Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gräs - Gräsand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄS
Gräs, Grami’neæ, växtfam. av klassen
en-hjärtbladiga, ordn. Gluma’les, omfattande över
300 släkten och nära 4,000 arter med
utbredning över hela jorden. Med få undantag
(bamburör m.fl.) äro g. ett- el. fleråriga örter med
tuvformig förgrening från de nedersta bladens
veck, trind, ihålig stam (strå) och vid basen
av varje led en knutlik ansvällning, som är
bildad av bladens nedersta del och har
betydelsen att genom interkallär tillväxt räta upp
strået, då detta vid storm, störtregn el. dyl.
slagits ned mot marken. Hos majs, negerhirs
och sockerrör är stråets inre utfyllt av en
mjuk vävnad. Bladen äro strödda, tvåradigt
ställda och försedda med en öppen el. sluten
slida, tjänande att mekaniskt förstärka
stamdelen, och på gränsen mellan denna och
skivan ett s.k. bladsnärp (se d.o.). Bladskivan
är lång, smal och bandlik; hos en del g. på
torra, soliga ställen rullar den sig samman till
en rörformig, tråd- el. borstlik bildning,
varigenom bladens avdunstning nedsättes.
Blommorna sitta i småax, förenade till
sammansatta blomställningar av skilda slag, ss. ax el.
klase (vippa). Ett småax är en- el.
flerblommigt, består av en kort stamdel och i två
rader sittande högblad, de två nedersta (övre och
undre skärmfjäll) sterila, de övriga (nedre el.
yttre blomfjäll) hos många g. i spetsen el. å
ryggen försedda med borst, motsvarande
bladskivan, och bärande vart och ett i sitt veck en
blomma. Denna är försedd med ett mot
huvudaxeln vänt förblad (övre el. inre blomfjäll)
och ovan detta två s.k. kalkfjäll, vilka vid
blomningen bli saftfyllda och utspända samt
därigenom skjuta blomfjällen och skärmfjällen
åt-skils, så att ståndare och märken kunna
framskjuta ur småaxet. Ståndarna äro 3, hos
vissa tropiska g. 6, försedda med långa,
fjäd-rande strängar och stora, vid mitten fästade
lättrörliga knappar, ur vilka pollenkornen lätt
utskakas av vinden. Pistillen har 2 stift med
fjäderlika märken, enrummigt fruktämne och
1 frö, vars vägg sammanväxer med den tunna
fruktväggen till en s.k. hinnfrukt, hos vissa g.
(ss. korn) även vid blomfjällen (agnarna).
Fröet innehåller en stor, stärkelserik frövita
och närmast fröskalet celler med innehåll av
äggvita och fett (gluten, se d.o.). Vid fröets
groning uppsuges näringen genom det
sköld-formiga hjärtbladet, som jämte grodden i
övrigt är beläget nedtill vid ena sidan av fröet.
— G. räkna i tropikerna ett mycket stort, i
kalla tempererade zonen ett förhållandevis
ringa antal arter, medan individantalet där är
så mycket större. G. bestämma ofta
växtlighetens allmänna utseende; de mesofila (se
d.o.) bilda ängar och prärier, de xerofila (se
d.o.) grässtäpper och savanner. O.Gz.
Gräsand, Anas boschas, vår vanligaste and,
igenkännes lätt från andra änder på sina gula
el. gulröda ben och blåa el. grönblåa vingspegel.
Vackrast är hannen i vinterdräkt. Huvud och
Simmande gräsänder, hanne och hona.
hals skifta då i metallglänsande grönblått, ned
åt på halsen begränsat av en vit ring.
Fram-ryggen är brun, vattrad av grått, övergumpen
och stjärttäckarna svarta, frambröstet
kastanje-brunt, buken och sidorna vattrade med grått,
vingspegeln framtill och baktill infattad av svart
och vitt, stjärtpennorna grå, de 4 mellersta
svarta. Honan är ovan svartaktig med rostgrå
fjäderkanter. I sommardräkt liknar hannen
honan. G. är utbredd över större delen av n.
halvklotet. Sedan fridlysningstiden utsträcktes för
g. och den på många håll skyddats, har antalet
av övervintrande g. märkbart stigit (jfr
Gräsandsläktet). O.C-n.
Gräsandbo med ägg. Efter Meerwarth-Soffel.
— 1043 —
— 1044 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
