan demokrater och
oligar-ker rasade, insattes en oligarkisk regering på
30 man, närmast för att skapa en ny
författning. Deras regering urartade till veritabelt
skräckvälde. Snart störtades de genom en
revolution, och genom Spartas förmedling slöts en
formlig fred, som 403 under Euklides’ arkontat
befästes genom revision av författning och
lagar och genom införande av det joniska
alfabetet. — Sparta hade blivit populärt genom en
punkt i sitt program: autonomi åt alla. Men
då det snart visade, att det blott ämnade sätta
sitt välde i st.f. Atens, tröttnade den ena
bundsförvanten efter den andra. Sparta måste snart
indraga dekarkierna i städerna. Så snart detta
skett i de joniska, vände sig dessa till Kyros d.
y., som umgicks med planer på att störta sin
broder från tronen. Vid Kunaxa stupade han
själv 401. Då de grekiska soldenärtrupperna
ensamma kunde taga sig hem igen, fingo
spartanerna ögonen upp för persernas
underlägsenhet, och strax invecklades G. åter i långvariga
krig mot arvfienden. Perserna svarade därpå
med korruption och intriger bland Spartas
fiender, som under Tebes ledning bildat en
koalition. Spartanernas från Mindre Asien
hem-kallade konung Agesilaos slog koalitionshären
vid Koroneia 394. Men perserna, som utrustat
en flotta under kommando av den atenske
amiralen Konon, segrade över de förbundnas
vid Knidos s.å. Snart återfördes många av
öar-na och de joniska städerna under Aten. Konon
lät återuppbygga Atens långa murar. Till lands
fördes kriget den följ, tiden företrädesvis kring
Korint och antog alltmera karaktären av ett
småkrig utan avgörande slag. Sparta gjorde
upprepade försök att närma sig perserna. Trots
detta lyckades Trasybulos, den atenske
amiralen, lägga grunden till ett nytt attiskt
sjöförbund, men detta omintetgjordes t.v. genom att
— 845 —
— 846 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
