Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gripenstedt, 1. Johan August - Gripenstierna, Joel (Drysander) - Gripfot (griphand) - Griphummer - Gripisspa - Grippe - Gripsholm (slott)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRIPSHOLM
politikern C. H. Anckarsvärd och godsägare i
Närke. G:s sällsynta begåvning fick sin rätta
inriktning, då han
vid 1840/41 års
riksdag för första gången
tog plats på
riddar-huset, där hans
fyndighet i debatten och
hans vältalighet
imponerade och hans
»rundliga kunskaper
om
statsförvaltningens skilda grenar
ofta kommo till
användning i
utskotts-arbetet. 1848 blev
G. konsultativt statsråd, ett liberalt inslag i den
Sparreska aprilministären, och han hade nu sin
plats vid rådsbordet ända till 1866. Jan.—okt.
1851 och maj 1856—juli 1866 var han
finansminister. G. framstod för sitt tidevarv som
frihandelspolitikern, som skapade en liberalare
tulltaxa med slopande av alla in- och
utförselförbud; han avslöt handelstraktater med
Frankrike (febr. 1865), med Preussen och Tyska
tullföreningen (maj s.å.) i frihandelsvänlig
riktning. Förenklingen av grundräntorna och
avskaffandet av det s.k. differentialsystemet ur
handelslagstiftningen äro hans verk, liksom
väsentligen 1864 års förordning om utvidgad
näringsfrihet. Men han var också den
framstegs-optimistiske ekonomen, som i en tid, då
utvidgningen av den enskilda bankverksamheten var
ett livsvillkor för näringslivets förkovran,
under 1857 års penningkris dristigt ombesörjde
ett stort lån ur statskassan till Skånes enskilda
bank och som gav idén till den 1861 grundade
Allmänna hypoteksbanken. Djärvast var
måhända G:s statliga järnvägspolitik: 1857 års
proposition om anslag till stambanorna, vilken
gällde 103 mill. kr., åstadkom stor
uppståndelse. G:s optimism var emellertid hans styrka,
och om också hans tal i hithörande ämnen,
hans ”blomstermålningar”, blevo mycket
kritiserade, fick han majoriteten med sig. Tidens
skandinaviska svärmeri var honom
främmande, och han hade svårt att samarbeta med
Karl XV. Vid Ulriksdalskonferensen % 1863,
då frågan om en sv.-dansk allians ventilerades,
gick G. skarpt fram icke blott mot
utrikesministern v. Manderström utan även mot
konungen, och G. delar med Louis De Geer
förtjänsten av att Sverige icke drogs in i det
dansktyska kriget. Mot norrmännen ställde sig G.
omedgörlig i ståthållarfrågan, vilket också gav
anledning till slitningar med konungen, och
sedermera (1871) angrep han Karl XV i en
broschyr. G., som blivit kallad ”den De Geerska
regeringens själ”, var under hela sin politiska
bana en ivrig anhängare av en
representationsreform, samtidigt som han alltid höll på
betydelsen av en stark regeringsmakt. Hans
anföranden i representationsfrågan i nov. och dec.
1865 äro måhända hans yppersta
vältalighetsprov. Kort efter den sista ståndsriksdagen
lämnade han regeringen, en avgång, som
motståndarna tolkade som fanflykt men som
berodde på ohälsa. Vid de följ, riksdagsvalen
invaldes G. i båda kamrarna samtidigt; han
avsade sig då mandatet i F.k. och tog plats på
Stockholmsbänken i A.k., men fann sig dåligt
tillrätta i den nya miljön. 1873 övergav han
politiken. G. har bl.a. utg. ”Tal, anföranden
och uppsatser” (2 bd, 1871—72). P.Dhl.
Gripenstierna, Joel, ämbetsman (1637—97),
hette först Drysander men ändrade 1653
vid sitt inträde i Karl Gustavs kansli detta
namn till Ekman. Han användes av Karl
Gustav i flera viktiga diplomatiska värv men
övergick 1663 till kammaren, blev 1669 adlad
G., s.å. direktör över Kronans kopparväsen,
räntmästare 1673, kammarråd 1676 och
reduk-tionskommissarie 1683. Uppfödd i torftiga
villkor, förvärvade G. dels genom ett rikt gifte,
dels genom sin stora affärsbegåvning en efter
dåtida förhållanden ofantlig förmögenhet, så
att han under de bistra tiderna före 1680
kunde försträcka Kronan enl. uppgift över 6%
mill. dal. smt. Ehuru han inlagt stora
förtjänster om finansförvaltningen under denna
tid, föll G. dock senare i onåd hos Karl XI;
genom reduktionen miste han hela sin
förmögenhet och dog i armod. P.S.
Gripfot (griphand), zool., en fot med en
el. ett par tår riktade bakåt och de övriga
framåt, så att den kan användas att gripa med. H.W.
Griphummer (från Ity. griphummers, öknamn
på vissa rättstjänare; eg. hummer med stora
klor; väl ombildning av äldre nsv., Ity.
gripho-mines i samma betydelse, sannolikt en i
studentspråk uppkommen s.k. makaronisk, se d.o.,
bildning), i sht förr i smädande beteckning på
polis- el. exekutionsbetjänt el. tullnär; även i
betydelsen ”ockrare”. E.H.
Gripisspa, en av d.ä. Eddans hjältesånger,
där Sigurd Fafnesbanes morbror, den
fram-synte Griper, lämnar Sigurd en framställning
av dennes kommande öden. Dikten, som är
poetiskt mycket svag, torde vara den yngsta
av Eddakvädena. E.H.
Grippe (av fra. grippe, av ry. chrip, heshet),
förr vid olika tider benämning på en epidemisk
sjukdom, influensa.
Gripsholm, slott, beläget på en holme i
Mälaren omedelbart utanför Mariefred, förr kungi.
lustslott, nu inneslutande Statens historiska
— 925 —
— 926 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
