Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guillaumat, Adolphe - Guillaume de Lorris - Gullaume, Charles Édouard - Guillaume, Albert André - Guillaume, Jean Baptiste Claude Eugène - Guillaumet, Gustave Achille - Guillaumin, Armand - Guillaumot, Charles Axel - Guillemet, Antoine - Guillochering - Guillotin, Joseph - Guilmant, Alexandre - Guimerá, Ángel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUILLAUME
utmärkelse tjänstgjort i kolonierna och Kina
varit lärare vid krigsskolan och avd.-chef i
generalstaben, blev vid krigsutbrottet i sept. 1914
chef för 33 :e fördelningen, 1915 för l:a
armékåren och i dec. 1916 för 2:a armén vid
Ver-dun. I dec. 1917 förflyttades G. ss. chef för
Orientarmén till Saloniki men återkallades i
juni 1918 för att bli guvernör i Paris. I okt.
s.å. erhöll han befälet över 5:e armén,
övergick Aisne och besatte Charleville. Efter
krigets slut blev G. 1920 medl. av högsta
krigsrådet, var 1924—30 chef för
ockupationstrupperna i Rhenlandet och juni—juli 1926
krigsminister. E.Bz.
Guillaume de Lorris [gijå’m da låri’],
fransk skald, se Roman de la ros e.
Guillaume [gijå’m], Charles Édouard,
fransk fysiker (f. 1861), sedan 1915
föreståndare för Bureau
inter-national des poids et
mesures. G. har
utfört flera
undersökningar över
preci-sionsmätning av
temp. och tid. För
sina studier över
anomalierna vid
legeringar mellan nickel
och järn, spec.
upptäckten av det
märkliga nickelstålet
in-var, vars
värmeut
vidgning är ytterst liten, erhöll G. 1920 års
Nobelpris i fysik. N.R-e.
Guillaume [gijå’m], Albert André, fransk
konstnär (f. 1873), har företrädesvis ägnat sig
åt den humoristiska teckningen av Parislivet,
militärlivet o.s.v. och uppträtt dels i
skämt-tidn. ss. ”La Caricature”, ”Le Journal
amu-sant”, dels i dagspressen i ”Le Matin”, ”Le
Figaro” m.fl. Även som målare framträder
G. gärna med genremässiga ämnen (t.ex. ”Ett
bridgeparti”, ”Vid radiopredikan”,
”Konstälskare”). E.W.
Guillaume [gijå’m], Jean Baptiste
Claude Eugène, fransk bildhuggare (1822
—1905), lärjunge (ill Pradiers, var starkt antikt
påverkad och försökte gjuta nytt liv i den
klassi-cerande skulpturen genom en mera svällande,
om barocken påminnande formgivning.
Inflytande från Pradiers skönjes i ”Anakreon”
(marmor) och bronsgruppen ”Graccherna” i
Luxem-bourgmuseet. G. är representerad i
Glypto-teket i Köpenhamn med en marmorbyst av
Beethoven. B.B.
Guillaume! [gijåmä’], Gustave A c h i 11 e,
fransk målare (1840—87), utbildade sig genom
studier i Alger till en framstående Orientmålare
med stor teknisk skicklighet och blick för det
kulturhistoriska. E.W.
Guillaumin [gijåmä’], Jean Baptiste
Armand, fransk målare (1841—1927), slöt sig
till impressionisterna men är mera enhetligt
kolorist än de flesta av dessa. Som ypperlig
landskapsmålare framträder han i en rad av
dukar med motiv från Paris och dess
omgivningar samt andra trakter av Frankrike och
från Holland. Han har också målat utmärkta
bilder med nature morte. G. är mycket väl
representerad i Köpenhamn, dels i Glyptoteket
(depositioner från Statens museum for Kunst),
dels i W. Hansens samling på Ordrupgaard. E.W.
Guillaumot [gijåmå’], Charles Axel,
fransk arkitekt (1730—1807), f. i Stockholm,
verksam i Frankrike, kungl. arkitekt och
direktör för Les Gobelins. G. har bl.a. byggt
slottet i Sauvigny och biskopsresidenset i Vézelay
samt har förf, ett flertal läroböcker i
byggnadskonst. G.S.
Guillemet [gijmä’], Jean Baptiste A n t o
i-n e, fransk målare (1845—1918), lärjunge till
Corot, i vars lyriska art han målade
atmosfä-riska afton- och höststämningar. G. hörde
till kretsen Daumier, Dupré, Courbet, Zola och
Maupassant. K.E.S.
Guillochering [gijåje’-], tekniken att
framställa geometrisk dekoration på metallföremål
medelst gravstickel och graveringsmaskin. G.
användes för regelbunden och symmetrisk
or-nering av t.ex. urboetter, ävensom för
framställning av linjeornamentik på tryckplattor
för sedlar, aktiehrev etc. G.V.
Guillotin [gijåtä’], J o s e p h, se Giljotin.
Guilmant [gilmä’], Félix Alexandre,
fransk orgelspelare och tonsättare (1837—1911),
1871 organist vid kyrkan Sainte Trinité i Paris,
visade sig vid konserter i Paris, England,
Italien och Ryssland ss. en av sin tids mest
imponerande orgelmästare, var en av grundarna av
Schola cantorum (se dTndy), där han
undervisade i orgel, sedan 1906 även orgellärare vid
konservatoriet. G. var även framstående
kompositör för sitt instrument (symfoni för orgel
och orkester, sonater och konsertstycken) och
har utg. äldre orgelmusik. F.S-l.
Guimerå [gimära’], Ängel, katalansk
lyriker och dramaturg (1847—1924). G. slog
igenom med sitt gripande drama ”Mar y cel”
(1888). Det är historiskt ss. flera av hans
dramer och behandlar en algerisk korsårs kärlek
till en kristen flicka, varvid skärpan i
konflikten är ett för G. karakteristiskt drag och
betecknar en påfallande likhet med Echegarays
maner; också har Echegaray varit en flitig
tolk på spanska för G. En ny fas i G:s alstring
betecknar ”En polvora” (”I stoftet,” 1893), vari
— 1147 —
— 1148 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
