Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grevefejden - Grevenius, Herbert - Grevens tid - Grevesmöhlen, Carl August - Grevie - Greville, Sir Fulke, Lord Brooke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREVENIUS
beck; därmed var i stort sett kriget slut, ehuru
åtskilliga danska städer ännu höllo sig; sist
öppnade staden Köpenhamn (juli 1536) sina
portar för Kristian III. B.
Greve’nius, Herbert, dramatisk förf.,
tidningsman (f. 1901), har skrivit ett ofta
spelat, redbart folkskådespel ”Sonja” (uppfört
1927 år Dramaten), vidare ”Den svarta
skjortan” samt ”Den förste Bernadotte” (uppfört
1932), en rad pittoreska historiska tablåer med
saftig, naturlig replikföring. B.Lz.
Grevens tid, i uttrycket k o m m a i g. t. o.d.,
förr: ”i behaglig tid”, i en lycklig stund,
numera vanl.: i sista minuten. I Finland förr om
den för folket lyckliga tiden under greve P.
Brahe d.y:s guvernörskap; i Danmark med
motsatt betydelse, med syftning på den
olyckliga ”grevefejden” (se d.o.). E.H.
Grevesmöhlen, Carl August, ämbetsman,
tidningsutgivare, pamflettist (1754—1823). Son
till en lagman, blev
G. efter slutade
univ.-studier i Uppsala 1772
auskultant, 1773
kanslist och 1788
assessor i Svea hovrätt.
Samtidigt tjänsteman
i
Tullarrendesociete-ten, blev han där
notarie 1777,
sekreterare i
Generaltulldirektionen 1787,
överdirektör i
Generalland-tullkontoret och pre-
ses i Accisrätten 1791. 1803 råkade G. i
konflikt med Generaltullarrendesocietetens
ledande män, S. af Ugglas och H.
Liljen-sparre, vilka angrepo honom för
tjänstefel. En process väcktes, vilken, främst
genom G:s ampra inlagor, blev livligt
uppmärksammad. Den avdömdes först 1810, då G.
friades i huvudsak men fälldes för smädligt
skrivsätt. G. hade emellertid kommit med så starka
gravamina, att Ugglas och Liljensparre ansågos
böra rentvå sig, vilket de också gjorde.
Häremot offentliggjorde G. sina ”Påminnelser”. En
översikt av striden lämnade han i ”Sista
smör-jelsen” (1810). G., som under rättegången
suspenderats, återfick sitt ämbete, men då detta
1811 indrogs, avgick han med pension. Efter
striden mot Ugglas blev G. betraktad som en
slags frihetshjälte, ”de aristokratiska
små-despoternas” fiende. Han blev sedermera chef
för den hemliga polis, som Mannerheimarna
höllo för att bevaka gustavianerna. Anlagl.
har han del i utspridandet av ryktena om
mordiska anslag mot kronprins Karl August.
Omhändertagen av Karl Johan, utgav han en
del tidn.: ”Åskådaren”, ”Trompeten”,
”Skandinavien” (1810—13), av vilka åtm.
”Skandinavien” på regeringens vägnar verkade för
1812 års politik. G. saknade ej kunskaper och
hade stor talang som popularisator. Hans
anseende förstördes emellertid genom den s.k
G:ska striden 1815. J. L. Boye (se Boije 6)
utgav 1814 en skrift med anledning av
klagomålen över rikets penningbrist. Den angreps
häftigt och med personliga anspelningar av G.
i den anonyma pamfletten ”ABC i finanserna”.
Boye hade varit G:s motståndare i tullstriden,
men säkerligen hade G:s angrepp även
inspirerats av Karl Johan, som var illa berörd över
kritiken av finanserna. I sina alltmer
personligt färgade, allt grövre och insinuantare
angrepp antydde G., att Boye, fientlig mot den
folkliga kungamakten, representerade det
aristokratiska mångstyrets förespråkare samt att
hans egna finansers skick var grunden till
hans intresse för frågan. Då Boye inblandade
judefrågan i striden, skärptes denna
ytterligare och utvecklade sig, särsk. vad beträffar
G., som försvarade judarna, till ett
skandalskriveri av dittills okända mått. Nu drog
Boye saken inför domstol, varigenom de båda
antagonisterna funno ytterligare anledning att
bombardera varandra med inlagor och
svaromål, vilka trycktes och begärligt anammades
av allmänheten. En del yngre skribenter, C. G.
Walberg, B. Törneblad o.a., blandade sig i
grälet, våldsamt angripande G. Det är endast
Cederborghs (se denne) kvicka lilla skrift ”G:s
porträtt”, som i denna polemik förtjänar
nämnas. Den åsamkade sin förf, stämning, men
han frikändes. Småningom började
emellertid allmänheten tröttna, regeringen förmåddes
ingripa för att påskynda rättegången, och 1816
dömdes G. för smädligt skrivsätt m.m. till ärans
förlust och landsförvisning; Boye fick
fängelsestraff. Härmed avslutades G:s bana. Han
flydde till Norge, där han lär ha erhållit ett
understöd av Karl Johan, och dog i
Kongs-vinger. — Litt.: O. Sjögren: ”K.A.G.” (1882).
E.E-k.
Grevie. 1) S:n i Bjäre hd, Kristianstads län,
på s.ö. sidan av Hallandsås fram till
Skälder-viken; 46,32 kvkm., därav 46,22 land; 1,802 inv.
(1931; 39 inv. pr kvkm.); 27,98 kvkm. åker
(1927; 60,5 % av landarealen), 9,42 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Förslöv och G., Bjäre
kontrakt, Lunds stift. J.C.
2) Socknar i Malmöhus län, se
Mellan-Grevie och östra Grevie.
Greville [grä’vil], Sir F u 1 k e, Lord B r o
o-k e, engelsk förf. (1554—1628), vän och
meningsfrände till sir Philip Sidney (se denne).
— 883 —
— 884 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
