Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gresset, Jean Baptiste Louis - Gressmann, Hugo - Grethe, Carlos - Gretjaninov, Alexander - Gretna Green - Grétry, André Erneste Modeste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÉTRY
lära ”Ver-Vert”
(1734), som
respektlöst skämtar med det
fromma klosterlivet.
Vid sidan av
under-hållningspoesien
skrev han även
teaterstycken, ehuru av
mindre betydenhet;
bland dem är
karaktärskomedien ”Le
méchant” (1745) mest
uppskattad. G. blev
1748 medl av Franska akad. Sjng.
Gressmann, Hugo, tysk teolog (1877—1927),
prof, i G.T:s exegetik i Berlin, föreståndare
för Institutum Judaicum 1925—27. G. har
gjort sig mycket förtjänt om utforskningen av
den israelitiska och judiska religionen i dess
samband med den religionshistoriska miljön.
Av hans skrifter märkas de postuma ”Der
Messias” (1929) och ”Die orientalischen
Religionen im hellenistisch-römischen Zeitalter”
(1930). G. har dessutom bearbetat flera bd av
kommentarverket ”Die Schriften des Alten
Testaments in Auswahl”, utg. ”Altorientalische
Bilder und Texte” (1909; 2 Aufl. 1927) och
”Zeitschrift für alttestamentliche Wissenschaft”
(1924—27). A.J.F.
Grethe [grè’-], Carlos, tysk målare och
grafiker (1864—1913), var elev av konstakad
i Karlsruhe och av Bouguereau i Paris. Från
genremotiv i rokokomiljö övergick G. till att
skildra havet och kustbornas liv, vilken
motivväxling återspeglas i hans alltmer dramatiska
kompositioner. Berömda blevo G:s
färglitografier. G. hade stor betydelse för de tyska
konstnärsorganisationerna. G.V.
Gretja’ninov, Alexander Tichonovitj,
rysk tonsättare (f. 1864), fick sin utbildning i
Moskva och Petersburg, var till 1928 lärare i
komposition vid det statliga inst. för musik
och drama i Moskva; vistas numera mest
utanför Ryssland. G. är mycket uppskattad av sina
landsmän för sina vackra sånger,
kammarmusik och symfonier och framstående dramatiska
musik (bl.a. operorna ”Dobrynja Nikititj”,
1903, och ”Suor Beatrice”, 1912). E.A.
Gretna Green [grä’tna grin], skotsk gränsby,
1,5 km. från engelska gränsen, känd som plats
för ingående av hemliga äktenskap. Förlovade,
som av någon anledning, t.ex. föräldrarnas
motstånd, icke kunde vigas i England, reste
från 1754 ofta till G.G., enär i Skottland d.ä.
kanoniska regeln alltjämt gällde, att det för
ett giltigt äktenskap är nog med fästfolkets
inför en präst, fredsdomare el. 2 vittnen
avgivna förklaring att vilja vara äkta makar.
En bysmed var länge fredsdomare i G.G. och
skall ofta ha anlitats som vigselförrättare.
Många i England bemärkta namn återfinnas i
G.G:s vigselbok. Trafiken fortgick till 1856,
då genom lagändring i Skottland 3 veckors
vistelse där krävdes för vigseltillstånd. E.K.
Grétry [gretri’], André Erneste
Modeste, belgisk tonsättare (1742—1813), son av
en fattig musiker i
Liège, kom 1759 till
Rom, där han blev
elev av Casali och
hade framgång med
smärre dramatiska
kompositioner, särsk.
”Le Huron” och ”Le
tableau parlant”
(Paris 1768 och 1769). En
mängd operor sågo
dagens ljus under de
kommande åren; de
mest bekanta äro
”Les deux avares”, ”Zémire et Azor”, ”Céphale
et Procris”, ”Les événements imprévus”,
”Andro-maque”, ”Richard Coeur-de-Lion” (1784),
”Bar-be-Bleue” (1789), ”Guillaume Tell”, ”Le barbier
de village” och ”Le menage”. G. bodde
beständigt i Paris, uteslutande arbetande på sina
operakompositioner, vilka efter hand gjorde honom
oerhört populär och förskaffade honom många
hedersbevisningar; bl.a. beviljade Napoleon
honom en avsevärd pension. Utom operor skrev
G. en del kyrkomusik, sex symfonier och
kammarmusik. — G. är den franska opéra
co-mique:s störste tonsättare. Jämte förf.
Mar-montel och Sedaine skapade han de mest
betydande minnesmärken, Frankrike har att
uppvisa på detta område. Hans musikaliska
begåvning var allsidig, han förstod att giva uttryck
åt både det känslosamma och det folkliga,
liksom även revolutionstidens älsklingsgenre, det
kraftfullt överdådiga och eldiga, fann en
skicklig tolk i honom; hans musikaliska diktion är
präglad av äkta dramatiskt sinne och samtidigt
varsamhet i språkbehandlingen, melodierna
imitera i övrigt den franska chansonens lätta
och eleganta ton. Genom att knyta romansen
fastare in i den musikdramatiska utvecklingen,
utvidga ariornas form och utöka ensemblerna
närmar han den komiska operan till opera
se-ria:s uttryckssätt. Av italienarna lärde han en
friare och bredare meloditeknik, vilken hos G.
ofta genombryter opéra comique:s eljest så
korta och dansliknande motivbildningar. Mycket
stor betydelse har hos G. orkestern, som
briljerar med en glänsande instrumentation och
ackompanjerar handlingen med en
verkningsfull målande musik. Hans personkarakteristik
— 877 —
— 878 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
