GROSS A. J. Gros: Napoleon i Jaffa. Louvren. blev en av stiftarna av Kunstindustrimuseet i Kristiania 1876, varåt han alltmera ägnade sig, till slut som dess direktör (till 1919). Detta museum växte under G:s ledning upp till en av Nordens mest betydande inst. i sitt slag och blev ledande även för den återuppväckta hemslöjden i Norge. G. har utg. mycket förtjänstfulla arbeten om sitt lands äldre textilkonst och keramik, bl.a. ”Gammal norsk væv-kunst” (planschverk i 10 bd, 1913—22). E.W. Groschen [grå'J-]. 1) Tyskt mynt, urspr. efterbildande den franska gros tournois (se d.o.), infördes i början av 1300-talet i Nederländerna och Rhentrakterna och slogs här allmänt till o. 1400. Till mellersta och ö. Tyskland, kom G. via Böhmen, där den präglats från o. 1300. Under medeltiden gällde g. i allm. 12 pfennige, i de nyare tyska myntsystemen efter o. 1570 oftast V24 taler och räknades i Nordtyskland från o. 1670 = 2 schillinge. I n.v. Tyskland kallades g. grote och gällde V72 taler. G. har ofta erhållit namn av prägelbilderna, t.ex. Apfel-, Löwen- och Marien-g. — 2) Sedan 1924 mynt i Österrike = V100 schilling å 0,525 kr. Av nickel präglas 10 och 5, av brons 2 och 1 g. N.L.R. Grosnyj, se G r o z n y j. Gross [grås] (över Ity., från fra. grosse, fem., stor; eg. douzaine grosse, stort dussin), i stycketals räkning: 12 dussin = 144 stycken. Gross [gräs], Hans, österrikisk straffrätts-lärare (1847—1915), prof, i Czernowitz 1894, i Prag 1902 och i Graz från 1905. G. upprättade 1874 i Graz det första vetenskapliga kriminalmuseet, vilket sedan övergick till univ.-inst., och utgav från 1899 tidskr. ”Archiv für Krimlnal-Anthropologie und Kriminalistik”, som numera bär hans namn. Bland G:s’ talrika skrifter om brot tet och dess uppspårande må framhållas ”Handbuch für Untersuchungsrichter” (2 bd, 7 Aufl. 1922). E.K. Gross [grås], Charles, nordamerikansk historiker (1857—1909), prof, vid Harvard-univ., känd som bibliografisk förf. Hans ”The sour- — 949 — — 950 —