Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gränström, Peter Olof - Gränstullkammare - Gränstullrätt - Gränstullstation - Gränsvetenskap - Gränsvärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄNSVÄRDE
man (1877—1927), fil. d:r och docent i
statskunskap och statistik vid Lunds univ. 1910, s.å.
vid Göteborgs högsk., prof, där 1917.
Huvudföremålet för G:s studium var den sv.
riksdagen. Bland hans arbeten.härom märkas ”Om
formerna för behandling av skiljaktiga beslut.
I. Om sammanjämkning” (gradualavh., 1910);
”Prästeståndets sista strid” (1915), ”Om
plenum plenorum” (1916), ”Adresser och
adressdebatter” (1917) samt uppsatser i
”Statsvetenskaplig tidskr.”. Samtidens svåraste och
betydelsefullaste enhets- och mångfaldsproblem
har G. behandlat i sitt till omfånget största
arbete, ”Studier över brittiska rikets
reorga-nisationsproblem” (1917). A.ö-n.
Gränstullkammare, tullanstalt med i viss mån
inskränkt befogenhet, finnes endast i Karlstad
(för Dalslands, Värmlands och Dalarnes
gräns-tulldistrikt). Föreståndaren för densamma är
gränsbevakningschef för dessa landskap (6:e
gränsdistriktet). I olikhet mot vad
förhållandet är vid annan tullkammare el.
centraltullkammare, får gods vid g. icke avlämnas för
tullklarering. G. äger befogenhet att lämna
tillstånd till lossning m.m. av gods på orter
inom dess gränstulldistrikt, som ej äro
tullplatser. Jfr Tullordning 17/io 1927 §§ 1 och 4. G.An.
Gränstullrätt, specialdomstol för tullmål, är
enl. § 16 mom. 2 av lag om straff för olovlig
varuinförsel 8/a 1923 forum för åtal för brott
mot denna lag å ort, där g. är närmare än stad
med såväl tullkammare som rådhusrätt. G.
skulle enl. stadganden från 1700-talets början
finnas i varje tullinspektorsdistrikt vid rikets
gränser, där sådan rätt kunde finnas nödig.
Numera finnes, sedan de två g. i Jämtlands län
fr.o.m. 1918 indragits, endast en g., näml, inom
Norrbottens län (i Haparanda). G:s
organisation bestämdes genom k. br. 30/7 1817 och k.k.
7/s 1831. Ordf, förordnas av hovrätten enl. k.
br. 13/2 1849. G. har 3 bisittare. Bestämmelser
ang. sammanträden finnas i k.k. ®/i2 1907. G.An.
Gränstullstation, förr benämning på en del
mindre tullanstalter intill allmänna färdvägar
vid sv. landgränserna. G. förestodos av
gräns-bevakningstjänstemän. Med ingången av 1923
blevo de likartade gränsinspektionerna
förändrade till g. Fr.o.m. Vs 1928 inrangerades g.
under tullstationerna (se d.o.). G.An.
Gränsvetenskap. Under titeln ”Die
Grenz-wissenschaften der Psychologie” utgav 1902 en
lärjunge till Wilhelm Wundt, d:r Willy
Hell-pach, ett arbete, vari han sammanfattade forsk
ningsresultaten rörande nervsystemets anatomi,
fysiologi och patologi, psykopatologiens och
psykiatriens spörsmål, samt erfarenheter om
själslivets utvecklingsprocesser, sådana de te
sig inom djurpsykologi och barnpsykologi,
språkpsykologi, social- och kulturpsykologi.
Liksom i fråga om psykopatologi el. patologisk
psykologi bör termen g. också vara lämplig
som beteckning för t.ex. en vetenskap som
fysikalisk kemi samt över huvud för alla de
forskningsområden, där de traditionellt
utstakade gränserna för skilda fackvetenskaper
tendera att gripa över i varandra och därmed
också att giva upphov åt nya discipliner, vilka
framstå som en syntetisk enhet av de gamla
grundvetenskaper, som i dem delvis
sammansmälta. A.H.
Gränsvärde, ett av den moderna matematiska
analysens grundbegrepp. Om talen i en
talföljd (tecknas a1,a2,a3,... el. an [n= 1,2,3,...])
av oändligt många tal obegränsat närma sig ett
ändligt tal A, då deras ordningsn:r växer över
alla gränser, säges talföljden ha (el. gå mot)
gränsvärdet A. Man skriver detta an —» A
för n —» oo (tecknet oo betyder oändligheten)
el. (utläses hmes (lat., grans)
för an, då n går mot oändligheten, är A”).
Om talen an själva växa över alla
gränser med n, säger man, att talföljden har
oändligheten till g. En talföljd, som har ett
ändligt g., säges vara konvergent (se d.o.).
En icke konvergent talföljd kallas d i v e
r-\ m ir~rj 2 3 4 / n + l\
g e n t. Ex. a) Talföljden -, Ia„=––-)
12 3 \ n /
har g. 1;
b) Talföljden (n = 1,2,3,...) går mot
g. e ( = 2,71828 ...), de naturliga logaritmernas bas.
c) Om man har en oändlig serie a +a +a ...
och talföljden Sn (n = 1,2,3,...) (Sn betyder
summan av seriens n första termer, Sn =
a1 + a2. .. + an) har g. S, säges serien vara
konvergent och ha summan S. En
annan serie är divergent och har ingen
summa.
d) En krokig linjes längd är g. för längderna
av en följd inskrivna polygoner, där alla
sidornas längder obegränsat avtager.
e) Ofta bero talen i en följd av en föränderlig
storhet (variabel), som själv genomlöper en
talföljd. Så skriver man:
lim —4
- –––- = 1 och menar därvid, att talföljd-
h J
den skall bildas, genom att h genomlöper en
godtycklig talföljd med g. 0.
f) Ett viktigt g. av detta slag är d e r i v a t a n
av en funktion y — f(x), som tecknas el.
dx
f’(x) och definieras genom ekvationen
dy _ lim +
dx h-»0 h H-r.
— 1041 —
— 1042 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
