Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudamodern - Gudaträd - Gudbarn - Gudbrandsdalen - Gudbrandsdalslågen - Gudbrandsdalshästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDBRANDSDALSHÄSTEN
ser till eggande musik av flöjter och
tamburiner föllo i extas och upplevde den mystiska
föreningen med g. Sedan utvecklades hon till
att bli en allmän moder- och
fruktbarhets-gudinna och kombinerades med Attis (se d.o.),
personifikationen av den unga grönskan. —
204 f.Kr. infördes hennes kult i Rom, där hon
fick ett särskilt tempel på Palatinen och
festspel inrättades till hennes ära, årl. firade %—
10/4. G:s kult var ytterligt orgiastisk,
prästerna voro kastrerade och iförda kvinnokläder.
Detta drag mildrades dock, och hennes
gestalt utformades, i sht under påverkan av den
egyptiska Isis, till en barmhärtig moder, som
alltid hör människornas böner. Tron på g.
gick icke att utrota; när kristendomen trängde
segrande fram, måste den acceptera g. och
upptog henne i kyrkan i gestalten av jungfru
Maria, som direkt betecknades ss. g.,
himme-lens och jordens härskarinna, som hult tager
sig an dem, som vända sig till henne. Efr.B.
Gudaträd, trädart, se Ailanthus.
Gudbarn, barn i förhållande till faddrarna.
Benämningen syftar på den andliga släktskap,
i vilken enl. den katolska kyrkans
uppfattning barn och faddrar stodo till varandra
(se Andlig släktskap). — Gudfar
(gudmor), manlig (kvinnlig) fadder, numera
oftast om den av de manliga (kvinnliga)
faddrarna, som bär barnet till dopet. E.H.
Gudbrandsdalen, dalgång i Opland fylke,
Norge, genomflyles av Gudbrandsdalslågen el.
vanl. Lågen (se d.o.) och sträcker sig från
Mjösa mot n.v. till Lesjaskogsvatnet (625 m.
ö.h.), där en flack och bred passövergång för
över till Romsdalen; c:a 230 km. lång. G.,
som är Norges viktigaste dalföre, är med
undantag av det översta och allra sydligaste
partiet i allm. trång med branta dalsidor, som
endast på lägre nivåer äro skogklädda. Bland
sidodalarna äro de v. (Oltas, Sjoas, Vinstras
och Gausas) de största. Bebyggelsen är i
huvudsak koncentrerad till de ställen, där
dalgången vidgar sig; sammanlagt bo o. 20,000
människor i huvuddalen. G. bildar sedan
gammalt en viktig samfärdselled mellan Sydnorge
och Tröndelagen; den följes av
Eidsvoll-Domb-åsbanan, som mot n.ö. forlsättes av
Dovre-banan till Trondheim samt mot n.v. av
Rau-mabanan till Romsdalsfjorden. S.
Gudbrandsdalslågen, flod i Norge, se L
å-gen.
Gudbrandsdalshästen, även benämnd
Döle-hästen, tillhör östlandsrasen (se d.o.). Enl.
C.G. Wrangel o.a. leder G. sitt ursprung från
Västlandsrasen (se d.o.) och har på gr. av
Fäbodar i Gudbrandsdalen.
Uppslagsbok. XI. ____ 1121 __
36
— 1122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
