Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gripenberg, 5. Alexandra - Gripenberg, 6. Bertel - Gripenhielm, 1. Edmund (Figrelius) - Gripenhielm, 2. Nils - Gripenhielm, 3. Axel Johan - Gripenstedt, ätt - Gripenstedt, 1. Johan August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRIPENHIELM
till förbättrandet af kvinnans ställning” (3 bd,
1893—1903). G. var medl. av lantdagarna 1907
—09. C.H.-E.
6) Bertel Johan Sebastian G., den
föregåendes brorson, friherre, förf. (f. 1878),
debuterade 1903 med
”Dikter”, som väckte
uppmärksamhet på
gr. av formens glans
och innehållets
ohöljda sensualism. Efter
en resa till
Frankrike och Spanien
befäste han sin
ställning som en av den
finlands-svenska
litteraturens allra
främsta lyriker genom
”Vida vägar” (1904)
och ”Gallergrinden” (1905). I
”Gallergrinden” ingingo ett antal patriotiska dikter,
inspirerade av kampen mot det ryska förtrycket.
G:s inställning är utpräglat aristokratisk, och
han känner sig stå i konflikt med tidens
demokratiska strävanden. Äran är det centrala
begreppet hos honom. Efter ”Rosenstaden” (1907),
”Svarta sonetter” (1908) och ”Drifsnö” (1909)
följde de betydande diktsaml. ”Aftnar i
Tavast-land” (1911) och ”Skuggspel” (1912) samt
senare ”Spillror” (1917). I ”Aftnar i Tavastland”
gav G. landskapsbilder från Tavastland, där han
vistats som informator och där han från 1918
var ägare till Malmtorps hemman i Sääksmäki. I
frihetskriget tog G. del som nyländsk dragon
och blev efter dess slut befordrad till kornett.
Av kriget och förhållandena i Finland efter
detsamma inspirerades han till ”Under fanan”
(1918), ”Efter striden” (1923) och ”Den stora
tiden” (1928); mindre aktuellt betonade äro
”Skymmande land” (1925) och ”Vid gränsen”
(1930). G. har känt det som sin soldatplikt att
bekämpa demokratien och bolsjevismen. Hans
kult av äran har genom frihetskriget fått en
konkret verklighet att anknyta sig till. Han har
även varit praktiskt verksam inom
skyddskårs-rörelsen. På prosa har G. utg. novellen ”Vid
mörkrets portar” (1909), ”En dröm om
folkviljan” (1918) och jaktskisserna ”På Dianas
vägar” (1925) samt skådespelen ”Det
brinnande landet” (1910) och ”Kanonernas röst” (1922).
Som prosaist är G. emellertid mindre
betydande än som lyriker. Under sign. Å k e E r i
k-s o n har han i halvt parodiskt syfte publicerat
en modernistisk diktsaml., ”Den hemliga
glöden” (1925). Vidare har han varit verksam som
översättare, bl.a. av Oscar Wildes ”Balladen
om fängelset i Reading” och Edgar Lee
Masters’ ”Spoon river antologin”. Sedan 1928 är
G. bosatt i hedersbostaden ”Diktarhemmet” i
Borgå. — Litt.: R. Nordenstreng, ”B. G. och
hans skaldskap” (1921); J. Landquist, ”Modern
sv. litteratur i Finland” (1929). E.Ed.
Gripenhielm. 1) E d m u n d G., före
adlandet F i g r e 1 i u s, friherre, riksråd (1622—75),
studerade i Dorpat och Uppsala, anträdde ss.
informator för G. C:son Banér 1645 en
bild-ningsresa utomlands (en resedagbok från 1645
—46 i Uppsala univ.-bibl.) och blev vid
återkomsten g.m. ärkebiskop G. Lenæus’ dotter
och prof, i historia 1650. Ss. sekreterare i
kansliet från 1657, tjänstgjorde G. vid
fredsunderhandlingarna med Danmark. Han var
Karl X Gustavs handsekreterare och förtrogne,
blev lärare för kronprinsen (Karl XI) 1660,
adlades s.å., statssekreterare 1662, hovråd 1665,
hovkansler 1671, riksråd och friherre 1673,
häradshövding i Österbotten 1674. Grundlös är
uppgiften, att G. föll i onåd, sedan konungen
insett, att G. vanskött hans uppfostran. G. var
en lärd man, framstående latinsk poet, nitisk
chef för Kungl. bibi, (från 1661). Hans egen
stora boksamling inlöstes 1684 av Karl XI och
skänktes till Lunds univ.-bibl. C.V.J.
2) N i 1 s G., den föregåendes son, friherre,
ämbetsman (1653—1706). G. var Karl XI:s stu
derpage (studiekamrat) och blev vid 21 års
ålder hovråd, 1681 lagman och 1692
landshövding, var vid 1697 års riksdag lantmarskalk och
utnämndes strax före sin död till kungl. råd
och president i Bergskollegium. G. hade särsk.
djupa insikter i lagfarenhet och bergsväsende.
P.S.
3) A x e 1 J o h a n G., den föregåendes son,
friherre, krigare (1686—1755), deltog vid
Dal-reg. i Karl XH:s krig, blev 1706 kapten och
tillfångatogs efter Poltava. Vid hemkomsten 1722
erhöll G. överstelöjtnants titel, blev 1740 överste
för reg. men föll 1741 åter sårad i ryssarnas
händer vid Villmanstrand. 1747 blev G.
generalmajor av inf. och 1750 landshövding. P.S.
Gripenstedt, adlig ätt, stammande från
köpmannen i Göteborg Bryngel Radhe (d. 1679).
En hans svärdotter blev omgift med
inspektören över sjötullarna i Bohuslän Hieronymus
Berger (1649—1713), som 1691 adlats G.;
hennes barn i första giftet adlades och
introducerades på styvfaderns namn och nummer 1717.
G. 1) upphöjdes 1860 i friherrligt stånd enl.
R.F. § 37. C.
1) Johan August G., friherre, po
litiker (1813—74), officersson, student i
Uppsala 1827, underlöjtnant 1831 och löjtnant
1837. Med sin praktiska duglighet saknade G.
icke fallenhet för krigstjänsten men lämnade
den på gr. av andra intressen 1846. Genom
giftermål blev han befryndad med den liberale
— 923 —
— 924 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
