GRUNDREGALER som bildas vid dylika tillfällen, bruka kallas tallriksis, emedan isstycken av tallriks-form och -storlek singla upp från större djup och täckta ytan, ofta i avsevärd mängd, så att sjöfarten hindras. —■ Litt.: E. Edlund, ”Om bildandet av bottenis i sött och salt vatten” (i ”Kungl. Vetenskapsakad:s förh.”, 1862, n:r 5). Samma förklaringar men utförligare giver D. Devik i ”Isdannelsen i vore vassdrag” (i ”Kosmos”, 9, 1931). H.K-r. Grundkallen, fyrskepp stationerat o. 30 km. n.ö. om öregrund samt n.ö. om n. delen av det vidsträckta, farliga Grundkallegrund. E.Hg. Grundkänning, sjöv., se G r u n d s t ö t n i n g. Grundlag, vanl. benämning på en el. flera författningsurkunder av grundläggande betydelse för ett lands statsskick. Sverige har f.n. 4 grundlagar. Jfr Författning. J.E.N. Grundläggning avser byggnadsarbete för överförande av ett byggnadsverks tryck på grunden (se Byggnadsgrund), så att sättning undvikes. Vid fast grund på överkomligt djup nedföres murverket till denna, varvid, om grunden ej består av berg, g. bör ske å frostfritt djup. Ligger byggnadsplatsen under vatten el. å mera vattensjuk mark, inspontas schakten el. omgivas med fångdammar, varefter länspumpas, el. ock sänkes grundvattenytan medelst pumpning i särsk. anordnade brunnar. Är den fasta bottnen på för stort djup, minskas belastningen pr ytenhet å den mindre bärkraftiga grunden genom fundamen-tets utbredning, rustbädd av trä, grundplatta av armerad betong el. pålning. Belastningen från byggnadsverket kan även överföras direkt till den fasta bottnen medelst pålar (av trä, järn el. betong) el. nedförda sänkbrunnar el. rör, som efter urschaktning betongfyllas. — I fritt vatten med fast botten på ej alltför stort djup sker g. (av kajer, fyrbyggnader, vågbry-tare m.m.) å på bottnen ställda kistor av trä el. betong el. genom betonggjutning under vatten. Förekomma lösa jordlager (slam, gyttja el. lös lera), undanskaffas dessa och påföres i stället sand, grus el. sten. S.Stg. Grundnoteringsböcker, dagböcker, han-delsböcker, vari den första noteringen av affärstransaktioner sker. G. äro obligatoriska enl. bokföringslagen av 31/s 1929. De vanligaste g. äro kassabok, memorial, inköpsbok, försälj-ningsbok, amerikansk journal. Jfr Bokföring. Vhgn. Grundomsättning, basalomsättning, standardomsättning, är den värmeproduktion (energiomsättning), som en människa visar 12 tim. efter intagen föda (före frukost), då hon, vaken, ligger stilla. Den är ett mått på den energi, som erfordras för att under vila driva kroppens organ, närmast att förlikna vid en bilmotors tomgång, innan bilen sättes i rörelse. G. bestämmes genom att uppmäta den syrgasmängd, som en person förbrukar under de nyss nämnda villkoren. 1 genomsnitt är den 1 Kalori pr min. el. ung. 1 Kal. pr tim. och kg. kroppsvikt. Storleken av g. är emellertid ej densamma hos alla personer. Den influeras av kroppsvikt, längd, ålder och kön. Ju större kroppsvikten och längden äro, dess större är g. Med stigande ålder avtager den något. Kvinnor ha i allm. 107» lägre g. än män. Rasegenskaper synas även influera på g:s storlek. Man har omsorgsfullt utarbetat tab., vilka med kännedomen om de nämnda influerande faktorerna möjliggöra en ganska noggrann beräkning av den g., en frisk person bör ha. En persons g. förblir i det stora hela oförändrad dag efter dag. Den är ett mått på hans kroppsliga livsaktivitet. Vid rubbningar i hälsotillståndet kunna förändringar i g. inträda. Detta gäller i sht vid sjukdomar i sköldkörteln, i det att en abnormt ökad aktivitet hos detta organ kan höja g. med 60—100 °/o. Omvänt medför en abnormt låg avsöndring av detta organ värden, som maximalt kunna sjunka till 60 °/o av den normala g. Mätningen av g. är därför av betydelse för diagnosen och behandlingen av sjukliga förändringar i sköldkörteln. Även i rent närings-fysiologiskt hänseende är kännedomen om g. av betydelse, i det att man genom densamma kan beräkna människans näringsbehov i vila. Utöver denna näringsmängd behöves ytterligare den kvantitet, som skall tillgodose energibehovet vid det yttre muskelarbetet, vilket givetvis varierar alltefter yrke och verksamhet. Wk. Grundord, språkv., ord, av vilket el. av vars stam ett annat ord är bildat, vanl. genom avledning, t.ex. god i förhållande till göda el. godhet- ord, som etymologiskt ligger till grund för ett annat, t.ex. fsv. Sverike i förhållande till nysv. Sverige; stundom också: ”primitivum”, d.v.s. enkelt ord, som ej, om icke möjl. etymologiskt, kan upplösas i smärre delar med självständig betydelse, t.ex. av, gå, skog. E.H. Grundpenningar, avgifter, som enl. k. f. 31/t2 1907 kunna upptagas av innehavare av lastage-plats, varifrån utskeppning i större omfattning av trävaror och vissa andra varor äger rum och varest särskilda anstalter vidtagits för sjöfartens trygghet och bekvämlighet. T.E-r. Grundpyramid, se Kristallografi. Grundregaler, Kronan fordom tillkommande höghetsrättigheter, bestående i rätt att under vissa förutsättningar förfoga över vissa av landets naturtillgångar, mineralfyndigheterna, skogarna och vattnet. I Sverige räknades med tre — 977 — — 978 —