GUILLAUMAT ladin. Lössläppt på hedersord 1188, bröt han detta och började belägringen av Akka. Efter Sibyllas död erkändes Konrad av Montferrat 1192 som kung av Jerusalem, G. köpte av tempelherrarna ön Cypern och regerade där från 1192. G.Liv. Guido d’Are'zzo [gQfdå], benediktinmunk, musikleoretiker och musikpedagog (o. 995— 1050), uppfostrad i klostret Saint Maur des Fossés vid Paris, en tid i klostret i Pomposa, som han lämnade för alt undgå sina missunn-samma ordensbröders förföljelse; tillbragle därefter en rad av år i benediktinklostret i Arezzo och blev 1029 prior i kamaldulensklost-ret Avellano. G. har åstadkommit förbättringar av notskriften. 1 motsats till samtidens två-linjesystem använde han fyralinjesyslemet och begagnade såväl linjer som mellanrum vid notationen. Vid sångundervisningen införde han en ny, minnesunderlättande metod (se Solmi-sa tion). G. gjorde sig även myckel förtjänt om den då just uppdykande flerslämmiga satsens teori (se O c c u r s u s). Påven Johan XIX kallade honom 1026 till Rom för att få hans teoretiska och pedagogiska idéer framställda. G:s teoretiska huvudarbeten äro ”Micrologus de disciplina artis musicæ” och ”Regulæ de ignoto canlu” (ny uppl. i M. Gerbert, ”Scrip-tores ecclesiastici de musica sacra potissimum”, 1784). E.A. Guido da Siena [gQi'då da siä'-], sienesisk målare (under 1200-talet), har 1221 signerat en ”Madonna med barnet” från San Domenico (nu i Palazzo Pubblico, Siena). Med ledning av denna har man under G:s namn sammanfört flera arbeten med liknande bysantinsk veckbehandling av förfinat slag. K.E.S. Guido Re'ni [gpi'då], italiensk målare, se R e n i. Guiffrey [gifrä'], Jules Marie J o s e p h, fransk konstbefrämjare (1840—1918), var verksam under flera år som direktör för La manu-facture des Gobelins och medverkade vid utgivandet av källskrifter till Frankrikes konsthistoria. Bland G:s egna arbeten märkas ”La tapisserie depuis le moyen åge jusqu’å nos jours” (1885) samt monografierna över möbelkonstnärerna Caffieri och över A. van Dyck. E.W. Guignets grönt [ginä's], se Kromgrönt. Guignol [ginåT], populär sidenvävare i Lyon, 1795 avbildad i den första franska Kasperlea-terns huvudfigur och ss. sådan snart hela Frankrikes gunstling. Kasperteater kallas i Frankrike efter G. thédtre Guignol, senare generell beteckning också för liten teater i allm. G.K-g. Guilbert [gilbä'r], Y v e 11 e, fransk vissångerska (f. 1868), debuterade 1888 och har sedan utvecklat en egen visgenre, till hälften talad och till hälften sjungen med ett starkt poängterat H. de Toulouse-Lautrec: Yvette Guilbert. Stentryck. föredrag, som hon bemästrar intill fullkomlig het. Utom de sarkastiska, rörande el. fasa-väckande chansons (se d.o.) om småfolks sorger och glädjeämnen, som blevo hennes specialitet, har hon också upptagit gamla franska folkvisor. Genom talrika resor har hon ulbretl sitt rykte över Europa (även Skandinavien) och Amerika. V.F. Guildford [gi’lfad], stad i grevskapet Surrey, s.ö. England, vid Thames’ biflod Wey; 24.927 inv. (1921). Biskopssäte. Ruiner av ett normandiskt slott. Kvarn- och järnindustri. S. Guild hall [gild häl], en i Londons City belägen, staden tillhörig byggnad (”gilleshus”), som stammar från 1400-talet men flera gånger ombyggts, särsk. 1789, fasaden från 1860-talet. I den stora, 50 m. långa salen, som rymmer 6,000 å 7.000 personer, hålles från 1801 festen vid lord-mayorns ämbetstillträde. Bredvid ligger staden Londons historiska samling med bibi. E.W. Guild socialism [gild säu'Jalizm] (eng.), se Gillesocialism. Guillaumat [gijåma'], Marie Louis A d o 1-p h e, fransk militär (f. 1863), officer vid inf. 1884, överste och reg.-chef 1910, brigadgeneral 1913 och divisionsgeneral 1915. G., som med — 1145 — — 1146 —