Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönsandsbildningar - Grönsinka revir - Grönsiska - Grönskär - Grönspettsläktet - Grön starr - Grönsten - Grönsund - Grönsångare - Grönsö (Grönsöö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNSÖ
lingar hårdnat, kallas ofta grönsand och g.,
utan att man närmare angiver deras
petrogra-fiska beskaffenhet, vilken oftast är märgelaktig
men även kan vara sandstensaktig el. genom
förkisling flintaktig. Så kallas i Sverige den
sandiga glaukonitmärgeln vid St. Köpinge (se
Skåne, geologi) ofta Köpinge grönsand. Hela
den geologiska lagerserien igenom finnas
ganska rikligt av g., särsk. i krit- och
tertiärforma-tionerna. G. ha i lagerserierna stor betydelse
som vattenförande lager, t.ex. i Parisbäckenets
(se d.o.) kritbildningar. K.A.G.
Grönsinka revir, adress Horndal, tillhör
Stockholm—Gävle distrikt och omfattar By s:n
av Kopparbergs län samt Järbo, Ovansjö,
Ho-fors, Torsåker, Ärsunda, Högbo samt del av ö.
Färnebo socknar av Gävleborgs län. Areal
(1929): statsskogar 19,111 har, varav 14,976
produktiv mark, övriga allmänna skogar 2,507
resp. 1,977 har. 1929 års avverkning å
statsskogar 44,010 kbm. Reviret är delat i 5
be-vakningstrakter. E.S.-P.
Grönsiska, fågelart, se Sisksläktet.
Grönskär, fyrplats, upprättad 1774 å skäret
med samma namn, 6 km. ö. om Sandhamn,
Stockholms skärgård. E.Hg.
Grönspettsläktet, Picus, av fam. hackspettar
(se d.o.), kännetecknas av något böjd övernäbb
Gröngöling vid bomynningen.
och till stor del grön fjäderdräkt samt är med
ett 20-tal arter utbrett över Europa och Asien.
Två arter finnas i Sverige. Gröngölingen, P.
vi’ridis, är ovan grön med huvudets ovansida
och nacken röda samt halsens sidor och
undersidan ljusgrå med grön anstrykning.
Handpennorna äro svarta med vita fläckar och de svarta
stjärtpennorna försedda med ljusa tvärband.
Längd 35 cm. Den är den vanligaste
hackspetten i s. Sverige och går, om ock sparsamt,
upp till Jämtland; den trives bäst i lövskog.
Födan utgöres av skalbaggar, larver, bär och
framförallt av myror, vilka den vintertid
uppsöker genom att hacka djupa hål i
myrstackarna. Gråspetten, P. canus, liknar gröngölingen
men är något mindre, och färgen på huvudet,
halsen och undersidan är mörkare grå. Endast
hos hannen är hjässan röd. Den förekommer i
n. Europa och anträffas i Sverige huvudsaki.
på 60—65° n.br. Liksom gröngölingen lever
den till stor del av myror men förtär även
rönnbär. H.B-n.
Grön starr, med., se G 1 a u k o m.
Grönsten, gemensamt namn på mörka, vanl.
grönaktiga amfibol- och pyroxenbergarter, mest
djup- och gångbergarter, men även
kristallini-ska skiffrar. Hit räknas bl.a. diorit, dioritskiffer,
hornbländeskiffer, gabbro, hyperit och diabas.
De flesta av dem tillhöra urberget, men några,
särsk. diabaserna, äro postarkeiska. K.A.G.
Grönsund, sund mellan Falster och Möen.
Grönsångare, fågelart, se Lövsångare.
Grönsö (Grönsöö), gods i Kungs-Husby
s:n, Uppsala län, på en ö i n. Mälaren. Areal
(med underlydande) 900 har; taxeringsvärde
nära 400,000 kr. Med G. är förenat Utö, en
nu förfallen borg från 1400-talet. Slottet G.
byggdes 1611 av Johan Skytte efter ritningar
av N. Paar i 2 våningar och med 5 torn, rivna
vid en restauration 1738, och med terrasser mot
sjön. Där förvaras berömda samlingar av
Ur S.T.F:s bildarkiv.
Grönsö.
— 1085 —
— 1086 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
