Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Groote (Groot), Gerard de - Gropius, 1. Karl Wilhelm - Gropius, 2. Martin - Gropius, 3. Walter - Groplöja - Gros - Gros, Antoine Jean - Grosart, Alexander Balloch - Grosch, 1. Heinrich - Grosch, 2. Henrik (arkitekt) - Grosch, 3. Henrik (museiman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROPIUS
hetsriktning, som företräddes av Det
gemensamma livets bröder (se d.o.), ha utgått. Till
dem, som djupast påverkats av honom, hör
bl.a. Thomas å Kempis, som också skrev en
”Vita Gerardi Magni”. S.N.
Gropius [grå’pios]. 1) Karl Wilhelm
G., tysk målare (1793—1870), blev 1819
hovteatermålare i Berlin och utövade som sådan
en betydelsefull verksamhet. G. hade ett stort
antal lärjungar, bl.a. i Sverige E. Roberg. Även
för sitt landskaps- och prospektmåleri
skattades han högt och hade över huvud taget stor
betydelse för Berlins konstliv, framförallt genom
sin konsthandlarverksamhet och de måleriutst.
han anordnade. M.Bjn.
2) Martin Karl Philipp G., den
föregåendes kusin, arkitekt (1824—80), influerades av
Schinkel och strävade att göra de klassiska
stilformerna normgivande för arkitekturen. I
Berlin uppförde han ett flertal bostadshus och
försökte därvid för sin tid nya lösningar, vilket
även var fallet vid hans verksamhet som
arkitekt för offentliga byggnader, ss.
univ.-byggnaden i Kiel, konstindustrimuseet i Berlin m.fl.
M.Bjn.
3) W a 11 e r G., arkitekt (f. 1883), vill
anpassa arkitekturen och konsten över huvud
efter moderna krav, göra den användbar i det
praktiska livets och samhällets tjänst. I sin
omfattande praktiska verksamhet eftersträvar
han därför framförallt ändamålsenlig
saklighet, och han har efter hand utvecklat sig till
en av de ledande tyska arkitekterna i
funktionalistisk riktning. G. leder sedan 1925
Staat-liches Bauhaus i Dessau (se d.o.) och är f.ö.
verksam i Berlin. 1924 utgav han
”Internationale Architektur”. M.Bjn.
Groplöja, Leuca’spius delinea’tus, en 8 cm.
lång art bland mörtfiskarna. Sidolinje saknas
el. är utvecklad blott framtill. Färg ovan
grönaktig, sidorna silvervita med mörkare
längs-band. G. förekommer i s. och mellersta
Europa, i små vattensamlingar ofta massvis, även
funnen i Skåne, men nu trol. försvunnen där.
N.R-n.
Gros, danskt mynt, slaget under sista delen
av Eriks av Pommern regering (1396—1439),
en motsvarighet till den franska gros tournois
(se d.o.). Dess finvikt, o. 0,35 gr., låg vida under
dess nominella värde 3 sterlingar el. 9
penningar (”nipenning”). N.L.R.
Gros [grå], Antoine Jean, baron, fransk
målare (1771—1835), lärjunge till J. L. David,
vistades sedan 1793 i Italien, där han i Milano
kom i förbindelse med Bonaparte och målade
denne i spetsen för grenadjärerna i slaget vid
Arcole, det första förhärligandet i konsten av
Napoleon. G. fick uppdraget att i Italien
ut
— 947 —
välja konstverk för Louvren. 1801 återvände
han till Paris och ägnade sig åt den samtida
historiebilden, uteslutande med motiv från
Na-poleons fälttåg: ”Napoleon hos de pestsjuka i
Jaffa” (1804, Louvren), ”Napoleon på
slagfältet vid Eylau” (1808) m.fl. i Versailles
förvarade jättedukar. I dessa bryter han med
David-skolans kompositionsschema och visar en ny,
realistisk uppfattning och en kraftig
färggiv-ning; han blev härigenom av stor betydelse
för den följ, utvecklingen. På höjden av sin
konst framstår han i ”Frans I och Karl V i
Saint Denis” (1812, Louvren) och ”Hertiginnans
av Angoulème flykt” (1819, Bordeaux) samt i
en rad utmärkta porträtt, bl.a. av Murat. I
Panthéons kupol målade han fresker, vilka
dock ej stå i rang med hans andra arbeten.
Hans konst visade slutl. avmattning och blev
utsatt för kritik av d.y. riktningen. I sorg
däröver dränkte sig G. i Seine. — Litt.: J. B.
De-lestre, ”G.” (2 éd. 1867); H. Lemonnier, ”G.”
(1905). K.E.S.
Grosart [gråu’sät], Alexander
Ballo c h, skotsk lärd (1827—99), präst i skotska
presbyterianska kyrkan 1856—92, en flitig,
ehuru opraktisk utg. av engelsk 1500- och
1600-talslitteratur (bl.a. ”Fuller worthies library”,
39 bd, 1868—76, ”Occasional issues of unique
and very rare books”, 38 bd, 1875—81,
Spen-sers och Daniels arbeten, resp. 10 bd, 1880—
88, och 5 bd, 1891—96). G:s eget förf.-skap
omfattar teologiska och skönlitterära arbeten.
W.N.
Grosch [gråj]. 1) Heinrich August G.,
dansk kopparstickare och målare (1763—1843),
fick sin utbildning i Köpenhamn och verkade
sedan som landskapsmålare. 1811 flyttade han
över till Norge och kom genom sin
lärarverk-samhet vid Den kongl. kunst- och tegneskole i
Kristiania att utöva stort inflytande på
konstlivet i Norge. M.Bjn.
2) Christian Henrik G., den
föregåendes son, arkitekt (1801—65), 1828
stadsarkitekt i Kristiania. Genom honom blev
em-piren den stil, som under nästan en hel
mansålder satte sin prägel på huvudstadens
arkitektur. Bland av G. uppförda byggnader märkas,
utom ett antal privathus, Norges bank, Börsen,
Justitiedep:s byggnad och framförallt
univ.-huset (1841—53), som med sin strama
klassici-tet väl är G:s förnämsta verk. I sina senaste
arbeten upptog han gärna, följande
tidsström-ningen, medeltida former, ss. i kyrkan i
Töns-berg. M.Bjn.
3) Henrik August G., den föregåendes
brorson, museiman (1848—1929), ägnade sig
först åt den civila ämbetsmannabanan, men
upptog tidigt intresset för konsthantverket och
— 948 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
