Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Greville, Sir Fulke, Lord Brooke - Greville, Charles - Gréville, Henry - Grevillea - Grevillius, Nils - Grévin, Alfred - Grevskap - Grevskapsråd - Grévy, Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÉVY
G:s förnämsta diktsaml. utgavs först 1633 och
hans ”Life of Sir Philip Sidney” 1652. Hans
samlade arbeten äro utg. av A. B. Grosart
1870 (4 bd). E.L.R.
Greville [grä’vil], Charles Cavendish
Ful-ke, engelsk dagboksförf. (1794—1865), 1821—
59 sekreterare i Privy council. G:s dagböcker
från åren 1817—60 (”The G. memoirs”, 8 bd,
1875—87) utgöra ett ytterst värdefullt bidrag
till Englands 1800-taishistoria. E.L.R.
Gréville [greviT], Henry, pseud. för
franska författarinnan Alice Durand.
Grevi’llea, växtsläkte av fam. Protea’ceæ med
o. 160 arter, alla från Australien. G. robu’sta,
i sitt hemland ett träd av över 20 m. höjd med
stora, fint flikade blad, odlas ofta som
krukväxt i boningsrum och kallhus. C.G.D.
Grevi’llius, Nils, dirigent (f. 7/s 1893). Elev
av konservatorierna i Stockholm och
Sonders-hausen, var G. 1911—14 l:e violinist i
Hovkapellet och 1914—20 2:e dirigent vid
Stockholms konsertförening. Han är sedan 1924
ord. kapellmästare vid Kungl. teatern, från
1930 med titeln hovkapellmästare. G. har
även med framgång gästdirigerat i Paris,
Berlin, Wien och Prag och är ansedd som en av
samtidens främste sv. orkesterledare. G.M.
Grévin [greva’], Alfred, fransk tecknare
(1827—92), skildrade i spirituella och pikanta
teckningar och litografier den parisiska
nöjes-och kokottvärlden under 2:a kejsardömet. G:s
stil var först målerisk men bygger senare
nästan uteslutande på linjeeffekt. En mängd
album med teckningar av G. ha utgivits separat.
G:s teckningar inflöto särsk. i ”Petit journal
pour rire” och i ”Charivari”. G.V.
Grevskap, urspr. en greves
förvaltningsområde, sedan ett land, vars regent bar grevetitel,
så t.ex. åtskilliga av de länder, som förut
in-gingo i sv. konungatiteln. I Norden betyder
g. ett län, som tilldelats en greve (se d.o.). G.,
som i Sverige voro 24, omfattade betydande
delar av riket, huvudsaki. i Götaland och
Finland. För dem gällde särsk. arvsrättsliga
regler med arvfall till äldste sonen o.s.v. De
vållade åtskilliga svårigheter vid landets
förvaltning, enär riksområdet på detta vis
sönder-ringe jordfideikommiss i Skåne. I Danmark,
sprängdes administrativt, och indrogos vid
reduktionen 1680 alla till Kronan. I nyare tid,
1791, har g. som en ren titel tilldelats
Bör-där g. ej nådde samma omfång och endast
voro större godskomplex med särsk. arvsföljd.
förvandlades de genom lag 1919 till enskild
egendom mot erläggande av dryga avgifter till
staten och avstående av Vä av arealen till den-
na. Norge har endast haft 1 g., Larvig, nu
mera förvandlat till lösörefideikommiss. E.K.
Grevskapsråd, eng. county council, se C o u n
c i 1 och County.
Grévy [grevi’], J u 1 e s, fransk politiker
(1807—91), advokat i Paris, anslöt sig
omedelbart efter 1830 års
revolution till
julimonarkiens motståndare, utnämndes under
1848 års revolution
till republikens
generalkommissarie i
Ju-ra. Vald till
deputerad i konstituerande
församlingen, där
han tillhörde
vänstern, gjorde han sig
bemärkt för sin
vältalighet och sitt fasta
uppträdande. Av omsorg om republikens
framtid och för att förebygga en statskupp
framlade han ett ändringsförslag till den av
konstitutionskommittén föreslagna paragrafen,
enl. vilken valet av republikens president
överlämnades åt folket. G:s förslag innebar, att
den exekutiva makten skulle överlämnas åt
presidenten för ministerrådet, vilken skulle
väljas av nationalförsamlingen under hemlig
röstning. Sedan detta förslag avslagits, försvarade
G. nationalförsamlingens rättigheter gentemot
den exekutiva myndigheten. Två gånger
valdes han till v.-president för församlingen. Medl.
av lagstiftande församlingen 1849, bekämpade
han oavbrutet prins Napoleons politik,
protesterade mot statskuppen 1851 och blev
tillfälligt arresterad. Under kejsardömet återupptog
han sin advokatverksamhet, 1868 valdes han
till deputerad. Jämte Jules Favre och Jules
Simon ställde han sig omedelbart i spetsen för
oppositionen mot kejsardömet. Efter
kejsardömets fall var G. president för
nationalförsamlingen 16/2 1871—2/4 1873. Det var på hans
och Dufaures förslag som Thiers utnämndes
till ”chef för den exekutiva makten”. G.
bekämpade efter 24/5 de Broglies politik, senare
sep-tennatet. Vald till deputerad 1876, blev han
på nytt nästan enhälligt utsedd till kammarens
president och innehade denna befattning, till
dess han, sedan Mac Mahon tagit avsked, 3%
1879 med 563 röster av 713 valdes till
republikens president. Han återvaldes till
presidentvärdigheten 18/i2 1885. Strängt följande
konstitutionen och under hela sitt liv trogen
de republikanska principerna, bemödade han
sig om att upprätthålla fred. Han ingrep
personligen i utrikespolitiska frågor, ss.
Schnæbelé-affären. Då 1887 hans svärson Wilson
inblan
— 885 —
— 886 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
