Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruppäktenskap - Grus (fågelsläkte) - Grus (petrografi, teknik) - Grusch - Grusharpa - Grusien - Grusiner - Grusinska härvägen - Gruskalk - Grusnejlika - Grusonverken - Grut, Torben - Grut, Edmund - Gruter (Gruytère), Janus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUS
form för ordnad sammanlevnad än möjl. g.
mellan en viss grupp män och en viss grupp
kvinnor skulle ej ha existerat inom de löst
organiserade horderna. Teorien om existensen
av g., som särsk. utarbetats av Morgan, är
emellertid nu allmänt övergiven. Visserligen
existera hos några primitiva folk sedvänjor,
som skulle kunna tänkas vara relikt av g., men
dessa torde i själva verket vara att hänföra
till utomäktenskapliga friheter, som uppstått
vid sidan av det urspr., verkliga äktenskapet.
— Litt.: E. Westermark, ”Äktenskapets
historia” (1927); R. Karsten, ”Naturfolkens
samhällsliv” (1928). G.B-r.
Grus, fågelsläkte, se Trana.
Grus, petrogr., tekn., naturlig ansamling av
bergartsfragment, större el. mindre, kantiga el.,
rundade stenar. Materialet kan bestå av endast
en bergart el. av en blandning av flera.
Dimensionerna av stenarna i g. variera starkt; i allm.
räknar man kornstorleken i g. i enl. med
Ätter-bergs indelning av jordarterna (se d.o.) till
2—20 mm.; finare material, 0,2—2 mm., är
sand, grövre, 2—20 cm., kallas sten el.
klapper. — G:s beskaffenhet beror mycket
på dess bildningssätt; m o r ä n-g. är sandigt,
ofta stoftigt och innehåller rikligt av kantigt
material, rullsten s-(i s ä 1 v s-)g. och
s t r a n d-g. är mer el. mindre rensköljt och
har stenarna rundade och slipade, f ö r v i
1t-r i n g s-g. har vanl. skarpkantiga, orena
bergartsfragment med rikligt bergartsmjöl och
slam. — För tekniskt bruk ställas olika
fordringar på g:s beskaffenhet (se t.ex. Betong),
i allm. begär man, att g. skall vara fritt från
matjord och lera samt någorlunda rensköljt
el. stritt. K.A.G.
Grusch (turk., från ty. Groschen), benämning
på den turkiska silvermyntenheten, som i
Västerlandet är känd under namnet piaster (se d.o.).
Den är delad i 40 para och är nominellt = 16,4
öre. — Även i Egypten och Syrien förekommer
g. ss. myntenhet till en nominell valör av resp.
18,6 och 15,2 öre. C.F.
Grusharpa, se Harpa.
Gru’sien, mindre vanligt namn på Georgien.
Grusi’ner, se Georgier.
Grusi’nska härvägen, landsväg över
Kaukasus från Vladikavkaz över Krestovajapasset
(2,379 m.ö.h.) till Tiflis; anlagd som militärväg
1811—64; 213 km. lång. [J.C.]
Gruskalk, en kalksten, bestående av rullade
kalkstycken, mest fossilfragment; g. kan sägas
vara en kalksten med sandstensstruktur.
Namnet användes i Sverige särsk. för kalkstenar
i n.ö. Skånes krita, t.ex. Ignabergakalkstenen,
som även kallas skal-g. K.A.G.
Grusnejlika, se Gypsophila.
Grusonverken [grö’zån-], järnverk i Buckau
invid Magdebrug, sedan 1893 tillhöriga firman
Fried. Krupp i Essen. G. grundades 1855 av
H. Gruson (1821—95), som ledde deras
utveckling till 1891. Urspr. ett mindre skeppsvarv
med gjuteri, utvidgades G. tack vare ledarens
uppfinningar och driftighet till ett stort verk
med flera tusen arbetare och med de flesta
europeiska stater till kunder. G:s specialitet
är kokillhärdat G r u s o n-s tål, och
tillverkningen har omfattat kranar, järnvägsmateriel,
art.-pjäser och -projektiler, pansar och
pansarlavetter m.m. B.Sbg.
Grut, Torben Andreas, arkitekt (f. % 1871),
studerade vid Tekniska högsk. och Konsthögsk.,
blev arkitekt i
Byggnadsstyrelsen 1906
och slottsarkitekt
1924. G. har
utvecklat en mångsidig
verksamhet som
arkitekt, även i utlandet;
han förenar sträng
stilkänsla med
fantasirik anpassning efter
ändamålet. Bland G:s
verk märkas främst
Stadion i Stockholm
1911—12,
bankbygg
nader i Linköping och Umeå, flera kyrkor,
slotten Berga och Ås, fabriksbyggnader, bl.a. i
Finland, flera villor, bl.a. drottning Viktorias
Solliden på Öland (1906) i italiensk villastil,
utställningsbyggnad i Rio de Janeiro (1922),
Stadion i Bukarest samt tennishallar i
Stockholm, Paris och Bremen. G.V.
Grut, Edmund Hansen, dansk ögonläkare
(1831—1907). Efter med. examen 1854 och
studier i utlandet disputerade G. 1857 på en avh.
om ögonspegeln, upprättade 1863 en privat
ögonklinik och poliklinik i Köpenhamn, knöts
1882 till univ. i Köpenhamn som Danmarks
förste docent i oftalmologi 1882 och blev 1888
prof. I G:s vetenskapliga produktion märkas
arbeten om skelande, närsynthet samt en
förtjänstfull framställning om keratiter
(hornhin-neinflammationer). Bäst är G. känd som
lärofader för den generation av ögonläkare, som
utbildades vid hans klinik. Med sin
dominerande personlighet, sin glänsande
framställningskonst och sitt sunda omdöme blev han
en förträfflig och avhållen lärare och
föreläsare. Även efter hans avgång från professuren
1896 ställdes hans klinik i undervisningens
tjänst. Mi H.
Gruter [grü’tar] (Gruytère), Janus,
holländsk-tysk filolog (1560—1627), prof, i Rostock
1586, i Wittenberg 1589, i Heidelberg 1592,
ut
— 999 —
— 1000 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
