Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvlagstiftning - Gruvmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVMÄTNING
mutningsrätten utvidgats till att jämväl omfatta
apatit och magnesit å odisponerad kronojord.
övriga i gruvstadgan (och stenkolslagen) icke
omnämnda mineral äro förbehållna jordägaren.
Jordägaren är berättigad att till hälften med
inmutaren deltaga i gruvarbetet och den
därav följ, vinsten. Å kronojord, som innehaves
under ständig besittningsrätt el. är till boställe
anslagen, ävensom å gruvskog, tillkommer
Kronans jordägarandel kronoåbon,
boställshava-ren el. innehavaren av gruvskogen. Vad
beträffar annan kronojord, skulle enl.
gruvstadgan jordägarandelen tillkomma inmutaren.
Sedan i slutet av 1800-talet stora
mineraltillgångar upptäckts å kronojord, gjordes
emellertid genom lag 2O/io 1899 den ändring i
gruvstadgan, att jordägarandelen å odisponerad
kronojord skulle tillkomma Kronan. Om
Kronan ej ville begagna sig härav, skulle
jordägarandelen i stället under viss begränsad tid
tillfalla inmutaren mot erläggande av årlig
av-gäld. Därest Kronan vill begagna sig av
jordägarandelen, sker detta genom utarrendering
av densamma. Bestämmelser härom äro givna
i k.k. 2O/io 1899 om begagnande av Kronans
jordägarandel i gruva. I avsikt att giva Kronan
förmånligare ställning beträffande
mineralfyn-digheter å Kronans mark ha vissa nya
lagbestämmelser givits. Så infördes genom lag 12/s
1910 förbud mot att företaga inmutning på
sådan Kronan tillhörig jord, som förklarats skola
utgöra statsgruvefält. F. n. ha inom
Norrbottens och Västerbottens län utlagts 15
sådana statsgruvefält. Genom en lag 28It 1926 om
inskränkning i rätten till inmutning inom vissa
län, vilken lag föregåtts av tidigare
lagstiftning i samma ämne — den första från 1902 —,
förordnades, att inom Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län inmutning icke skulle
få äga rum för annan än Kronans räkning å
kronojord, som icke innehaves under ständig
besittningsrätt el. är till boställe anslagen,
såvida ej Konungen för särsk. fall härtill giver
sitt tillstånd. — 1886 års stenkolslag bygger
icke på inmutningssystemet utan på det s.k.
koncessionssystemet, vilket innebär, att
rättigheten att bearbeta stenkolsfyndighet är
beroende på särsk. tillstånd (koncession), som
meddelas av Konungen efter fri prövning av
frågan om vem som skall äga företräde till
koncessionens erhållande. Genom lag 7/s 1917
ha de i stenkolslagen givna bestämmelserna
utvidgats att omfatta jämväl saltfyndigheter. —
1884 års gruvstadga innehöll i sin urspr.
avfattning vissa inskränkningar i utlännings rätt
att bearbeta mineralfyndighet och idka
gruvdrift. Sedan bestämmelserna härom 1890
undergått ändring, upptogs frågan om utlännings
rätt i detta avseende till behandling i särsk.
lagstiftning genom lagen 3% 1916 om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast
egendom el. gruva el. aktier i vissa bolag. Genom
denna lag har absolut förbud meddelats för
utländska medborgare och utländska juridiska
personer att inmuta mineralfyndighet. Utan
Konungens samtycke få dessa rättssubjekt ej
heller förvärva el. bearbeta inmutad fyndighet
el. idka gruvdrift. För att hindra ett
kringgående av bestämmelserna genom att
utlänning ingår som delägare i sv. bolag el. sv.
förening, få vissa sådana bolag och föreningar ej
inmuta mineralfyndighet samt ej heller
förvärva el. bearbeta inmutad mineralfyndighet
el. idka gruvdrift utan Konungens tillstånd.
Under de senaste årtiondena ha förslag vid
flera tillfällen väckts om den nu gällande
gruv-stadgans upphävande och ersättande med en
på nyare principer byggd g. Det senast
framlagda förslaget avgavs 1923 av 1920 års
g.-sakkunniga. De sakkunniga föreslogo, att
inmutningssystemet i princip skulle bibehållas,
men sökte att genom särsk. stadganden
tillgodose vissa allmänna intressen, vilkas
tillvaratagande givit upphov till krav på
kon-cessionssystemets införande. Då någon enighet
icke kunnat vinnas om de principer, på vilka
en ny lagstiftning skulle byggas — spörsmålet
härom har delvis blivit en politisk fråga ■—,
har någon ny g. hittills icke kommit till stånd.
— Litt.: Hj. L. Hammarskjöld, ”Om grufregal
och grufegendom i allmänhet enl. sv. rätt”
(1891); ”Betänkande med förslag till gruvlag
avgivet av 1920 års g.-sakkunniga” (1924); J.
E. Almquist, ”Kommentar till 1884 års
gruvstadga” (1930). M.H.
Gruvmätning avser att upprätta kartor över
gruvor, dels till ledning för gruvdriften, dels
till fromma för efterkommande. Enl. 1884 års
sv. gruvstadga skall gruvkarta upprättas över
varje gruva, som ej är överskådlig från dagen.
För malmgruvor skola gruvkartorna upprättas
i skala 1:800, medan för stenkolsgruvorna
skalan 1:1,500 är föreskriven. Gruvkartan
utgö-res dels av ett topografiskt dagblad, dels av ett
geologiskt sådant; vidare omfattar den
erforderligt antal horisontalsektioner, längdprofil
och tvärprofiler, varvid ej endast gruvans el.
rummens konturer och höjdsiffror skola
angivas utan även observationer över de geologiska
förhållandena samt de olika malmer och
bergarter, som förekomma. Gruvkartan upprättas i
2 ex., av vilka det ena förvaras å
Kommers-kollegii gruvkartekontor. För gruva, som
befinner sig i drift, skola kartbladen
kompletteras minst en gång om året.
Utförandet av g. kan ske med de metoder,
— 1007 —
— 1008 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
