Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundel, Jakob - Grundel, Arvid - Grundemann, Reinhold - Grundenheter - Grundfond - Grundform - Grundfärg - Grundharmoni - Grundhavsbildningar - Grundis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDEL
majors och 1733 vid avskedet generallöjtnants
titel. P.S.
Grundel, Arvid Filip, politiker, publicist
(f. Vs 1877), ombudsman hos Frisinnade
lands-föreningen 1902—23, hos Sveriges liberala parti
1923—27, styrelseled. och ordf, i Sveriges
frisinnade ungdomsförbund 1910—19, i olika
fredssammanslutningar 1904—19, ombudsman,
sekreterare och skattmästare i Sv.
publicisternas pensionskassa sedan 1929. Th.
Grundemann [gro’n-], Peter Reinhold,
tysk missionsförf. (1836—1924), har utg. talrika
skrifter i missionsämnen, av vilka
”Missions-studien und Kritiken” (1894—98) är den mest
betydande. Mycket självständig i sina åsikter,
intog G. ofta en starkt kritisk hållning till
gängse missionsmetoder. Han har även
ombesörjt utgivandet av de första moderna
mis-sionskartorna. G.W.L.
Grundenheter, se Måttsystem.
Grundfond, det i ett solidariskt bankbolag
av huvudlottägarna el. i ett bank-a.-b. av
aktieägarna tecknade och inbetalda kapitalet. G.,
vars lägsta i lag medgivna belopp är 1 mill.
kr., för folkbank 500,000 kr., kan ökas genom
nyteckning el. överföring av inbesparade
vinstmedel, som ej avsatts till reservfond.
Nedsättning kan ske medelst nedskrivning el. inlösen
av huvudlotter, resp, aktier med företrädesrätt
el. ock medelst avsättning till reservfonden.
O.L.
Grundform, språkv. 1) Form, från vilken
ett ord el .en ordstam utgår el. antages utgå;
ofta uppkonstruerad och då vanl. betecknad
med *, t.ex. sv. källa av fsv. kælde, av urnord.
*kaldiö, där de två senare orden äro g. till det
första. 2) Ordform, som brukas som
utgångspunkt vid böjning, t.ex. i sv. de oböjda
formerna (nom.) av subst:s sing. och adj:s positiv
(t.ex. dag, god). E.H.
Grundfärg, se F ä r g.
Grundharmoni, mus., se Grundackord.
Grundhavsbildningar, geol., benämnas
sedimenten i grundhavsbältet el. flacksjöområdet
(c:a 6 °/o av havets totala område), beläget
mellan strandbältet och djupkurvan för 200 m.,
varigenom det ung. sammanfaller med den
s.k. shelfen (den översvämmade delen av
kontinentplattan). De visa från kusterna
avtagande kornstorlek och bestå dels av grus, sand
och lerigt slam, som av flod- och tidvatten
m.m. uttransporterats från fastlanden (t e
r-r i gena g.), dels av mest kalkrika bildningar
från grundhavets rika växt- och djurvärld, ss.
korallrev, skalbankar m.m. (pelagiska g.).
G.Fn.
Grundis kallas is, som icke uppstår vid ytan
av en flod el. ett hav. I allm. bildas i
stilla
stående sötvatten is på ytan, varefter den
tillväxer nedåt vid ytterligare avkylning. Denna
isbildning beror därpå, att vattnets täthet är
störst vid + 4°. Först sedan hela vattenmassan
avkylts till + 4°, börjar ytskiktet avkylas
ytterligare och når slutl. 0°. Vid ytterligare
avkylning börjar frysningen av ytskiktet.
Härvid inträder dock alltid en större el. mindre
grad av underkylning, d.v.s. vattnets temp.
sjunker först något under 0°, varpå hastig
isbildning äger rum på så sätt, att från
stränderna el. även mitt i vattensamlingarna från vissa
centra isnålar växa ut åt olika riktningar.
Är vattnet i rörelse, ss. i floder, föras genom
virvelbildningar underkylda vattenpartiklar
nedåt och frysa då ofta först vid beröring med
bottnen. Denna överdrages då, särsk. på
stenar, växtdelar el. andra uppstående föremål av
ett islager, som småningom kan nå betydande
tjocklek. Samtidigt med denna isbildning kan
underkylningen åstadkomma plötsliga
isbildningar i hela vattenmassan. Då uppstår en
oerhörd mängd iskristaller, som kunna uppdämma
en hel flod, till stor skada för kraftanläggningar.
Genom kombination av bottenis och dylika
iskristaller kan en flods utseende helt förändras,
små vattenfall bildas. — I haven inträder
underkylning ändå lättare än i sötvatten.
Därtill kommer, att stabilitetsförhållandena här
äro betydligt olika dem i sötvatten. I
oceanerna är vattnets täthet störst vid —3,52°, då
tätheten är 1,02822. Fryspunkten ligger vid —l,9i°
vid en täthet av 1,02821. Täthetsdifferensen
mellan fryspunkten och —3,52°, då
täthetsmaximum inträder, är alltså försvinnande liten, och
täthetsmaximum ligger vid en temp. under
fryspunkten. För öppna havet i Östersjön äro
motsvarande siffror: täthetsmaximum l,oooi8 vid
+ 2,35°; fryspunkten vid —O,4o° med tätheten
1,00597. Betingelserna för bildning av g. i haven
äro alltså synnerligen stora. Det kan t.o.m.
uppstå även i stillastående vatten, men uppstår
lättare vid ökad virvelbildning. Is avsätter sig
på botten, vid tång, stenar, ja t.o.m. fiskar,
som genom sina rörelser ofta kunna utlösa
vattnets frysning. De bildade ismassorna äro
täml. porösa och likna smältande
vattenblan-dad snö men äro hårdare än denna.
Ismassorna lossna ofta från botten och flyta upp till
ytan, där de på kort tid kunna bilda så
mäktiga lager, att de innestänga fartyg. — Is långt
under vattenytan uppstår även ofta, om två
olika tempererade vattenmassor flyta ovan
varandra. Enl. O. Pettersson inträffade ett
sådant fall i jan. 1879, då isbildning ägde rum i
gränsskiktet mellan Kattegattvatten av en temp.
av —1,4° och ovanför detta flytande
Östersjövatten av en temp. av —0,8°. De ismassor,
— 975 —
— 976 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
