Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greve - Greve, Konrad - Greve, Georg Jens - Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREVEFEJDEN
Greve (från mlty. greve, motsvarande ty.
Graf; av omstritt ursprung; direkt
sammanhang med angelsax. geréfa, föreståndare,
scirgeréfa, eng. sheriff, är ej fullt säkert. Till
betydelsen motsvarande mlat. comes, fra.
comte), var i det frankiska väldet under
me-rovingerna och karolingerna en av konungen
utsedd ämbetsman över ett visst landområde,
gau (se d.o.), med militär-, doms- och
för-valtningsmakt, tillika skatteuppbördsman. Som
gottgörelse för sina tjänster uppbar g. vissa
bötesandelar från sitt gau och erhöll i
för-läning jordagods. Från slutet av 900-talet
betraktade g. sig alltmer som ärftlig ägare till
anförtrodda områden och som personlig
innehavare av nämnda höghetsrättigheter,
särskilt domsrätten (se F e o d a 1 v ä s e n). O.
1180 är denna utveckling avslutad, grevskapet
har förvandlats från ett förvaltningsområde
till ett jordagodskomplex och utgör den kärna,
kring vilken de senare tyska landen uppväxa.
I rikskansliets latinska urkunder får g. tidigt
titeln comes, d.v.s. följeslagare,
umgängesbro-der, till konungen, och från början tillhörde g.
i kraft av sitt ämbete riksfurstarna. Från 1180
räknas emellertid endast de g., som innehade
omedelbara rikslän, som furstar (se d.o.).
övriga g. uppgingo bland de fria herrarna (se
Friherre). De furstliga g. åtnjöto i tyska
riksförsamlingen personligt säte och stämma,
medan övriga g. sammanfördes gruppvis och
röstade efter ”bänkar”. G. blev med tiden den
vanliga beteckningen för den lägre adelns
högsta klass. I England fanns redan på
angel-saxisk tid ämbetsmän, kallade geréfa, som
förvaltade landskap (jfr ovan och Sheriff)
och vilkas titel sammanställts med frankernas
grafio. Titeln geréfa utträngdes emellertid av
den danska benämningen jarl (earl) och
försvann tidigt. I nuv. Frankrike vann den
latinska beteckningen comes, fra. comte, insteg,
och på länsväsendets höjdpunkt sönderföll
landet i o. 100 ganska självständiga grevskap,
vilka dock småningom införlivades med riket,
de sista vid revolutionen 1791. Sedermera
kvarlever g. där, liksom i Italien och Spanien
som en täml. utbredd adelstitel, ej sällan
orättmätigt tillägnad.
Under 1200-talet blev g. i Danmark en titel
för oäkta linjer av kungaätten men infördes
som adelstitel först 1671, närmast för att
bland den enväldige konung Fredrik III:s
gunstlingar skapa en motvikt mot den gamla
danska adeln. Av egna gods el. kungl.
skänker bildades åt de nya g. grevskap (se d.o.).
I Sverige bars g.-titeln endast av inflyttade
tyskar, tills Erik XIV vid sin kröning 1561
utnämnde 3 g. bland sina fränder ur ätterna
Brahe, Sture, Tre Rosor. Hans avsikt var att
öka glansen kring kungatronen och minska
avståndet mellan sina bröder, hertigarna, och
sv. adeln. G. erhöllo av Erik endast
obetydliga ekonomiska förmåner. Johan III, som
hade högadeln att tacka för kronan, gav
däremot g. ansenliga län av Kronans gods el,
räntor (se Grevskap) samt avsevärda
privilegier, bl.a. rätt att uppbära de flesta Kronans
skatter ur länet, anlägga städer, träda i
lagmans ställe m.m. Nya privilegiebrev
utfärdades 1644 och 1651. Kristina skapade en
mängd (o. 20) nya g., av vilka dock icke alla
utrustades med grevskap. Vid reduktionen
1680 bortföllo g:s särskilda privilegier. Ä sv.
riddarhuset kvarleva nu (1932) 55 g.-ätter. —
Litt.: Se Friherre och Furste. E.K.
Greve, Konrad, tysk-finländsk musiker
(1820—-51), verkade från 1842 i Åbo som
violinist, dirigent och komponist, bl.a. vid
Musikaliska sällskapet 1843—46. Utom småstycken
skrev G. en stråkkvartett, musiken till
”Sommarnatten”, ”En Nylands dragon”, ”Ur livets
strid” och ”Den bergtagna”. Efter
uppförandet av sistn. stycke i Helsingfors (1850)
betraktades G. som en av Finlands främsta
tonsättare. Större delen av hans kompositioner
ha gått förlorade. O.A-n.
Greve, Georg Jens, norsk arkitekt (f.
1884), har fått sin utbildning i Trondheim och
ss. assistent i Stadshusets ritkontor i Stockholm
samt är från 1916 verksam i Bergen, särsk. för
återuppförandet av de vid branden nämnda år
förstörda kvarteren. E.W.
Grevefejden kallas det krig mellan olika
partier i Danmark samt vidare bl.a. Sverige och
Lübeck, som utkämpades efter Fredrik I:s
död 1533. Kriget bär sitt namn efter Lübecks
överbefälhavare, greve Kristoffer av
Olden-burg (se denne). Efter Fredrik I:s död
uppgjorde Lübecks ledande politiker,
demokraten J. Wullenwever (se denne), planen att
med tillhjälp av de oprivilegierade stånden
uppsätta Kristian II på Danmarks tron. Särsk.
de danska städerna voro ivriga för denna
plans genomförande, men de privilegierade
ständerna voro lika ivriga motståndare; de
slöto sig till Fredrik I:s son, hertig Kristian
av Holstein, och fingo hjälp även av Gustav
Vasa. Till att börja med hade lybeckarna
1534 åtskilliga framgångar — Jylland och
Skåne befunno sig i nov. s.å. i deras och
deras bundsförvanters händer. Snart vände sig
krigslyckan; året 1535 var helt igenom
lyckligt för Lübecks fiender, och hertig Kristian
valdes till dansk konung ss. Kristian III.
Febr. 1536 slöts fred mellan honom och
Lü
— 881 —
— 882 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
