Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLAND
förbjöds all annan trafik på G. än monopolets
— stabiliserades förhållandena i G. på ett för
alla parter lyckligt sätt. Regeringens politik
har ständigt gått ut på att genom ett rationellt
utnyttjande av landets naturliga tillgångar,
framförallt jakt och fiske, och genom
införande av förbättrade metoder vid all fångst
säkerställa ett sunt ekonomiskt grundlag för
eskimåernas livsföring. Tillvaratagandet av
koloniens verkliga intressen har alltid varit de
makthavandes ledande princip, även när detta
stundom krävt ej obetydliga uppoffringar från
moderlandet. Danmark intar därvidlag en
föredömlig särställning i den allmänna
kolonisa-tionshistorien. Ett led i dess strävanden har
städse varit att klokt undvika all forcering,
som otvivelaktigt skulle blivit ödesdiger. Man
har i stället med framgång sökt i sådant
tempo, att eskimåerna verkligen kunnat
tillgodogöra sig utvecklingen, uppfostra dem till den
mognad, som kräves för självständig kontakt
med andra kulturformer än den inhemska.
Därför kvarstår också ännu absolut förbud,
för vem det vara må, alltså även för danska
statsmedborgare, att utan regeringens tillstånd
besöka landet. Sådant medgivande lämnas
endast åt den, som vinner anställning i Kongel.
g:ske Handels tjänst el. kan styrka
vetenskapligt syfte med sin resa. Härigenom har G:s
befolkning undgått att ödeläggas av kulturens
följdsjukdomar av olika slag. Den har
kvar-lämnats i sin naturliga miljö och fått förbliva
vid sina genom årtusenden invanda näringar
men har samtidigt erhållit allt det stöd i
politiskt, socialt, ekonomiskt och tekniskt
avseende, som krävts. I början var styrelsesättet
upplyst despotiskt. Men den konsekvens i
förening med mild fasthet, som alltid varit en
av de ledande principerna i Danmarks
G.-politik, har också lett till, att en avsevärd
uppmjukning kunnat äga rum i gällande
förordningar i så måtto, att grönländarna nu i
betydande utsträckning äga ett för under
motsvarande förhållanden koloniserat folk sällsynt
frisinnat och väl avpassat självstyre, som visat
sig ägnat att i olika avseenden höja
befolkningen.
Eskimåernas outtröttlige vän, en tid direktör
för Kongel. g:ske Handel, H. J. Rink, den
moderna eskimologiens grundläggare, genomdrev
redan 1872, att grönländarna själva fingo deltaga i
landets styrelse. 1908 utvidgades denna
rättighet, och 1925 antogs en ny ännu gällande
lag, som tillerkänner dem ännu större
befogenhet. Se Förvaltning och Rättskipning nedan.
G., Danmark och Norge. Redan i kungl.
brev 1776 förbjöds varje form av trafik på G.,
som då var känt upp till 73° n.br. Därefter
gjordes det viktiga tillägget, att samma skulle
gälla även för ev. framtida nyvinningar.
Därigenom fastslogs G:s egenskap av en helhet,
icke en samling av varandra mer el. mindre
oberoende kolonier. I Kieltraktaten 1814
avstod Fredrik VI för sig och sina
efterkommande Norge till Sverige, men G., Island och
Färöarna undantogos i särskild paragraf. Norge
bestred danske konungens rätt att sålunda
avskilja nämnda delar men vidhöll ej sitt
påstående vid den slutliga regleringen av
statsskuldförhållandet mellan Danmark och Norge. I
särsk. stortingsbeslut 1821 erkändes, att alla
ömsesidiga fordringar och mellanhavanden i
anslutning till föreningen mellan Danmark och
Norge ordnats, i och med att ekonomisk
uppgörelse ang. statsskulden träffats, och 1826
erkände Norge utan varje territorellt förbehåll
det danska monopolet och dess befogenhet.
Vid överlåtandet av de danska Västindiska
öarna 1916, då G:s karaktär av ö var bindande
klarlagd, erhöll Danmark försäkring från
U.S.A., att denna stat ej gjorde el. ämnade
göra anspråk på G. Av
ambassadörkonferensen i Versailles fick vidare Danmark 10/s 1921
Englands, Frankrikes, Italiens, Japans och
flera andra makter godkännande av sin
suveränitet över G., vilken i enlighet med
bestämmelserna i k.br. av 1776 då proklamerats.
Redan 1919 hade Norge underrättats härom I
verbalnot meddelade dess dåv. utrikesminister,
att Norge ej skulle göra några som helst
svårigheter i berört avseende. 1921 protesterade
Norge emellertid med hänsyn till norska
fångstintressen mot danska monopolets befogenhet
på G:s ö. kust. Dessa intressen bestredos dock
av Danmark, som även hävdade, att landets
öppnande skulle vara av ödesdiger verkan för
eskimåerna. Efter långvariga förhandlingar
träffades slutl. överenskommelse. Denna trädde
i kraft Vs 1924, avsåg att gälla under 20 år och
medgav på särskilda villkor norrmännen
tillträde till området från Lindenows fjord (60°27’
n.br.) till Nordostrundingen (81° n.br.) med
undantag av Angmagssalikdistriktet. Villkoren
och undantagen gjordes för att skydda
eskimåbefolkning och viltbestånd. Under de närmast
följ, åren ha såväl Danmark som Norge
bedrivit intensiv verksamhet här, från dansk sida
huvudsaki. vetenskaplig och som sådan ytterst
resultatrik, från norsk i övervägande grad i
form av fångstexpeditioner.
Trots överenskommelsen utbröt 1930 en skarp
kontrovers beroende därpå, att Norge, som
förklarade området vara ingen mans land,
utrustade några medl. av en fångstexp. med doc.
A. Hoel i spetsen, försedd med polismyndighet
i området i fråga. Danmark förklarade detta
— 1079 —
— 1080 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
