Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudbrandsdalshästen - Gudden, Bernhard Aloys von - Gude, Hans Fredrik - Gudeman, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDDEN
bättre miljö blivit större och grövre än denna.
Prof. Isaacksen i Norge däremot drager en
skarp gräns mellan de båda raserna. G. är
Östlandsrasens bästa representant och
betraktas som rasren, trots att den under 1700- och
1800-talen korsats med andra raser i ganska
stor utsträckning. Mankhöjd c:a 150 cm.
Färgen är vanl. brun, mörkbrun el. svart. I
Sveriges skogsbygder, särsk. i Värmland, Dalarne
och Norrland, har G. haft stor utbredning och
spelat en stor roll vid uppkomsten och
utvecklingen av den nordsv. hästrasen. Jfr D
ö-1 e h ä s t en, Fjordhästen och
Hästraser. H.Fqt.
Gudden [go’d-], Bernhard Aloys von,
tysk läkare (1824—86), prof, i psykiatri i
Zürich 1869, i München 1872. G. var en
framstående psykiater och har framförallt utmärkt
sig som forskare inom hjärnanatomiens och
-fysiologiens områden. Särsk. förtjänstfulla äro
hans experimentalarbeten. Å Ch.
Gude, Hans Fredrik, norsk målare
(1825—1903), besökte konstskolan i Kristiania
och kom 1841 till
akad. i Düsseldorf för
att utbilda sig till
historiemålare, men det
blev i stället
land-skapskonsten, som
fångade hans
intresse. Han blev elev bl.a.
hos A. Achenbach.
Lärotiden avbröts av
flera studieresor i
hemlandet, varunder
ett flertal arbeten
kommo till, som
ge
nast gjorde hans namn bemärkt. 1854
blev han prof, i Düsseldorf. Den omfattande
lärarverksamheten verkade emellertid
hämmande på hans produktivitet, varför han 1861
tog avsked och begav sig på en tvåårig
studieresa till Wales. Efter återkomsten kallades
han till prof, i Karlsruhe, där nu under årens
lopp ett flertal unga norska målare sökte sin
utbildning, lockade av G:s framstående
lärareförmåga. 1880 tillträdde han en professur vid
Berlins konstakad. och blev ledare för en av
mästarateljéerna. — G. hade 1846 debuterat
med ”Högfjäll i uppdragande oväder”, och
under de följ, åren återkomma ofta
högfjälls-motiven i hans alstring, somliga täml.
akademiskt hållna, andra åter av en slående
friskhet (”Högfjäll”, 1857). Från 1848 stammar en
av hans första fjordbilder, den ryktbara men
täml. banalt romantiska ”Brudfärd i
Har-danger”, tillkommen under samarbete med
Ti-demand, den norske konstnär, som stod G
Hans Gude: Vila vid bäcken. 1860.
Nationalgalleriet, Oslo.
närmast. Men det var först under
studiefärderna till hemlandet på 1850-talet, som
G:s-blick verkligen öppnades för havet och kusten.
Det blev huvudsaki. också som kustens och
fjordens målare, han vann sitt rykte. Särsk.
starkt fängslades han av naturen kring
Oslo-fjorden: ”Aftonro i norsk hamn”, ”Likfärd pä
Sognefjorden”, ”Inloppet till Kristianiafjorden”,
”Norsk kust med fiskare”. Senare utvidgades
motivkretsen även till Östersjökusten (”På
kusten av Rügen”). — Från början utpräglad’
romantiker med böjelse för ett starkt
känslobetonat stämningsmåleri, utvecklade han sig fe
sina alltmer intima bilder i riktning mot en
objektiv naturskildring. Helt förmådde han väl
aldrig frigöra sig från det instängda i
Düssel-dorfskolans maner, men han var dock en av
dess självständigaste krafter. Han såg helst
de ljusa dragen i norsk natur, sol över
fjordens klippväggar och leende sluttningar,
skum-miga vågor i frisk sommarvind. Hans
framställningssätt är lätt och intagande, buret av
en äkta poetisk känsla. Men han är
störretecknare än kolorist. Färgen blir ofta torr
och glasartad. Ehuru han stod
impressionismen fjärran, arbetade han på senare tid med
kalla färger för att skapa friluftsverkan i
bilden, dock knappast med önskat resultat. Bäst
kommer kanske hans kolorit till sin rätt i en
rad akvareller och fint tonade pennteckningar,
särsk. från Skottland och Wales (”Bro med
murgröna”, motiv från Wales). G. är
representerad i Stockholm och Göteborg. — G:s son
Nils G. (1859—1909) studerade för fadern
men ägnade sig huvudsakl. åt porträttmåleri
(porträtt av fadern, Ibsen m.fl.). M.Bjn.
Gudeman [gö’-], Alfred, tysk-amerikansk,
filolog (f. 1862), prof, i klassiska språk vid
olika amerikanska univ. 1890—1904, medutg.
av ”Thesaurus linguæ latinæ” sedan 1904, har
bl.a.förf. ”Grundriss der Geschichte der
klas-sischen Philologie” (1907) samt utg.
kommente
— 1123 —
— 1124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
